Musiken dunkade i mina öron samtidigt som jag stirrade ut genom fönstret som regnet hårt smattrade mot. Det ända jag skymtade utanför var skog.
Bilen svängde av på en smal stig och en minut senare stod vi still.
- Framme! Nästan ropade mamma ut.
Medans jag satt kvar i bilen med en sur min gick mamma och min storasyster Amanda ut och utforskade huset.
- Cilla! Sa mamma bestämt och öppnade bildörren.
Irriterad klev jag ut ur bilen och gick fram till huset.
Det var rött, ett trasigt fönster på andra våningen, slitet och helt jävla öde.
- Mamma, jag kan inte bo här. Det är mitt ute i ingenstans, sa jag surt.
Jag såg hur mammas ögon fick en olycklig min och jag fick skuldkänslor, hon hade verkligen längtat jättemycket att flytta ut till landet. Jag förstod henne, men att flytta ut till ett jävla trasigt ödehus när det fanns tusen gånger finare hus på landet.
- Ja just nu kanske det inte är jättevackert.. Men vi får renovera det så blir det ett drömhus, sa hon.
Jag gick fram till dörren och tröck ner handtaget, det var låst.
Mamma kom fram och gav mig en sliten silvrig onormalt liten nyckel, jag tog emot den och låste upp.
När jag sakta öppnade dörren gnisslade den så otroligt mycket.
- Den behövs verkligen oljas, jag får fixa det sen. Sa mamma.
Det luktade unket, mögligt och instängt.
- Fy, det stinker! Ropade Amanda.
- Vädrar vi lite så försvinner det snart, sa mamma och gick fram till det närmsta fönstret och öppnade det.
Jag gick fram till trappan som låg precis till vänster om ytterdörren. Den såg så gammal ut att jag nästan undrade om det var säkert att gå upp, den såg ut att ramla ihop när som helst.
Den knarrade betydligt högre en jag trott när jag långsamt gick upp och väl uppe på övervåningen var det inte bättre, det luktade nästan ännu värre här.
Det fanns sju dörrar. Tre på varje sida av väggarna och en längst bort på kortsidan.
I den första dörren låg badrummet och resten var alldeles tomma.
När jag gått igenom dom sex rummen fanns ett kvar, det var dörren längst bort på kortsidan, den dörren var stängd.
Jag gick fram till den och la handen på handtaget. Iskallt.
Dörren gled upp superlätt, det här rummet såg ut att vara störst. Vita väggar med ett ända fönster rakt fram.
- CILLA, AMANDA, ropade mamma ifrån nedervåningen. KOM HIT ETT TAG.
När jag vände mig om för att gå ut ifrån rummet fick jag en känsla av att jag var iakttagen, men när jag vände på huvudet för att titta var jag ensam.
- Så, vad tycker ni? Har ni hittat något fint rum ni vill ha? Frågade mamma.
- Ja det bredvid toan här på bottenvåningen, sa Amanda.
- Okej, du då Cilla? Sa mamma och tittade undrande på mig.
- Det längst bort i korridoren på övervåningen. Sa jag utan att tänka mig för.
- Va?! Men det är ju iskallt! Jag var där nyss, sa Amanda.
- Ja men ändå, det var typ störst.
- Jaha, sa mamma. Jag tror jag tar det första till höger här på bottenvåningen.
Kvällen kom och vi hade plockat in det flesta sakerna. Bilen med sängarna var fast i trafiken så dom skulle inte komma förrens imorgon, så vi fick ta dom som fanns där.
Till middag gjorde vi tomatsoppa och pannkakor, det var det som fanns.
Mamma och Amanda satt och pratade om var dom skulle fixa med huset nästa dag, jag funderade varför mamma egentligen viljat flytta hit. Det var inte alls särskilt fint. Mest öde, litet och ensamt. Vi hade knappt några grannar, dom var typ 2km bort.
När jag var klar med maten gick jag upp på mitt rum för att fixa inför natten, så fort jag satte foten där inne kom iakttagskänslan krypande igen. Jag rös. Jag vet inte om det var därför eller för att det verkligen var ISKALLT där inne.
Jag gick fram till fönstret och tittade ut.
Även fast klockan bara var halv tio var det kolsvart, inte vanligt för att vara i mitten av juli.
Jag hade bäddat klart min säng och skulle just lägga mig ner när jag såg något i ena hörnet av mitt rum. Det var mörkt i rummet men jag såg att det låg något där, det ser ut som en... nallenbjörn? Ja det var det.
Jag tog upp den och tittade på den. Den var ljusbrun men svarta glansiga ögon av glas. Plötsligt hörde jag steg som kom utifrån korridoren som kom närmare och närmare mitt rum.
Jag vågade inte vända mig om, jag vågade inte andas.
Jag hörde, att någon stog bakom mig.
Kanske inte så läskigt, men det var bara första kapitlet hörrni ;) gilla för nästa del <3
