Dörren gav ifrån sig ett klick och jag kunde med lätthet trycka ner handtaget och dörren öppnades.
En våg av värme slog mot sig och jag gick lättat in i lägenheten.
Mina skor sparkade jag av mig och slängde min höstjackan på en av krokarna på väggen innan jag gick vidare in i lägenheten.
Lägenheten var överdrivet stor för att bara vara för lilla mig. Men jag gick trött förbi det stökiga vardagsrummet och in till sovrummet i slutet av den lilla korridoren min lägenhet bestod av.
Utslitet la jag mig ner på den ombäddade sängen och drog in doften av nytvättade lackan. Det var alltid en så fruktansvärd skön känsla som fyllde ens kropp när man la sig i en säng som doftade gott.
Min kropp kunde äntligen slappna av och jag började sakta med dom sista krafterna jag hade kvar, halvt sovande, klä av mig kläderna jag bar. Allt kastade jag någonstans i rummet som jag för tillfället inte kunde bry mig ett skit om, vart de hamnade det var morgondagens problem att ta itu med.
Jag kröp ner under det varma täcket som la en betryggande känsla över mig medan mitt huvud sjönk ner i den fluffiga kudden.
Men min hjärna var inte än redo att gå och lägga sig. Så vaken, men hemskt trött låg jag i sängen och kollade ut genom fönstret på andra sidan rummet som jag hade glömt att dra ner persiennen på.
Mina tankar for tillbaka till killen från bussen. Det vara nästan taskigt av världen att låta mig få se honom. För jag visste någonstans inuti mig att det är en maximal chans att jag aldrig kommer träffa honom igen.
Så det var på ett sätt en bestraffning att jag skulle få träffa den vackra skapelsen.
Men mer än så hann jag inte tänker mer på den saken för mina ögonlock blev för tunga och tröttheten slog mig som ett slag i ansiktet och inom en minut låg jag djupt insjunken i drömmarnas värld.
När mina ögonlock fladdrade upp av ljudet från min väckarklockan som tjöt från mitt nattygsbord.
Blint sträckte jag ut min hand till nattygsbordet och försökte känna mig till den hemska maskinen. Min hand fann snart knappen som fick det hemska ljudet att dö ut och ersättas med tystnad.
Ett lugn la sig över min kropp och jag kröp ihop i en boll under täcket medan jag drog det hårt runt min kropp.
Min kropp började sakta vakna till liv, såpass mycket att jag kunde öppna ögonen och se de fyra, röda siffrorna som stirrade mig rakt in i ögonen.
07.15
Jag har alltså lite mer än en timma att klä på mig, äta frukost och ta mig till jobbet.
Med en tung suck slängde jag benen över sängkanten och masade min slöa kropp upp från sängen och på skakiga ben.
Desperat rotade jag igenom min garderob efter ett par av mina älskade svarta, tajta jeans.
Efter en rad svärande och en hel hög med kläder på marken senare, stod jag med mina svarta jeans på benen och en grå t-shirt på överkroppen. För att jag visste att vinterkylan börjat komma drog jag även på mig en av mina koftor innan jag gick mot köket.
I köket tog jag fram av ren vana fram brödet och de få produkterna jag behövde från kylen och bredde två mackor medan vattenkokarn kokade upp mitt kaffe vatten.
Med mitt svarta kaffe och mina mackor satte jag mig ner på en av barstolarna vid mitt höga bord medan jag gick igenom Aftonbladet på min telefon.
Att kolla Aftonbladets hemsida var en sysselsättning jag gärna tillbringade min tid åt. Det fick mig inte bara på bra humör utan också att få en blick över vad vår omvärlden gick igenom. För att vara upplyst över vad som pågår är något jag nästan kräver.
Om jag inte vet vad som pågår eller vad som kommer hända känner jag mig ytterst obekväm.
När det enda som fanns kvar av mackorna var smulor, det svarta kaffet var uppstucket och jag hade nått botten på hemsidan plockade jag undan för att utreda mina behov på toaletten och göra min dagliga morgon rutin.
Mössan drog jag över mitt välkammade hår när jag stigit ut ur min lägenhet med jacka och skor på innan jag kollade en sista gång i mina fickor så att jag hade allt med mig ,och låste ytterdörren.
Påväg ner på gatan och mot mitt jobb drog jag fram cigarett paketet ur min jackficka och tog ut en av ciggen som jag placerade mot mina spruckna läppar. Tändare fipplade jag snabbt upp och satte eld på änden av cigaretten innan jag drog ett djupt halsbloss, för att sedan andas ut röken.
Den vanliga känslan av lugn la sig över mig där jag gick på en av Stockholms alla gator i morgonrusningen påväg mot mitt jobb.
Folk som träffar mig kanske tror jag är en vanlig tjugoåring som har ett normalt jobb som han försörjer sig på. Och egentligen är det väl så men ändå inte riktigt.
Min vardag må se väldigt normal och strukturerad ut men det är bara för att det är det enda sättet jag kan klara mig på.
På dagen går jag till mitt jobb för att kunna betala mat och andra artiklar jag kan behöva.
Räkningar och sånt behöver jag inte tänka på för min mamma kände sån skuld när min farsa kickade ut mig att hon köpte en stor lägenhet på Östermalm åt mig samt betalar räkningen åt mig. Men någon annan kontakt har jag inte med min familj, så fort min fot var utanför mitt föredetta hem bröt jag kontakten med mina föräldrar.
Dom gjorde sitt val och kickade ut mig ur hemmet pågrund av att jag inte kan älska det andra könet på samma sätt som min far.
Pågrund av att jag är homosexuell.
-------------
Ohändelserikt af men håll ut it's coming
Nemo xx
