Han var död. Hanns ljus blonda hår skulle inte förbluffa mig längre. Jag var fri från hanns förbannelse. Han låg där på marken, död. Hanns kläder var fortfarande blötta från när jag kastade i honom i älven. Han är fin, liggandes där med en yxan i magen. Blodet rann ner för hanns kläder ner mot vattnet som rusade mot vattenfallet lite längre ner på älven. Hanns gröngråa ögon var gömda av hanns ögonlock som tur var.
Jag märkte inte att jag suttit där bredvid honom i flera timmar innan jag kände kylan krypa upp för ryggraden. Jag tog yxan från hanns bröst och gick till älven för att göra rent den. Vattnet blev färgad av det röda blodet som där och där hade torkat på yxan. Jag använde händerna för att få bort allt blod sen kollade jag nöjt på den och la den i min ryggsäck som jag hade slängt över ryggen för att inte behöva bära på den. Minna röda stövlar var något förstora och varje gång jag lyfta foten åkte den nästan av.
"Kroppen?" Sa jag till mig själv. Jag tog av mig ryggsäcken och slängde den på en sten i närheten, tog tag i hanns ben och började släppa den döda kroppen till älven. Vattnet forsade snabbt förbi och snart skulle en kropp flytta där också. Jag tog ett hårt grep om hanns ben och kastade honom i vattnet. Troligen skulle det ut som en olycka eftersom vattenstupet skulle ge honom fler skador som lätt skulle vara dödande. När jag såg att kroppen försvunnit nerför stupet tog jag minna saker och gick in i skogen norrut.
Mitt namn är Rosalie och jag är en mördare utan fotspår.
