Madenlow - All män vi högaktar

All män vi högaktar

Pyp och Lysa var ute i skogen som låg närmast Ginverfall. Pyp och Lysa är tvillingar.
"Lysa, vart är du någonstans?"
Ropade Pyp och tittade runtom sig.
"Här!"
Skrattade Lysa. Pyp vände sig om och Lysa knuffade honom så att han föll och sprang iväg.
Pyp reste sig upp.
"Du kommer aldrig fånga mig Pyp, du är seg som en snigel!"
Skrattade Lysa.
"Det kommer jag visst, det ska du snart få se! Och jag är snabbare än Deanerys Targaryen's drakar!"
Ropade Pyp och sprang efter henne.
"Det är bara ett falskt rykte, Drakar har inte funnits på...flera tusen år!"
Skrattade Lysa.
Nu var han nära på att få tag i hennes arm men hon sprang fort till vänster sida och då missade han det.
Lysa flinade.
"Jag vann!"
Sa Lysa och lade sig på rygg och tittade upp i den blå himmelen.
Pyp lade sig bredvid henne och gjorde detsamma.
"Vintern nalkas..."
Sa Lysa tyst.
"All män vi högaktar"
Sa Pyp.
"Våra ord...det låter inte så speciellt intensivt som Stark's eller Lannister's"
Sa Lysa.
"Men det är iallafall vänliga ord, Lysa"
"Vår familj har alltid varit vänliga...jag vill att något grymt ska hända någon gång!"
Sa Lysa glatt.
"Vad menar du?"
Lysa reste sig upp.
"Jag vill ha krig..."
Sa Lysa med ett leende.
"Tänk om vi skulle bli dödade."
Sa Pyp.
"Hmm...du har rätt där broder."
Sa Lysa.
"Vi är dock i konflikt med Bolton's efter att Victor Slayman dödade en av deras män för inte så längesen...bara det kan starta ett krig och du vet hur Bolton's är, vet du vad de gör med deras såkallade 'tjuvar'?"
Sa Pyp.
"De flår dem levande, jag vet...jag har hört."
Sa Lysa.
"--Och vad pratar ni om?"
Sa Jon som precis hade gått in i skogen. Han hade några pilar i sin vänstra hand och sin pilbåge i sin högra.
"Vi pratar om Deanerys drakar!"
Sa Pyp glatt.
"Det gjorde vi ju inte?"
"Det gjorde vi visst, är du seg i skallen idag kanske?"
Sa Pyp med ett leende.
Lysa gav Pyp en sur blick.
"Starta inte gräl nu Pyp"
Sa Jon.
"Nej nej jag ska inte..."
Suckade Pyp.
"Så, vad pratade ni om egentligen, er bror är nyfiken..."
"Vi pratade om Bolton's"
Sa Lysa glatt.
"Bolton's? Inte ska man behöva prata om Bolton's."
Sa Jon och smekte fjädrarna på en av hans vassa pilar.
"De gillar oss inte, eller hur Jon?"
Sa Pyp.
"Bolton's gillar inga, det vet alla."
"Våra blad är vassa..."
Sa Lysa.
Jon fnös.
"Deras ord är så löjliga att man bara vill håna dem för det...men hånar man en Bolton så kan jag lätt garantera att man blir flådd."
Sa Jon.
"Gör det ont att bli flådd?"
Frågade Pyp.
"Självklart att det gör ont dummer..."
Sa Lysa.
"Hade det varit jag så skulle jag valt att få huvudet avhugget istället för att..."
Sa Jon och såg på både Pyp och Lysa.
"Jag borde inte prata med er om sådana här saker...ifall mor eller far får reda på att jag sagt det här till er så blir de galna"
"Jag kommer inte berätta, snälla berätta mer om Bolton's, berätta mer om-"
"--Nej, jag vill inte höra!"
Sa Pyp och höll för öronen.
"Mjukis..."
Fnös Lysa.
Pyp tog bort händerna ifrån öronen.
"Tyvärr Lysa, kanske jag kan berätta då du blivit äldre...du är bara 12."
Sa Jon.
"Bara..."
Citerade hon.
"Det enda rådet jag kan ge er två är att...skulle ni någonsin se Bolton's sigill framöver, snälla, göm er."
Sa Jon.
"Såklart...annars skulle våra liv vara i fara."
Sa Pyp.
"Bra Pyp...du verkar mogna för varje dag som går, jag är stolt över dig"
Sa Jon och klappade Pyp på axeln. Pyp log.
Jon såg på Lysa.
"Och när det gäller dig Lysa...så borde du träna på den biten...inte så långt kvar tills giftemål är aktuellt för dig...ni växer för fort ni två tycker jag"
Sa Jon och såg sorgsen ut.
Lysa och Pyp såg på varandra.
"Gå hem nu, det är middag...och det börjar bli ganska mörkt."
"Men du då, broder?"
Sa Lysa.
Jon visade Lysa sin båge och viftade lite på den.
"Jag tänkte jaga lite..."
"Men din middag?"
"Jag har redan ätit Lysa..."
Sa Jon med ett leende.
Lysa nickade förståendes.
"Kom Pyp, vi går."
Pyp och Lysa reste sig upp.
Lysa tog tag i hans hand.
De vandrade iväg.