Kapitel 1

5 0 0
                                    

Det ringer in. Jag går upp i det långa gamla trapphuset. Det var väl två trappor? Antar det. Jag tog en gyllenbrun slinga från mitt hår och lägger det bakom mitt lilla öra. Det står en kille i korridoren. Med mina runda glasögon går jag in i korridoren. Jag går fram till honom och frågar om han vet vart 8A ligger. "Öhhhh, där borta..." Han pekar mot en dörr längst bort i korridoren. "Tack." Jag går dit. Jag tvekar först lite. Sen öppnar jag försiktigt med darrande händer. I klassrummet sitter 8 tjejer och 10 killar. 18 stycken alltså, personer... Och en liten "halv"-gammal tant. Hon ler onödigt brett. "Är det du som är Bella?" frågade hon och stirrar på mig med sina vassa ögon. Hon ler samtidigt. "Jaaa...." försöker jag. "Du kan sätta dig bredvid Arvid." säger hon och pekar på en kille med hairflip och brunt kort hår. Jag sätter mig bredvid honom. "Förresten, så heter jag Liv." säger hon som jag antar är vår lärare. Jag kollar runt i klassrummet och ser en tjej. Hon verkade snäll, hon hade långt ljusbrunt hår och två stora runda ögon.

Lite senare på rasten går jag fram till henne. "Hej..." sa jag försiktigt. "Hej!" sa hon. "Spännande att börja i en ny skola eller?" "Ja...?" sa jag. Varför är jag så pinsam? "Vad heter du" fortsatte jag. "Ylva heter jag" sa hon med ett stort leende. "Fint namn" sa jag försiktigt med hopp om att hon skulle säga detsamma. "Tack" sa hon. "Har du några husdjur?" frågade hon. Jag kände nästan på mig att när jag sa att jag inte hade några så skulle hon rabbla upp tusen stycken som hon hade. "Nä, jag har inga" sa jag. "Inte jag heller" sa hon. Jag ville liksom säga typ "Men du ser ju ut som om du har världens rikaste föräldrar!?" Men det sa jag inte. Men hon såg ganska bortskämd men snäll ut. "Alltså, alla i min klass tycker typ att det är jättespännande att få träffa alla igen efter jullovet. Men jag har typ inga vänner alls så jag typ hatar när jullovet är slut." sa hon. Alltså det var ganska konstigt av henne att liksom bara säga det. Som om jag typ frågade henne om hon tyckte att det var kul att träffa kompisarna igen. Jag sa typ bara "Jaha." Man vill bara fråga om man har gått in i en lyktstolpe!
Hur som helst, nästa dag så sa Liv något så dumt att jag ville bara "Har du gått och blivit galen?!" Hon sa nämligen.....

You've reached the end of published parts.

⏰ Last updated: Dec 10, 2017 ⏰

Add this story to your Library to get notified about new parts!

Ensam i mörkretWhere stories live. Discover now