Blodröda snöflingor

Kapitel 4

Jag vaknar av att någon skriker, jag ser mig omkring. De andra står bredvid mig och ser ut på någonting. Jag reser mig upp. Ljudet hörs igen. Jag ser ut genom fönstret. Där utanför ligger en flicka på marken. Hon piskas av en mörkhårig kvinna. Kvinnas skriker till flickan. Flickan gråter. Runt omkring dem står det en massa tjejer och ser på. Jag förstår ingen ting.

Efter en liten stund slutar Dark (Jag kallar kvinnan för det) att piska den stackars flickan. Tjejen reser sig. Dark tar täten och flickorna följer efter på två spikraka led, den illa behandlade tjejen ställer sig sist.

Vi sätter oss ner, överlumpade av det vi nyss sett. Vi pratar inte med varandra, vi bra sitter där, tysta som möss.

Vi avbryts av ett rasslande som kommer från dörren.

"Räddning?" undrar Lucy.

"Ingen aning" svarar jag. Katt luckan öppnas inåt. En bricka skjuts in och vi går ditåt.

Doften slår i mot mig direkt. Sex brödskivor, med en liten ostbit på, några nötter och glas med vatten. Jag tar en brödskiva, ett glas med vatten och fyra små nötter. Jag tar en tugga av mackan och märker direkt att brödskivan är torr som snus. Osten doftar mögel, men det får duga, eftersom att hungern gnager inom mig. Vi har ju inte ätit på över än ett dygn, (ett och ett halvt för att vara exakt). Jag sköljer ner brödet med den gnutta vatten som vi har fått. Nötterna ser jag på medans det vattnas i munnen, men jag väljer att spara de till senare, jag vet aldrig när nästa måltid blir.

"Det där var gott" säger Lucy med lysande ögon. "Jag visste aldrig att jag var så hungrig förrän jag fick se maten. Min mage var tom" fortsätter hon.

"Ja, maten var väldigt god. Men vad händer nu" frågar Jennifer undrande?

"Ja, det undrar jag också" svarar jag. Vi sätter oss ner och börjar prata om barnhemmet och de andra som bodde där, vad som hände med dem. Hann de smita, eller blev de också till fångentagna?

Kommentera gärna.