Aeris satt vid den öppna spisen och värmde sina bleka händer, det var vår men ändå kyligt och fuktigt ute. Ulv mosade ihop några örter och la dom sedan i iskallt vatten som han sedan skulle gjöra ett läkemedel av. De hade gått 16 år sedan Ulv hittade spädbarnet i skogen den där kvällen, flickan fick namnet Aeris eftersom hennes hår var rött som koppar... Eller eld. Aeris betyder koppar på Latin, och Ulv började kalla flickan de dagen då han fann henne.
Aeris stirrade in i elden, de var som att den ropade på henne. Hon sträckte sakta fram sin hand för att röra vid den med blicken fast i lågorna som dansade i den öppna spisen.
-Akta så du inte bränner dig, sa Ulv med mjuk röst när han såg vad Aeris höll på att göra.
Först då förstod hon vad hon höll på med, de var som att hon vaknade ur en förtrollning och hon ruskade lätt på huvudet.
-Ulv, de var som att lågorna pratade med mig, elden ville berätta något! Sa hon med lite väl hög röst.
Han tittade bara på henne, utan ett ord.
YOU ARE READING
Ryktet...
FantasyHela byn har hört talats om ryktet som spred sig som pesten, ryktet om flickan... Flickan med koppar rött hår och bärnstens gula ögon, flickan som lekte med elden utan att bränna sig, flickan som försvann.
