bbyboy FOSCAR

0.0

*Felixs perspektiv*

Mina föräldrar skriker för fulla halsar på mig. Dem skriker skällsord.

"hur fan kan vi ha en jävla bög i våran familj?" (A/N har inga problem med dem som tycker om ett annat kön. Dem är fortfarande människor) skriker min så kallade pappa på mig.

Jag tar åt mig av varenda ord. Jag måste sticka härifrån. Jag sprang upp till mitt rum. Rummet var stort. Men jag måste lämna. Jag kan inte vara hemma hos en alkoholist och en självmordsbenägen person i samma hus.

Jag öppnade min fotbolls väska. Där stod det "Felix Sandman Lagkapten. Djurgårdens fotbolls klubb" jag har alltid haft ett intresse av fotboll och har gått i det i 13år nu. Jag vart lagkapten för 2år sedan när tränare Olovsson tyckte att jag tog laget samman innan en viktig match. Jag packade ner det viktigaste. Det vill säga- kläder, fotbolls kläder, fotbolls skor, dusch artiklar. Laddare till mobilen Även mina danskläder.

Dans har jag hållit på med i över 5år. Jag var 12 när jag började och jag kände hur alla mina känslor åkte ut över dansen. Jag gick alltid till base23 när min så kallade pappa hade slagit mig blodig. Att rörelser som formars till större och större koreografier. Kan hjälpa. Min danslärare Åsa hjälpte mig med alla koreografier till stora dans föreställningar.

Jag tog upp min mobil och snabbt tryckte in på den blåa kvadraten med den vit sång fågeln. Jag kollar igenom feedet innan jag skriver min tweet.

"någon skön snubbe man kan slagga hos i några månader?" jag tweetade ut den och en notis kom upp. Det var redan en tjej som hade skrivit på min tidslinje att jag kunde slagga hos henne. Men såklart skrev jag ett stort NEJ!!!! Jag la tillbaka mobilen på skrivbordet. Jag fortsatte att packa ihop saker. Min mobil vibrerade till. Jag kastade mig över mobilen. En notis ifrån någon snubbe vid namn oscarenestad twittrade tillbaka till mig.

"jag är en jävligt skön snubbe vid namn oscar. DMA mig adress och lur."

Fan vilken räddare han är. Jag gick snabbt in på dm ikonen och börjar skriva,

"Tja. Ja det är då jag som heter felix sandman. Tack för du vill hjälpa mig härifrån. Mitt telefonnummer är 0766-*** ** ** och jag bor i Sollentuna på gatan ***************** 19A."

Jag fortsatte packa. En till notis når min mobil och jag kollar.

"hej felix. Ledsen över det som har hänt. Du får jätte gärna bo här så länge du vill. Kommer om 5. Håll ut! Mvh Oscar Enestad 20år<3"

En darrig suck av lättnad slinker ut ur mina läppar. En tår slinker ur mina gröna ögon. Flera tårar rinner. Jag väljer att skriva en tweet

/felixsandman- nu slipper jag helvetet och mina föräldrar. Hadeeeeeee. Tack /oscarenestad <3333333

Jag kollar mig snabbt i spegeln. En kille med röda ögon som egentligen är gröna. Uppsvullna kinder. Röda kinder. Blåmärken i varje hörn på ansiktet. Jag snor åt mig min stora lagkaptens väska innan jag kastar mig ut igenom badrums dörren för att springa mot min jacka. Jag tar upp mobilen och börjar messa oscar att om han är utanför så ska han vänta. Jag sätter på mig in jacka. Men jag hinner inte knyta på mig mina vans innan far lyfter mig i kragen och slänger mig i väggen hårt och ohänynslöst. Han håller kvar mig. Jag skriker högt. Jag gråter mer och mer för varje slag som slås emot mitt ansikte. Efter någon minut släpper han taget för att sedan sparka på mig. Jag faller ner handlöst emot marken. Sparken kom aldrig. Jag kurade ihop mig till en liten boll. Ett par trygga armar lyfter upp mig som ett barn med ena armen under mina knäveck och en på ländryggen. Jag bara skakar. Men efter ett tag så lyfter jag min blick försiktigt och blygt. Oscar. Jag kastar mina armar om hans hals och kramar men gråter. Han bara fortsätter att bär mig innan han kastar in mig i den vita bmw och sätter på bältet innan vi kör iväg

Efter ett tag så är vi framme vid villan som troligen Oscar bor i. han bor förvånansvärt stort för att vara 20år. Jag reser mig upp. Men mina ben vill inte bära mig, men oscar är framme snabbt och bär mig och min väska in till hans stora villa. Han rör sig emot sovrummet. Jag tar av mig mina kläder och kollar på oscars fina muskulösa kropp. Han ger mig en blick att jag ska lägga mig under täcket. Men jag kryper ner. Oscar kommer efter mig. Han lägger sig bakom mig så jg blir lilla skeden. Och där somnar jag, i hans armar, en torsdags kväll i november.