Pojken som hör döden

Det först mordet

Jag hörde ett skrik genom musiken som spelades ur mina hörlurar. Jag drog ur ena hörluren och kollade upp från mobilen. Det enda ljuset kom från min mobil, så jag såg knappt någonting. Jag började leta efter min lampa jag hade vid fönstret. Jag hittade knappen och tände lampan. Jag kollade ut genom fönstret och såg att det snöade. De små vita fluffbollarna, som jag kallade dom, föll sakta ner på marken och staplades på varandra och bildade ett tunt snötäcke. Jag kollade på min mobil och såg att klockan var 03:45. ''Vafan?..'', muttrade jag för mig själv. Jag var helt vaken och jag skulle upp om tre timmar. Jag drog av mig täcket och satte mina bara fötter på det kalla golvet. Jag gick ut ur mitt rum. När jag öppnade dörren ut till vardagsrummet slogs jag av en kall vind.
Det varma från mitt rum försvann snabbt av det kalla i vardagsrummet. Jag började huttra på en gång, så jag vände mig om och drog på mig ett par jeans och en tjocktröja. När jag gick ut ur mitt rum så hörde jag skriket igen. Denna gång hörde jag att det var en kvinna som skrek. Jag visste inte om kvinnan var i fara, eller om skriket bara var i mitt huvud. Jag hade inte sovit på ett tag, så de kunde vara för jag är trött jag hör skriket.
Jag slutade tänka på det och gick fram till lampknappen och tände ljuset i vardagsrummet. Jag började huttra ännu mer när jag gick ut i hallen. Rädsla och oro for genom min kropp när jag såg att min dörr stod öppen. Snö hade hittat sin väg in genom dörröppningen och bildat ett litet täcke av snö och vatten på trägolvet. Jag gick sakta mot min dörr. Ju närmre jag kom, dess kallare blev det. Dörren måste ha varit öppen en kort stund, för hade jag glömt stänga den när jag kom hem igår hade hela huset varit en isgrotta. Och jag skulle ha märkt det innan jag gick in i mitt rum.
Jag insåg att jag gick förbi köket och gick raskt in där. Jag gick för att hämta en kniv och gick mot knivstället. Till min fasa såg jag att en av knivarna redan var tagen.

Helvete, nej tack!!

Min hjärna sa åt mig att springa, lämna allt, bara kuta härifrån. Jag tog raskt en av knivarna och sprang ut ur köket. Jag hörde ett ljud från vardagsrummet och insåg att kvinnan som skrek måste ha tagit sig in i huset och tagit en kniv och sen försöka locka ut mig genom att skrika och sen attackera mig. Jag gick sakta i hallen och när jag kom in i vardagsrummet såg jag någon stå med ryggen mot mig. Jag såg svart hår och att det for genom alla riktningar, som om kvinnan precis hoppat i en pol och hennes hår flöt åt alla håll. ''Vafan?'', sa jag tyst. Jag visste att jag inte skulle visa mig rädd för någonting, speciellt inte för någon som skulle försöka mörda mig. Men varför flyter hennes hår? Jag började backa och möttes av någonting vasst mot min rygg. Jag stelnade till av rädsla.
Jag kände knivsudden mot min rygg. Om kniven som saknades är mot min rygg, varför är det då en kvinna med flytande hår i mitt vardagsrum? Jag såg hur någonting svart flög genom rummet snabbt. Kvinnan som nyss stod framför mig var borta. Paniken for genom min kropp. Jag hörde ett rossligt andetag.
Jag gick ut ur vardagsrummet och vände mig om raskt med kniven i handen. Mannen med de svarta ögonen stod framför mig. Han kollade på mig och flinade ett tandlöst leende. Samma tandlösa flin som han hade när han mördade min far för tio år sedan. ''Jag vet vem du är! Du kommer inte nära mig!'', sa jag med den manligaste rösten jag hade. Jag såg hans axlar skaka och insåg att han skrattade ett ljudlöst skratt. ''Jag menar allvar! Jag är redo att attackera ett lödder som dig!'', sa jag. Hans ögon blev fyllda av vrede. Jag skulle inte ha sagt sådär! insåg jag. Han kollade på mig med vrede i sina ögon och han tog ett språng mot mig. Jag hann inte reagera innan kniven han höll i högg tag i min axel. Med ett skrik sparka jag till honom i skrevet. Han gav ifrån sig ett kvidande läte och släppte taget om kniven. Jag sprang undan från mannen, med kniven i axeln. Smärtan gjorde så det svartnade i ögonen ett tag. Det varma blodet rann nerför min arm. Jag kände att det varma från blodet snabbt blev kallt. Jag kände ett litet sting på benet och såg att mannen hade kastat den kniven jag hade. Han hade kastat den från den plats han låg och träffade mig på benet. Jag gav ifrån mig ett läte av både smärta och skratt. Skratt för han missade. Kniven gjorde ondare ju längre den satt i min axel, varenda rörelse kändes som ett nytt knivhugg, men jag kunde inte ta ut den själv. Och jag kunde inte precis fråga mannen som försökte mörda mig heller.
Hej du, kan du ta ur kniven ur min axel. Det gör lite ont. Du kan försätta mörda mig efteråt. Tack!
Jag böjde mig ner och tog kniven han kastade och ställde mig framför honom. Han hade sina händer mot sitt skrev och kollade på mig med mörka ilskna ögon.
Jag sparkade honom i huvudet. ''Du ska fan inte tro'', ännu en spark, ''att du'', ännu en spark, ''ska kunna'', nu sparka jag han i magen och han släppte taget om sitt skrev,'' mörda mig'', ännu en spark ''i mitt egna hus!''. Jag skulle precis sparka honom hårdare men precis innan jag skulle göra sista sparken mot hans skrev tog han tag i min fot och tryckte upp den. Jag var inte beredd på detta så jag ramlade. Jag tappade andningen när jag landade på min axel. Den axeln jag hade en stor kniv i. Jag försökte kliva upp, men kunde inte. Smärtan gjorde så att det svartnade i mina ögon. Jag kunde urskilja en figur som ställde sig upp, och började gå mot det hållet kniven låg. Helvete! Det började klarna till och jag kunde se att mannen hade en silvrig sak i handen. Han gick till mig. "Snälla", sa jag lågt. Han böjde sig ner och satte sitt knä mot min mage. Jag tappade andan
Ett skrik hördes innan han tog kniven och högg i min mage. Smärtan från kniven var outhärdlig. Jag tappade helt andningen. Smärtan från axeln började försvinna, så även mitt medvetande.
Mannen ryckte ur kniven igen och gjorde ett nytt hugg mot min mage. Allt började snurra, smärtan började försvinna helt nu. Mannen reste sig upp och började gå, men stannade upp i ett steg och vände sig om. Han ställde sig precis vid min axel och sparkade in kniven djupare in i köttet. Jag skrek till. Smärtan kom tillbaka för en sekund, men förvann lika snabbt som den kom. Allt snurrade och blev suddigt.
Och sen blev allt svart.