Thea vaknade med ett ryck. Hon låg ute på baksidan av huset i en gammal fotölj hon bar ut. Hon har väntat på sin familj länge nu. Det prasslade till i buskarna inte så långt bort.
"Visa vad du kan!" ropade Thea bestämt.
Det prasslade till hotfullt igen.
"Visa dig!"
En svart och stor panter skuttade fram.
Thea låste balkongsdörren och stängde gardinerna. Här kommer den där olyckspantern inte åt mig, tänkte Thea. Då studdsade en boll fram. Det lät som om den kom från garderoben. När Thea var på väg mot garderoben skjöts dörrarna upp och olyckspantern klev ur. Theas hjärta bultade hårt och hon föll ned i marken, som om hon föll i ett hål. Gången som hon föll i blev smalare och mörkare. Hon kände sig allt tröttare och svagare, men hon ville inte ge upp. Till slut somnade hon.
När Thea vaknade upp igen var hon i ett flygplan. Det blåste en kraftig vind. Det kom från en nötutgångsdörr i flygplanet. Vinden blev allt kraftigare så Thea inte kunde hålla emot. Hon flög ut ur flygplanet och det tog inte lång tid tills hon fick syn på en luftballong i närheten. Till hennes förvåning föll hon inte, utan flög bara rakt fram. Hon närmar sig luftballongen.
"Ser ni mig? Hallå!" ropade hon och viftade vilt med armarna.
När hon kom närmare fick hon bara syn på en gammal man med vitt ruffsigt hår och långt skägg som också var vitt.
"Hör du mig? Hallå!" ropade Thea igen.
Mannen vände sig om och mötte Theas blick. Han kisade med ögonen en stund, sen viftade han med båda armarna.
"Jag ser er!" ropade han.
