En dag för länge sen kom Jacob och frågade om vi skulle gå till den gamla Kristallskolan i skogen bakom kyrkogården.
- Är du helt från vettet skrek Ellen.
- Och så kan vi berätta spökhistorier sa Olle.
- Vilka är med eller är ni fega? sa Jacob.
Så jag Ellen, Jacob och Olle gick till Kristallskolan natten efter.
När vi kom fram var Ellen fortfarande skakig eftersom de hade kommit ett knak från skogen när vi gick över kyrkogården.
Vi stod och tittade på skolan och då sa Jacob:
- Nu går vi in.
När vi kom in letade vi upp en bra korridor och så satte vi oss i en cirkel, Ellen hade med sig filtar som vi satte oss på.
Vi ställde ljusen i en cirkel och tände dom för att få bättre känsla.
Precis när vi ska börja sa en röst bakom oss.
- Kan jag få börja berätta en spökhistoria?
- AHHHH.
- Förlåt att jag skrämde er. Jag heter Viktoria och min pappa är vaktmästare här. - Va jag trodde att det var övergivet sa Jacob.
- Nä kommunen tycker att vi ska ha kvar huset, sa Viktoria. - Jo förresten kan jag få börja berätta en spökhistoria?Visst, sa jag.
Och så började Viktoria berätta:
- För länge sen så var det här huset en skola där flickan Emilie och hennes bror Peter gick. Dom var nyinflyttade och lillebror Peter hade redan fått många vänner medan Emilie hade inte fått någon. Efter en månad så fick äntligen Emilie en vän som hette Klara. När dom hade varit vänner i en månad så fick dom veta att Klara skulle flytta när sommarlovet börjar.
Precis när Viktoria sa det åkte en stark vindpust igenom rummet. Men alla var så inne i berättelsen så dom märkte inget. Det var som dom var trollbundna vid henne till och med Ellen som avskydde spökhistorier. Jag märkte att Viktoria hade tystnat efter en stund började Viktoria berätta igen:
- Klara skulle flytta till Falkenberg, Emilie var förkrossad. Peter pratade ju nästan aldrig med henne. Han hade ju till och med blivit en bråkmakare. En dag såg Emilie en ny flicka i skolan som hette Maja, dom blev riktigt bra vänner. Men en dag så blev Emilie så arg på Maja så när dom var ute i skogen, så tog hon fram kniven. När Maja vände sig om högg Emilie den i ryggen på Maja och sprang där i från till Majas föräldrar och frågade om dom sett Maja men de hade dom inte. Det blev en polisutredning, men ingen kunde ju anklagad lilla Emilie för mordet. Men Emilie ville fortsätta att göra folk illa.
Viktorias ögon blev vildare och vildare desto längre hon kom in i berättelsen. Lampan blinkade fortare och fortare. Lampan hade väl inte blinkade när vi kom?
- En dag tog Emilie med sig tändstickor till skolan. Och just den här dagen hade hon gått extra tidigt så hon kunde låsa alla dörrar och fönster. Enda tanken i huvet på henne var äntligen. När alla satt i sina klassrum så tände Emilie eld på skolan.
- Men vi sitter ju i skolan sa jag.
- Brandkåren lyckades släcka elden sa Viktoria irriterat.
- Hon gick runt och såg alla lida men snart upptäckte Emilie sitt misstag. Hon kunde inte ta sig
ut. Så även hon dog själv. Sedan den dagen spökar Emilie på skolan.
Då gick allt så snabbt. Fönstren öppnades med en smäll och stängdes lika fort igen. Smällen skulle kunnat väcka DÖDA. Lampan blinka snabbt men lyste ändå starkt. Men dom andra märkte ingenting. Ljusen i mitten välte och hux flux brann skolan. Alla vaknade till och sprang mot fönstren och bankade allt vad dom kunde, men vi kom inte ut.
- Då hör jag mig säga.
- Det är du som är Emilie.
- Nej fel Emilie har aldrig funnits men det har jag sa Viktoria.
- Och nu ska jag äntligen få se er lida,och att ni gick på att min pappa var vaktmästare jag
dödade min familj.
Plötsligt tände hon eld på Olle och han skrek av smärta.
Efter ett tag tände hon även eld på Ellen.
Skriken var fruktansvärda. Jag såg en bil på väg hit.
Jag hörde en duns och såg hur Olle ramlade ihop. Nu var det Jacobs tur men hon tog lång tid på sig så han verkligen fick lida.
Ljuset från bilen var snart här. Men nu ramlade Ellen ihop så det var min tur.
- Varför gör du så här. sa jag.- Vad vet du om mitt liv, Nu är de er tur att lida sa Viktoria.
Bilen parkerade på skolgården människor hoppade ur bilen och sprang mot dörren.
Folk kom springande och tog tag i Jacob och förde honom till sjukhuset. Ellens och Olles kroppar fördes till bårhuset
De kändes så konstigt att dom var döda.
Jag fick veta att Jacob skulle klara sig.
Men varför klarade jag mig och inte dom?
Ungefär en vecka efter så gick jag ut i skogen och då hörde jag en röst bakom mig säga. Rosé Jag vände mig om och såg en gammal man han såg ut att vara runt 95. Efter ett tag kände jag igen honom från släktträdet men han hade dött för hundra år sen.
- Du är ju död sa jag
- Jag vet Rosé Du vet inte vad jag heter va? sa min förfader.
- Nä säger jag.
- Mitt namn är Peter sa han.
- Som i den Peter? sa jag.
- Ja som den Peter sa han.
- Men hon sa ju, Längre hann jag inte innan han avbröt mig.
- Jag lyckades fly hemifrån och gick inte till skolan den dagen sa han.
- Vad vill du förresten? sa jag.
- Bara säga att hon är ute efter dig. Men vi skyddar dig så du vet Men vi kunde tyvärr
bara rädda en av dina vänner så vi tog den vi tror du gillar mest för tillfället sa han.
- Hejdå sa jag
- Hejdå Rosé. Sa han.
Så var han borta.
Slut
Hopas ni gillade de
VOCÊ ESTÁ LENDO
Kristal skolan
TerrorEn dag kommer Jacob och frågar om vi vill gå till den gammal kristal skolan. - är du helt från vettet skrek Ellen. - Å så kan vi berätta spökhistorier sa Olle - vilka är med eller är ni fega sa Jacob? Ett litet smakprov från min spökhistoria PS de...
