First the dumbasses, Then they became heroes

1.

Jag gick hem från Wilda, allt var lugnt och tyst för att vara Stockholm. Nästan för lugnt, snart kommer säkerligen någon bli våldtagen eller dödad. Just nu var jag inne i min egna lilla bubbla som bestod av mobilen, hörlurarna och min spotify-spellista.
Oftast består egentligen mina dagar av det, jag går i mina egna tankar och tänker inte ibland inte på vart jag går. En gång så gick jag fel när jag skulle till skolan, det blev så att jag gick typ 2 kilometer fel och när jag väl kom till skolan typ en halvtimme försenad så blev läraren ganska förbannad och han blev mer förbannad när jag berättade att jag gick fel till skolan. Alla skrattade men jag bryr mig inte om vad folk tycker om mig eftersom alla människor är konstiga och försöker kränka ner alla på vägen till toppen. Aldrig någonsin har jag gjort det. Kanske därför jag är utstött och sådär halvmobbad.
Mina tankar avbröts när jag blev knuffad ner på marken. Jag föll med med mina hörlurar och mobilen föll ur fickan, jag vände mig om och tittade på idioten som knuffade mig. Han var brunett och lång med ett irriterat anstiktsuttryck.
    -"Varför ser du dig inte för?" Frågade han. Jag? Det var ju fan han som knuffade mig! Det är inte många som lyckas göra mig sur eller irriterad men han lyckades med det. Idiot...
    -"Du knuffade mig. Varför?!" Frågade jag och han började skratta och jag såg nu de andra tre killarna i bakgrunden. "Vänta va? Är inte ni idioterna i The Fooo?"
Reaktionerna efter jag sa det var många men killarna blev bara sårade medan andra skrek hatsaker till mig.
    -"Varför vi knuffade dig var inte med mening utan du gick in mitt i ett uppträdande. Och varför är vi idioter och vad har vi gjort mot dig?" Vad de gjort mig? Det har de inte gjort, de har gjort det mot alla. De lyckades få mig förbannade, vilket aldrig slutar bra.
    -"Ni har inte gjort något mot mig. Ni har gjort det mot andra. Ni är kända tjänar mycket pengar som ni sedan spenderar på onödiga saker som kepsar och skor." Den svarthåriga såg träffad ut.
    -"Vet ni inte om att folk svälter ute i världen? Vet ni vad jag tycker när jag hör ordet 'känd'?" De nickade."Jag tycker att de som är kända slutar bra sig om folk, de blir själviska och helt för jävliga, de tror de är så jävla snygga med sitt jävla sexpack och v-linje. Men vet ni vad? Det är ni inte. Detta kanske kommer som en chock men folk gillar inte er för er utan de gillar vad ni gör. Det spelar ingen roll om det är ni eller någon annan grupp som gör exakt samma sak. Fattar du?! Ni bryr er inte. Ingen bryr sig. Förutom när man dör för då tycker många synd om en för att man lämnat denna "underbara" värld." Ordet Underbara var drypande av sarkasm."Man ska inte tycka synd om de som dör utan man ska tycka synd om de som stannar kvar eftersom de får känna en sorg som aldrig försvinner och man bor i den här världen där personer blir kända och tjänar för mycket medan det finns folk som svälter!!! Där man blir behandlad som skit och går in i en deprissonstid då man börjar skära sig eller svälta sig själv. Man vill ju fan inte leva!!!" Sa jag och de stod och grät, jag bara vände på klacken och gick mot tunnelbanan som ska ta mig hemåt.

Väl i tunnelbanan tog jag tåget hem. Jag bodde typ mitt i Stockholm så jag behövde inte åka så långt. Jag satt och diggade min musik i hörlurarna medan jag väntade på att min avgång skulle komma.
Efter en liten stund så satte sig en kille bredvid mig men jag brydde mig inte så mycket om det. Killar är ju bara killar och killar är idioter som inte fattar ett dyft. Så varför skulle jag bry mig?
Min avgång kom och jag steg av, det förvånade mig att killen bredvid mig också gick av.
Jag gick åt vänster och började gå hemåt. Jag sjöng med i låten 'Happy Ending', min favoritlåt. Många verkade höra mig sjunga eftersom jag fick en massa konstiga blickar av alla som gick förbi mig men jag bryr mig seriöst inte om vad personer tycker om mig.
Jag var äntligen hemma och jag gick snabbt upp till mitt rum. Väggarna var svarta, golvet vitt, sängen rosa och alla andra detaljer i svart rosa och vitt. Märks det vilken som är mig favoritfärg? Om du gissade fel så är du en idiot. Inget illa menat!
Jag slängde mig på sängen och började kolla på mobilen om jag har fått ett sms från Wilda, Wilda är min bästa vän och jag verkligen älskar henne, hon är en person som man jämt kan lita på även om man ligger risigt till. Det enda irriterande med henne är att hon tjatar om de där idioterna i The Fooo. Jag vet inte ens vad de olika personerna heter men hon har tvingat mig att lyssna på alla olika sorters intervjuer som hon hittat och alla deras låtar.
De har inte en endaste låt som är bra. Maybe that's why my best friend hates me...
Asså seriöst Wilda är väldigt, väldigt, väldigt besatt av de så hon har till och med sagt till mig att gå på deras konsert med henne. Som om jag vill det men hon är min bästa vän så att jag måste ju vara lite snäll.
Konserten är om en månad så jag har ju lite tid att börja gilla dem som aldrig kommer att hända. Sooooo... I don't get why I must come with her? Det är idiotiskt.
Jag slängde en blick på klockan som var lite över tio och det var skola så att jag gjorde mig i ordning för att gå och lägga mig. Jag måste verkligen sova tillräckligt mycket för annars beter jag mig som värsta bitchen som ingen gillar att vara med.
Jag bytte om till en oversize tröja och tog av bh:n. Alla kläder jag tog av mig kastade jag i tvättkorgen.
Det enda som återstod var att gå och lägga mig vilket jag mer än gärna gjorde, eftersom dagen hade varit jättejobbig. Okej, Wilda har ju varit okej men killarna förstörde min dag.
Medans jag tänkte så vandrade min kropp till min säng och la mig i den sköna sängen. Jag somnade ganska snabbt, nästan för snabbt.

----------------------------------------

Hello!
Okej, just nu har jag tre kapitel färdiga men behöver respons av alla, helst alla 😂
Jag vill verkligen skriva om Cassie och hennes liv, så snälla tracka inte mig eller berättelsen, Kapisch?
Kommentera INTE mina stavfel om jag har de, blir förbannad då...

Min första bok förresten så JIPPI! Och sedan så förstörs hela för att ingen gillar hur jag skriver och jag ligger sedan gråtandes i min säng med Ica choklad... Okej, jag är ganska negativ i min personlighet.

Bye everybody!