Flickan

Kapitel 1

Flickan

Joel och hans familj har en sommarstuga som de åker till varje sommar. Stugan är ganska liten och har en röd dörr och en gul vägg. Stugan ligger utanför Östersund i ett vackert och lugnt område nära Storsjön.

Jag vaknade av knakande från övervåningen.
-Det är säkert Lisa som springer och leker, tänkte jag för mig själv.
Solen sken så det nästan blev svårt att  se. Jag gick upp ur sängen och satte mig i den gamla gröna fåtöljen i mitt rum. Mamma öppnade dörren till rummet, hon såg väldigt pigg ut hennes hår såg ut som hon skulle på fest eller något annat kul.
-Skynda nu vi ska ut i skogen snart!
Jag var väldigt trött och tänkte vad jag skulle säga och sedan sa jag:
-Ok, men ta inte den långa vägen idag.
-Nej det ska vi inte för morfar har ont i knät och orkar nog inte gå så långt.
-Bra!
Jag ställde mig upp och gick ner till köket den gamla trätrappan knackade så de kändes som att gå på skrikande barn. Den har låtit så väldigt länge och det kändes som om den nån dag skulle gå sönder. Sedan satte jag mig vid köksbordet och börjar hyvla ost på en macka och hällde lite mjölk i ett glas. Jag satt ensam eftersom de andra redan hade ätit. När jag ätit klart byte jag om till en vit t-shirt och blåa byxor som jag fick i julklapp av mamma, jag tycker egentligen inte om den men jag vill inte göra mamma ledsen. Sedan så gick jag ut genom den gamla röda trädörren. Mamma, morfar, Lisa, och pappa var redan ute och väntade. Det såg ut som om de hade fått slut på tålamodet och skulle vilja springa iväg när som helst.
-Skynda nu! vi har väntat i en evighet, sa pappa argt.
Jag sa inget och gick bara efter. Det var väldigt varmt så att man svettades mer och mer efter varje steg man tog. Vi gick in i skogen på den gamla vanliga stigen och såg stora grannar, tallar och en enstaka björk. Men det kändes som om nånting inte stämde men jag visste inte vad? Jag fortsatte att gå och tänkte inte så mycket på det.
När vi kom till slutet av stigen sa mamma:
-Vi borde vända nu det börjar bli varmt och morfar börjar bli trött.
-Bra! För jag börjar bli väldigt trött, sa jag. Jag sa inget mer och fortsatte att gå.
När vi hade kommit hem ville jag bara sova eftersom jag hade blivit väldigt trött och förvirrad efter allt jag hade vart med om. Sedan la jag mig i sängen och tänkte för mig själv:
-Det var nog bara en tanke.
När jag vaknade några minuter senare märkte jag att ingen var hemma jag letade runt hela huset men ingen var där. Jag blev rädd och lite arg eftersom de hade gått utan mig. Jag tog fram telefonen i köksbordet och ringde mamma, men hon svarade inte.
-De har nog gått till sjön.
Jag gick upp till mitt rum och hämtade handduken och sprang ut genom den gamla ytterdörren. Jag gick ner till sjön och när jag kom så var det inga där. Jag tänkte att jag ändå kunde ta ett dop eftersom det var så varmt.
Jag tog av mig kläderna och tog på mig mina badbyxor och simglasögon som jag la i ryggsäcken och dök ner från bryggan. När jag var där nere på botten såg jag en blek flicka med svart mörkt hår. Hon såg skadad ut jag dök ner för att hämta upp henne men när jag tog i hennes arm försvann hon helt spårlöst. Jag simmade upp till ytan för att se om hon hade kommit upp själv men ingen var där!