Boys everywhere! - M&M

1.

Timeas perspektiv.
"Lydia är du klar snart!" Hon fortsatte leta efter sitt dumma örhänge som ramlat någonstans i hennes hall.

"Jag hitta det!" Utbrast hon och ställde sig framför spegeln för att sätta på sig det igen.

"Kom nu, jag vill träffa Felle innan jag dör!" Klagar jag och hon skrattar till, vänder sig mot mig och ler.

"Ja, du kommer hinna träffa honom!" Svarar Lydia och tar armkrok med mig när vi börjar gå ut ur hennes hus.

Den lilla promenaden till vår skola tar inte så lång tid vilket är dåligt då jag inte vill komma fram till skolan, jag hoppas Felix är där.

"Idag är det en månads jubileum för våra förhållanden!" Säger Lydia glatt och jag ler av tanken.

"Fatta vad coolt ändå! Vi blev ihop med dem samma dag för exakt en månad sedan!" Svarar jag och hon skrattar till.

"Mm, lite konstigt men roligt!" Svarar hon och jag tänker drömmandes tillbaka tills en dagen.

Vi kommer fram till den vita skolbyggnaden och en automatisk suck lämnar mina läppar, jag orkar inte med en ny dag i skolan.

Vi kommer in i skolan och går igenom den lilla korridoren för att komma till den stora korridoren där våra skåp är, som tur har jag och Lydia nästa bredvid varandra. Otroligt nog får jag stå ut med att ha Marcus Gunnarsen bredvid mig. Lydia får ha hans bror Martinus bredvid sig, kan det bli q mina matte saker och pennfodral.

Jag drar snabbt upp min mobil ur bakfickan och tittar på dem fyra siffrorna på displayen. 07.41. Men en lättad suck öppnar jag min väska och tar fram mina glasögon som jag måste ha när jag läser, jag vill inte ha dem men det får väl jag bara stå ut med.

Jag känner en hand klämma till på min rumpan och vänner mig för att möta Felix blick men känner en klump i magen när det inte var Felix som stod där utan ingen mindre än Marcus.

"Tjena!" Säger han och ler en sliskig leende mot mig, jag suckar.

"Vad vill du?" Frågar jag trött och tittar runt för att se om Felix var här.

"Jag tror du vet vad jag vill, bae!" Säger han och går ett steg närmare mig så våra kroppar pressas mot varandra.

"Marcus jag har pojkvän!" Säger jag och tar mina händer på hans bröstkorg och puttar sedan bak honom.

"Men gör slut med honom da!" Kontrar Marcus och jag suckar ytligare en gång. Varför kan inte Felix vara här när jag behöver honom.

"Marcus gå bara!" Klagar jag och han suckar.

"Vad får dig att tro att jag ska gå?" Skrattar han och går närmare mig så jag trycks in mot mitt skåp.

"För att hon inte vill!" Felix äntligen kommer du.

"Tur du hade nu!" Säger Marcus och går iväg, jag tittar på hans ryggtavla och ser hur han drar med Martinus som pratat med Lydia.

"Babe är du okej!" Frågar Felix och stryker sin hand på min kind. Jag mitt huvud och tittar in i hans kristallblåa ögon.

"Mm!" Mumlar jag och kysser honom på hans läppar. Han drar ifrån och tar sedan tag i min hand.

Jag tar mina saker och stänger mitt skåp innan vi börjar gå mot Lydia och Zebbe som står och pratar vid hennes skåp, väl framme vid dem så tittar Lydia surt på mig.

"Vad har jag gjort?" Frågar jag chockat och hon skrattar till.

"Du har inte gjort något, jag bara hatar Martinus!" Säger hon och suckar när hon sagt hans namn.

"Då hatar vi väll båda tvillingarna Gunnarsen!" Säger jag och släpper Felix hand för att kunna ta armkrok med Lydia istället.

Hur kan man hata en person så mycket som jag gör?

Första kapitlet, detta kommer vara en bok jag @timea03 och @lyddeezz kommer skriva varannat kapitel på. Hoppas ni tyckte om kapitlet.
Kram Timea