Harry Potter - Ett år senare

1. Stora nyheter

-Harry, Ron! Vakna!
Harry vaknade med ett ryck av att någon tände taklampan. Han fumlade med handen efter glasögonen och upptäckte sedan Hermione som nyss verkade ha rusat in rummet.
-Hhhermione...? gäspade Ron bortifrån sängen. (Han kisade med ögonen från det skarpa ljuset.) Har det hänt något? Klockan kan inte vara sju än, mig lurar du inte!
Men Hermione sade inget mer utan tog tag i både Harry och Ron och drog upp dem ur sängarna.
-Ni måste komma ner i köket nu, med detsamma!
-Varför? frågade Harry sömnigt. Kan inte det vänta tills imorgon? Vi satt ju uppe till 12 i natt och spelade gobbstenar!
Men Hermione verkade inte vilja ge sig.
-Era dumbommar, det har hänt en sak, skynda er!
Nu när ögonen vant sig vid ljuset såg både Harry och Ron att Hermione hade ett brett leende på läpparna.
-Hermione? sade båda frågande med en mun, men Hermione log bara och sprang tillbaka ner i köket.
-Hennes f.i.s.a kanske har fått en utmärkelse? Mumlade Ron till Harry med ett flin.

Harry, Ron och Hermione hade bott i Kråkboet med Rons familj i snart ett år. Det hade varit det härligaste året i Harrys liv! Ett helt, långt år utan Dursleys eller skolarbete. Ginny, som gick sitt sjunde och sista år på Hogwarts skulle komma hem på sommarlov redan dagen därpå. Harry kunde inte ens beskriva hur mycket han saknade henne. Ginny, hans älskade Ginny. Senast de sågs var på jullovet, och det var ju nästan ett halvår sedan. Ett långt halvår av längtan... Ibland kände Harry sig lite avundsjuk på Ron, som kunde spendera så mycket tid tillsammans med Hermione som han ville. När Ron och Hermione blev tillsammans trodde Harry att han skulle känna sig utanför med deras sällskap, men de hade det precis lika kul som vanligt.

När Harry och Ron kom ner i köket fann de Mr och Mrs Weasley, George och Hermione sittande vid köksbordet. Hermione stod lutad mot en stol och Mrs Weasley såg ut att ha gråtit; hon höll en näsduk vid ansiktet och hade tårar i ögonen. Mitt på bordet låg ett öppnat brev... (Harry misstänkte att det hade nåt med uppståndelsen att göra.) När mrs Weasley såg Harry och Ron log hon och sa:
-Bill och Fleur har fått en liten flicka!
Bill var den äldste av syskonen Weasley. Två år tidigare hade han gift sig med en fransk häxa, Fleur Delacour.
-Jag kan bara inte fatta det... mrs Weasley var nära att brista i gråt igen.
...att Arhur och jag har blivit farföräldrar! Det känns bara som ett ögonblick sedan Bill var en liten pojke. Och nu är han pappa!
Mrs Weasleys ögon svämmade ännu en gång över av tårar.
-Seså, Molly, sade mr Weasley och klappade hennes axel. Vi fick brevet för bara några minuter sedan, sade han vänd till Ron och Harry. Ni kan läsa det, det ligger på köksbordet.
-Ta det du, Harry, sade Ron. Jag kan säkert inte läsa det eftersom Hermione precis gjorde mig blind.
-Det gjorde jag visst inte, Ronald! sade Hermione halvt irriterat. Jag tände taklampan i ditt rum, det var det ända jag gjorde!
Harry nappade åt sig kuvertet, tog ut brevet och läste högt för Ron:

Kära familjen
Nu har Fleur och jag äntligen blivit föräldrar! Det blev en flicka, och vi har bestämt att hon ska få heta Victoire.
Hoppas att detta besked var glädjande och vi kan försäkra er om att barnet är helt friskt.
Bill

-Så härligt! Hermiones ögon lyste.
-Victoire... sade Ron i viskande ton. Victoire... Det är ett franskt namn va?
-Nu blev du besviken va? George flinade brett. Att de inte döpte henne till Ronnie istället? Eller Won-Won?
Ron blängde ilsket. Harry förstod att George inte heller hade glömt Lavender Browns sötsliskiga smeknamn.
-Nä, nu tror jag att jag går och lägger mig, gäspade Percy och sträckte på ryggen. Jag ska ju upp tidigt och jobba!
Harry tittade på sitt armbandsur och såg att klockan var över fyra på natten. Mrs Weasley snöt sig och torkade ögonen med en blårandig kökshandduk.
-Du har nog rätt, Percy, sade hon grötigt. Gå och lägg er nu allesammans, vi ska ju åka och hämta Ginny på King's Cross imorgon. Just det! Jag måste ju skriva till Ginny!
Harry kände ett sug i magen av längtan.

-Ja, då var man farbror då, sade Ron nöjt när de gick uppför trappan.
-Grattis, kompis! sade Harry.
-Det trodde jag aldrig när jag såg Fleur först i turneringen i magisk trekamp, fortsatte Ron eftertänksamt. ....att hon skulle bli min svägerska!
-Ja, du var ju lite svag för henne då, sade Hermione retsamt.
-Det var jag visst inte! Ron såg förnärmad ut.
-Jaså, inte? Hermione försökte se förvånad ut.
Ron kysste henne som svar på den frågan.
-Är du nöjd nu?
Harry log mot dem. Det här skulle bli ännu en härlig sommar i kråkboet.