Vem är jag utan dig L.K

1

Agnes:

Basen dånade genom golvet, luften var varm och tung av salt och parfym. Jag kände mig vilse tills någon stötte in i mig i baren. 'Förlåt,' sa han med ett snett leende. Jag kände genast igen honom – Ludwig Kronstrand, lika avslappnad som om han ägde hela ön. 

Våra ögon mötes och jag kunde inte slita blicken från honom.

"Hur mår du? Du verkar vara lite berusad hahah"

"Roligt Ludwig" fräste jag tillbaka utan att titta på honom.

"Nämen du vet vad jag heter" skrattade han och gav mig

Jag himlade med ögonen och försökte gå därifrån men en hand touchade min rygg.

"Så lätt kommer du inte undan" 

"Jag är berusad som du sa så låt mig gå" sa jag nu lite mer iriterande.

"ursäkta? vet du ens hur många som vill vara med mig?" Usch vilken hybris kille. 

"Jag är inte en av dom tyärr." flinade jag.

"Du kommer ångra dig!" skrek han efter mig.

Allt jag egenligen ville var att stanna kvar där med honom men jag visste hur han var.Sveriges största player. Typ. Och jag orkade inte bli sårad igen.

Klockan var nu 03 och jag var helt slut med för många enheter i kroppen. Jag vände mig om och där såg jag honom igen. 

"Nämen ser man på vilket sammanträffande vi ses igen. Det är som att ödet vill dra ihopa oss"

"vi är på samma ö och fortfarande på samma klub jag tror det är ödet" sa jag som jag inte brydde mig.

"käften, jag försöker vara romantisk" 

"Då får du nog bli bättre på det" skrattade jag.

"Jag kan vissa dig en riktigt romantik sida av mig, men då får du följa med mig" sa han lika nöjt som ett barn som ser godis.

"visst" jag ångara mig direck men vad ska jag säga när jag egentligen vill ligga med honom och har för mycket alkohol i kroppen.

Vi går snabbt mot en stor vit villa med pool och utsikt över havet. Trädgården är större än två fotbollsplaner. Mitt i står en sol säng, Den är vit med sänghimnel och utsikt över ibizas vackra kust. Ludwig trycker mig bakåt mjukt i sängen. Han kommer över mig och kysser mig långsamt men intensivt. mellan kyssaran försöker han att knäppa upp min stradkläning. Medans  jag drar av han tröja. Inte långt där efter hamnar våra under kläder på trädäcket under sängen. Hans händer var mjuka mot min kropp. 

"vad heter du?" viskade han mellan kyssarna

"Brukar du inte fråga det innan ni ligger?"

"Svara bara"

"Agnes"

"mer?"

"Agnes Cornelia Jacobsson. Du då?"

"Ludwig Per Johan Kronstrand"

Där  låg vi tillsamans under den stjärnklara himmlen och med utsikten över ibiza. Två unga och dumma dårar.