Den eden var till henne! (derek fanfic)

Kapitel 1. Hur man sårar en kvinna med högst fem ord

Det var en gång en man som hette Derek. Han hade växt upp med sin ömma moder Alberta som även var drottning över det vackra konungariket Chamberg som varje sommar stod i blom. Här hade Derek vuxit upp, han hittade överallt även med ögonen stängda. 

Derek föddes med brunt hår i en ful lugg, stora händer med fyrkantiga fingrar med naglar i samma färg som hans händer och typ -69 i iq, men Alberta älskade honom ändå. <3 Han var ju trots allt det enda hon hade kvar efter sin avlidne make och en dag skulle han ärva tronen. Men förhoppningsvis skulle det dröja länge innan den dagen kom. Han var ju som sagt inte den skarpaste i lådan, han var en sån person som sa att han inte skulle göra om en viss sak men ändå gjorde det. 

Nåväl, nog om det. :) När Derek var 3 år besökte han och Alberta ett annat kungarike där en prinsessa precis ploppat ut. Hennes mamma dog i barnsäng och lämnade knugen Wilhelm ensam med ungen som döptes till Odette. Derek fick se Odette och gav henne ett jättefint guldhalsband. Men det dom inte visste under dopet var att en riktig usling iakttog dem. En oinbjuden gäst >:c Rupert hette han, han var en ond trollkarl som bodde i en slottsruin tillsammans med sin häxhjälp Bridget. Hans ambitioner i livet var att ta över kung Wilhelm rike och få mer makt. Men Wilhelm arme hittade Rupert innan hans onda plan slog i verket och han blev bannlyst!!! 

På dopet hade Wilhelm och Alberta bestämt sig för att varje sommar skulle deras avkommor få träffas tills dess att de blev kära i varann och gifte sig, och gifta sig skulle de vare sig dom ville eller inte! Detta skulle förena deras riken så de blev starkare, och med lite hopp så skulle äktenskapet ge landet lägre skatter så folket var fett taggade. 

Dagen då Derek och Odette var tillräckligt stora för att träffas var det en vacker sommardag. Wilhelm och Odette red på en fin hest till Chamberg där Alberta och Derek väntade på dem och Alberta kunde knappt dölja sin förväntan. Hennes son var inte lika taggad på att få träffa sin nya potentiella brud. Han ville hellre leka med sin bff Botvid, som var ungefär lika pantad som han själv.

Odette och Derek såg på varandra med avsmak. "Värsta sommaren EVER! Skulle han vara tvungen att stå ut med en FRÖKEN??" tänkte Derek äcklat. "Ewww killbaciller, och vafan är det för fel på hans händer??" tänkte Odette. "Den här sommaren kommer bli ÖKEN!"

Derek försökte sprätta till sin ömma moder men Alberta var en hård kvinna. "A a a a aaaa!" sa hon och föste Derek till sin blivande mö. "Så roligt att du kom" sa Derek äcklat. "Så glad att vara här" sa Odette ironiskt. Vänner med varaaaaann...det är en dum ide MINSANN! 

Den första träffen gick alltså inte så bra, men Wilhelm och Alberta märkte inte det utan tänkte att de nog skulle komma överens. Medans dom planerade bröllop och framtida bokföringar så hade Odette och Derek slagsmål och jagade varandra och brottades. Men kungen och drottningen var överens. Snart skulle två riken bli ett, vare sig Derek och Odette ville eller inte. Tvångsgifte ftw!!

"PAPPA!! Jag vill inte gifta mig med Derek, han är jättekonstig" snyftade den tio-åriga Odette. Kung Wilhelm strök sin dotter över håret. "Odette, jag vet att han är lite socialt efterbliven men det här kommer hjälpa dig i slutändan när du blir drottning och tar över riket! Jag har investerat jättemycket i olika fonder pga detta så svik mig inte nu" sa han bryskt. Han var en hård men rättvis man. Men Odette vägrade gifta sig med Derek. Han hade tvingat henne lyssna på en jätteäcklig låt på repeat (Hands up av Ottawan) och sen hade han tagit hans hand i hennes hår. 

