Hemligheter och kärlek (Avslutad)

Kapitel 14

Alex stod där framför mig och jag stirrade bara på honom. Vad ville han nu? Jag har dessutom inte tid att stå här.
- vad vill du? Frågar jag och lägger armarna i kors över mitt bröst. Han svalde hårt och vågade inte möta mina ögon.
- jag...säger han och jag blir ännu mer irriterad.
- du vad då? Frågar jag och höjer ena ögonbrynet. Jag måste egentligen gå ner till Josef som väntar på mig nere på parkeringen. Han har antagligen tagit sin bil eftersom han är ett år äldre precis som Alex.
- snälla gå inte till honom där nere..säger Alex plötsligt och jag himlar med ögonen och vänder mig för att gå ner för trapporna. Jag tror inte han kan älska någon på riktigt.
- Jag älskar dig Sofie!" Skriker han när jag just är på väg att gå min väg ner för trappan. Jag vänder mig om och ser in i hans ögon. Jag är tyst. Jag ser in i hans ögon och ser kärlek. Jag tänker mig inte för utan istället går jag fram till honom och kysser honom. Han blir lika förvånad som jag men kysser sedan tillbaka. Det får mig att glömma allt som hänt denna vecka när vi nu står här i trappuppgången. När vi kyssts klart lutar Alex sin panna mot min och stirrar in i mina ögon. Jag ler och han ler mot och kysser sedan min kind. Jag får plötsligt ett sms. Jag tar upp min mobil och läser på skärmen. Josef har skickat ett nytt meddelande, stod det. Skit jag hade glömt vår dejt. Jag öppnar meddelandet och läser. Det jag inte ville att det skulle stå där stod där. 'Hoppas att du och Alex får det bra tillsammans. Jag vill aldrig mer se dig och inte heller prata med dig. Du lurade mig att gå på dejt med dig så dra åt helvete. Jag vill aldrig vara din vän mer. Du sårade mig så mycket.' Står det och mitt leende försvann till ett streck. Det kändes som jag hade gått och blivit skjuten i hjärtat. Jag låser mobilen och lägger ner den i min ficka. Inga tårar, inga tårar säger jag till mig själv hela tiden. Inte gråta fram för Alex. Jag ler ett falskt leende mot Alex och börjar gå min lägenhet igen.
- vem var det? Frågar han och jag skakar på huvudet.
- ingen. Säger jag och sväljer hårt.
- kom vi går in till mig igen. Säger jag och han följer efter.

Vi sitter tysta på min säng med popcorn i mitten av oss. Ingen av oss har sakt något sedan vi började titta på film. Jag känner mig helt jävla trött på allt igen. Pappa hatar jag och alltid att göra och nu hatar Josef mig och vill aldrig mer se mig. Vad fan ska jag göra nu? Alex sa att han älskade mig men är det bara en lögn eller är det sant? Plötsligt börjar mina tårar rinna ner för mina kinder utan att jag inte riktigt vet varför dem gör det. Men jag är så jävla less på allt i livet. Kanske ska jag börja skära mig igen, kanske supa igel mig. Nej, Sofie, Du får inte tänka så. Jag vet men det är det ända jag tänker på just nu.
- varför gråter du? Frågar Alex plötsligt och tittar in i mina ögon.
- ja....jag....vet inte om jag ska berätta....fortsätter jag och tittar ner i mitt knä. Tårarna blir bara fler och fler.
- du kan berätta för mig! Säger han och ställer ner popcorn skålen på golvet och stänger av min dator. Jag tar ett djupt andetag innan jag börjar prata. Jag pratar om pappa, mitt skadebeteende, Josef, om allt. Jag gråter och Alex stryker mig över ryggen och kysser min panna då och då. Men han lyssnar och nickar och kysser mig lite till fast på huvudet.