Depphoe

Del 1. Stanna med mig

                                   Kapitel 1. Stanna med mig.

- Laura! skrek Linus gå ner därifrån gör inte de, de är inte värd de. Jag började långsamt gå ner därifrån och kasta mig i Linus armar. De var inte första gången jag stod där uppe och försökte hoppa. Jag hade svimmat i Linus armar så han fick ta med mig hem och lägga mig på min säng. Jag är 14 år och min mamma är alkolist och min pappa slår och misshandlar mig. Mitt liv är bara en ren skit, jag rymmer till killar efter killar. Super, knullar och röker på och tar en massa droger. Men jag bryr sig inte, jag bara fortsätter till allt är slut. Linus låg och tittade på mig hon sov väldigt djup, jag vände och vred på sig som jag vore orolig. Tillslut vaknade jag livrädd, Linus tog tag i mig och krama mig hårt. Han kände mitt hjärta dunka, och mina tårar falla. Han vet inte riktigt varför jag gör som jag gör för varje gång han frågar så pratar jag bort de.

- Vänta här jag ska bara hämta nåt och äta till dig sa Linus och gick. Jag hörde honom gå i trappan, jag kände sig yr och mådde inte alls bra. När Linus kom tillbaks så hade hon svimmat,

- LAURA?!?! Skrek Linus Hör du mig hallå svara! Hans hjärta slog fort och han börja svettas. Han tog sin telefon hastigt och slog 112. - Hallå? Jag behöver en ambulans nu!!! Till Vidargatan 35 i Pusshagen.

- Vad är de som har hänt? frågade hon i luren. - Min kompis har svimmat och hon vaknar inte.

- Andas hon? - Aa jag tror de sa Linus. - Okej vi är där om 10 min! Håll ut häll kallt vatten på henne. Linus såg sirener från ambulansen, han tog mig i hans famn och tog på sig skorna på sig själv och mig. Han tog nyckeln som log på byrån i hallen och låste dörren och gick ut. Ambulansgubbarna tog mig och la mig på en säng, dem satte massa sladdar och på min mun så jag kunde andas. Linus satte sig bredvid mig, tog min hand. Tänkte bara på hur mycket jag kommer hata Linus efter han tog mig till sjukhuset eftersom jag ville dö så mycket. Men han älskade mig, han gjorde allt för jag skulle leva. Vi kom fram till sjukhuset, dem tog min säng och körde in den till ett rum. Linus sattes bredvid mig och kollade på mig, kolla lite på sladdarna och pulsmaskinen den pep.

-''Du har 2 min på dig att sitta med henne, sen ska vi kolla henne'' sa doktorn.

- ''Okej'' sa Linus. Linus bara satt kolla på mig,höll min hand och höll en hand mot mitt hjärta. De dunkade rätt så mycket.

- ''Du får gå ut nu'' hörde jag doktorn säga. Linus kolla på honom.

- ''Aa okej'' sa Linus och pussa mig på pannan medans jag kände hur tårarna föll. Linus satt på en stol utanför rummet och spela candy crush på hans mobil. Efter en timme kom doktorn ut och sa.

- ''Allt gick jätte bra, hon är okej''

-''Är de sant?'' sa jag

-''Vi hittade en massa doser i hennes system'' sa doktorn.

- ''Mhm jag vet, ge henne en chans hon försöker sluta!'' sa jag.

- ''Vi skulle vilja prata med hennes föräldrar, Hur gammal är flickan?'' frågan doktorn. Linus stod stelt och ba inte sa någoting.

- ''Hon är 14... sa jag försiktigt, men hennes föräldrar är inte i Sverige just nu.'' Linus trodde det.

- ''Hmm okej men vi kommer ringa till hennes föräldrar och göra en oros anmälan till soc'' Linus visste att de inte fanns något han kunde göra åt de.

- ''Kan jag få gå in till Laura?'' frågade Linus... ''Aa okej men hon e fortfarande lite borta'' sa doktorn. Linus stod försiktiga steg in till mig och såg att jag var vaken. -''Vafan har du gjort?!'' Sa jag upprört.

- ''Jag ville hjälpa dig, tror du på riktigt att jag kommer låta dig dö?'' sa Linus.

- ''Vet du va har gjort eller?, dem kommer ringa mina föräldrar.

- ''Men de gör inget? Dem kommer ju ba prata med dem då kanske allt löser sig'' sa Linus försiktigt. ''MEN NEJ DE GÖR DE INTE'' skrek jag.

- ''Jag sa att dem inte va i Sverige men dem kommer ju tbx om 2 veckor så då kan vi lösa allt''

Laura gick upp ur sängen och börja sätta på sina skor.

- ''Var ska du?!'' fråga Linus upprört''

- ''Bort från dig!'' skrek jag och sprang därifrån.

- ''VÄNTA LAURA!!'' Han skyndade sig fort att sätta på sin jacka och sprang efter. - -''Men vad händer?'' frågade doktorn.

-''VÄNTA JAG KOMMER SNART!'' sa Linus och sprang. Han hittade inte mig, han letade och letade men jag var ingenstans.

Hoppas ni gillade den när 10 har gillat så gör jag nästa del ;**