love life💞

Kapitel 1

- Det enda som inte är verklighetsbaserat är namnen då de byts ut.

I augusti 2016  satt jag och spelade datorspel, jag hittade nya vänner och vi har spelat ett tag nu, det är en tjej och en kille som jag (Alice) spelar med. De verkar vara jättetrevliga och jag såg fram emot att lära känna de mer.
Killkompisen som vi i denna berättelsen kallar för Jonas och tjejkompisen som vi kallar för Nea addade jag på snap. Vi snapade ganska mycket de dagarna och jag kände att jag klickade med de. Ingen av de bor så speciellt nära mig men vi är ju bara internetfriends, så vad gör det?. 

Det hade gått ca en månad sen jag började skriva med mina nya vänner. Jag fick mer kontakt med Jonas än med Nea men det spelade inte mig så stor roll. Det började kännas som att Jonas blev lite into me, han hörde av sig jätteofta och var alltid skitsnäll mot mig.  Jag visste inte riktigt om det var så eftersom jag inte direkt hade frågat han om han var kär i mig. Jag vet inte, borde jag göra det? Hmm.

Jag och Jonas började höra av oss
mer och mer, vi pratade med varandra varje dag och det blev som en del av min rutin att höra hur han mår, vad han skulle göra, hur han mådde osv. Jag gillade att få veta det av han, han var en väldigt speciell vän och betydde mycket för mig. Jag ville alltid finnas för han om han ville det, och jag blev nästan fäst vid han direkt. Jag hade även fått vetat nu att han faktiskt gillade mig. Det var ganska sjukt eftersom jag inte hade haft någon partner innan, jag var ju bara 13 år. Eller? Var det bara?..
Jag var ganska skeptiskt till att börja gilla någon eftersom jag inte visste hur det kändes på riktigt mär man gillade någon, jag ville absolut inte bli sårad och jag var väldigt dålig på att visa mina känslor då jag inte var så öppen.

Men som sagt blev han mer och mer en del av mig och mina dagar, jag kände mig jättekonstig, jag fick konstiga känslor som jag aldrig fått förut, vad kunde det vara? Var det såhär kärlek kändes? Jag visste inte men jag fick gissa nig fram, jag gissade på att jag började få känslor för Jonas. Jag var blev alltid glad när han hörde av sig, jag ville alltid höra komplimanger från han, som han väldigt ofta gav mig. Jag börja känna starkare behov av honom men jag visste att det aldrig skulle gå att vara tillsammans med han eftersom vi bor så långt bort ifrån varandra, så jag höll fortfarande tillbaka mina känslor litegrann.

Men i december 2016, ca 4 månader efter att jag och Jonas hade börjat skrivit så blev vi faktiskt tillsammans. Den 17de för att vara exakt. Jag kände tillräckliga känslor för att distansen inte skulle vara något, jag brydde mig inte om vi inte träffades varje dag, jag var kär. Kär i världens mest underbaraste kille. Det var helt otroligt. Hur kunde jag få ha sån tur att vara kär i någon så fin kille? Det var ju inte logiskt tyckte jag då jag inte gled på mina bästa tider. Att få bli älskad tyckte jag var jättespännande, eftersom jag aldrig hade blivit det förut.
Han fick mig att känna mig uppskattad och älskad, han fick mig att lämna mig behövd i hans närvaro, och det är det bästa jag någonsin hade varit med om.
Nu var det dags att berätta för mina föräldrar att jag hade Jonas för att vi skulle kunna få träffas.