”How?”
Hur kan han ha sånt inflytande på mig? En dag var han plötsligt där för mig. Han hade varit hemsk mot mig. Men ändå litade jag på honom, och det visade sig vara det bästa jag någonsin gjort. Han hjälpte mig bli kvitt mina problem. Mina föräldrar, min depression och mina panikattacker. Allting blev bättre när han fanns där. Men han gjorde mig alltid så förvirrad. Han kunde byta humör på en millisekund. Ena sekunden var han hur glad som helst och andra satt han tyst och stirrade rakt framför sig.
En fredag var vi ensamma korridoren. Skolan hade slutat för en halvtimme sedan men jag gillade att stanna kvar och samla ihop alla böcker jag behövde för att kunna plugga över helgen.
Jag hade precis tagit min jacka och väska och smällt igen mitt skåp när jag hör fotsteg bakom mig, som kommer närmare och närmare. Jag behövde inte ens vända mig om för att veta vem det var.
Ashton hann ifatt mig och började gå vid min sida.
Vi hade nästan kommit fram till utgången, när jag stannar och vänder mig mot honom.
”What du you want now, Ashton?” frågade jag frustrerat.
Jag hade en dålig vecka. Mina föräldrar var särskilt hemska mot mig den här veckan och jag hade sovit dåligt. Det fanns en positiv sak med den här veckan och det var att Ashton hade varit ovanligt snäll mot mig. Visst, han hade fortfarande varit ett as men allting kändes så annorlunda, det var precis som att han var rädd för att skada mig.
”I was going to ask if you wanted to go to the movies tonight” svarade han nonchalant och stack ner händerna i byxfickorna.
Snacka om att jag blev chockad. Visst hade han varit snällare men allt annat hade gjort fanns fortfarande kvar i min hjärna. Jag kunde in förlåta honom så lätt, men jag ville så gärna, bara för att komma ifrån mina föräldrar.
”Excuse me?” frågar jag dumt.
"You heard me”
Plötsligt fylldes jag med en sån ilska. Hur kan han vara så fräck och tro att jag bara tackar ja, efter allt han har gjort?! Han har gjort mitt liv till ett helvete de senaste veckorna.
Jag vänder mig om och ska precis ta tag i dörren, när jag känner en brännande smärta i armen. Det är så plötsligt att jag skriker till.
Ashton släppte min arm snabbt och backade undan några steg. Uppenbart förvirrad över vad som precis hade hänt. Även om han har varit elak mot mig så kan jag inte döma honom. Han hade ingen aning att jag bara samma morgon tagit ut min frustration på mig själv.
”Sorry” sa jag skamset.
”What happened to your arm?” frågade Ashton istället.
Jag ville helst inte berätta för någon om mina problem men nu kände jag att han åtminstone förtjänade att få veta varför jag skrek till.
"I'll tell you why but you have to promise to not tell anyone!”
Han nickade bara, fortfarande förvirrad.
"Okay, so everything started when I was 14. They had never cared about me or even acknowledged me, but once I turned 14, they suddenly started expecting that I would be their slave. They made me do everything. If I refused to they would punch me, kick me and scream foul words at me.
I was always so afraid of them so I never refused. But it got more frequent. They started drinking more than I already did which led to them being even more aggressive and constantly drunk.
If I was late a single minute, missed a spot or got bad grades, they would abuse me. Because of that I always slept at my best friend, Debbys, house.
