MARAKAL KU EBALU KENG YATU!
(There are a lot of things that I don’t know in this World)
EKU BYASANG MAGLUTU, EKU BYASANG MAGBIKE…
(I don’t know how to cook, how to ride a bike)
EKU MAGALING KENG MATH, KENG SCIENCE AMPO NADIN KENG ENGLISH...
(I am not good in Math, in Science, and I’m also not good in English)
PERO ATIN METUNG ABAGE NA BALU KU AT EKU AKALINGWAN KAPILAN MAN!
(But there is one thing that I know and I would never forget)
AT ITA ING KALUGURAN DAKA!
(And that is I LOVE YOU!)
EKU MAN BALU KUNG BAKIT, PERO KAILANGAN DAKA!
(I don’t even know why, but I need you)
NGENI AT KAPILAN MAN KENG BIYE KU KAYLANGANAN DAKA
(In every now and then of my life I’m going to need you)
KASI…..
(Because…..)
KALUGURAN DAKA!
(I LOVE YOU)
IKWA ME!?
(DID YOU GET IT!!!)
******************************************************************************
HARDER THAN YOU KNOW!
“LHAAAAARRYYY!!!” napatingin ako sa sumigaw ng pangalan ko..
“LHAAARRYY!!” sigaw ni Karl…
“Oh” sabi ko at tumingin sakanya
Lokung to anong meron? Kanina lang halos magkasabay kami naglalakad ah, bakit ngayon nasa stage na kaagad sya ng school nmen WOW
“Lharry” sibi nya oh my gosh paulit-ulit lang…
“Lharry” sabi nya ulit at saka nya kinuha ung mike na nasa stage..
Anong meron.. parang bumibilis ang tibok ng puso ko.. ang Awkward ng moment na to.. tas nagsilabasan pa mga estudyante mga chismakers tlga aiiissst….
“Lharry Lee Ann Castillo Hilario, Mahal Kita! I always do, I always will, bata palang tayo, Adik na ako sayo!” tuloy-tuloy nyang sabi.. langya naka mike paman din…
Nagtinginan ang lahat sa akin,,.. at ako nga-nga lang.. .. di ko alam sasabihin ko.. SUPER NAKAKAHIYA!!!
“ALAM KO I’M NOT PERFECT, AND I – I – I – I – I CANT EVEN FIND ANY REASON FOR YOU TO LOVE ME BACK! I’M JUST A STUPID BOY YOU USED TO KNOW.. I’M NOT GOOD IN MATH, SCIENCE, ENGLISH, P.E AND IN… I’M NOT GOOD IN ALL OUR SUBJECT, THERE ARE A LOT OF THINGS THAT I DON’T KNOW BUT ONE THING THAT I KNOW , I LOVE YOU LHARRY , I NEED YOU I DON’T KNOW WHY BUT I DO… IN EVERY NOW AND THEN OF MY LIFE I’M GONNA NEED YOU LHARRY…” sabi ni Karl
“SO CAN YOU BE MY GIRLFRIEND LHARRY?”
Gosh.. I don’t know what to do.. nagwalk out ako.. I’m so speechless , tumakbo ako at walang sinabi ni isang salita pabalik kay Karl..
Lahat ng tao nakatingin saken habang tumatakbo palayo…lahat sila parang malungkot..
“Lharry!!” sigaw ni Karl na para bang naiiyak na.. ayoko sya marineg na tinatawag nya ako… parang gusto ko sya lapitan,. Naiiyak na din ako, pero tuloy parin ako sa pagtakbo,..
Nakalabas nko ng school nmen pero.. tumatakbo parin ako,. Naiiyak na tlaga ako,. No I mean umiiyak na tlga ako, mabuti nalang malapit lang bahay nmen sa School so hindi ganon kalayo ang tinakbo ko.. pagpasok ko ng gate namen dirediretcho ako sa kwarto..