Dagen efter skulle dom åka och besöka Chamberg igen (det här var då typ 3 år senare) men Odette var såklart inte sugen på det. Nu var ju liksom Derek i puberteten och det märktes. "FÖR GUDS NU BARN DU SÖLAR, LÅT INTE DEREEEEEK VÄNTA!" röt Wilhelm. "Har inte packat klart ännu och pappa jag blir SJÖSJUK" morrade Odette men brydde sig hennes papi? Såklart inte. Han drog med henne till båten som skulle ta dem till Dereks rike utan att lyssna på några protester. 

"Nu tror jag att de kommer. Är det RESPEKT du visar?" skrek Alberta när hennes son kastade pilar på en egengjord piltavla med Odettes ansikte på. "Ska jag kyssa hennes hand igen så svär jag jag blir DÖSJUK!!"

Okej, jag tror ni fattat galoppen här va. Derek och Odette ville inte gifta sig med varandra, och sommar efter sommar plågade de sig igenom varje dag. Derek och Botvid mobbade Odette (som började bli riktig kattig) och hon fick inte ens vara med i deras hemliga klubb?? Dom använde henne som försökskanin till att äta massa äckliga saker som de inte vågade äta själva och lurade henne till att det var gott och sen skrattade de åt henne när hon blev sjuk. Sen så spelade de upp Hands up och hoppade fram och skrämde henne när hon minst anade det. 

När sju somrar hade gått och de fortfarande avskydde varann som pesten började Wilhelm tvivla på om planen verkligen var bra? Tänk om Odette såg fusionen som orätt. Men Alberta var envis som en gammal get. "FORTSÄTT" sa hon. "Tvinga henne!" 

Dom beslöt sig att nu skulle det bli tvungna att gifta sig, nu fick det vara nog på dessa dumheter! Det skulle bli bröllop. Skatterna var väldigt höga, och det var för folkets skull också. 

Men ingen tänkte ju på vad Derek och Odette kände? Dom hade förts ihop, mot deras vilja. Varje juni till september i tio år hade de fått stått ut med varandra och utsatt varann för det ena hysset efter det andra. Derek kände att han kunde ha det bättre i sitt liv och Odette tyckte att han var så naiv! 

Men så fick de se varandra. För första gången i ett nytt ljus. Odette hade en jättefin vit klänning med mörkgröna puffärmar och hennes vackra blonda hår var utslaget. Derek hade samma frisyr och outfit som vanligt. Men av någon anledning blev Odette helt till sig. Hennes tvivel tycktes med ens försvinna, för nu såg hon en man där hon först såg ett barn. Hans breda axlar och spinkiga spindelben gjorde att han såg ut som en papi. Derek kände samma om Odette. Den fula ankungen han trott sig finna hade nu förvandlats till en vacker svan. Dom närmade sig varandra långsamt. "Jag är så glad att vara här" sa Odette. Derek nickade instämmande. "Först nu kan jag förstå" "Det är dig jag har väntat på" sa de i kör. "Ingen dum ide...ingen dum ide!" Helt random kom deras päron in och hela slottets tjänstefolk. Så blev kärlekssagan sann när Derek och Odette började sväva upp i luften från ingenstans och så delade de sin första kyss. Derek tog sin stora fyrkantiga gollumhand i Odettes hårsvall och när de hånglats färdigt sa han "ORDNA BRÖLLOP!" 

Alla blev genast glada. ÄNTLIGEN hade det hänt! Derek och Odette hade funnit varandra. Eller...???
Odette kände sig osäker. "Vänta...!!" Musiken stoppades tvärt och Derek såg förvånat på Odette. "Vadå? Du är allt jag någonsin önskat mig! Du är så vacker..." sa han drömmande. Odette såg stumt på Derek. "Tack...men vad mer??" 

Som jag tidigare skrivit; Derek hade inte alla hästar i stallet. På många plan. "Öhhhh..." sa han. "Vad mer?" "Är skönhet allt du bryr dig om?" sa Odette irriterat och möttes av en arg blick av sin pappa. "Derek, vad mer?" sa Alberta och skrattade lite ängsligt. "Vad finns det mer??" sa Derek frustrerat.

Ånej, hur ska det gå? Snacka om att Derek gjorde bort sig här. Kommer han få Odette eller kommer hon (som vilken annan normalt funtad människa skulle gjort) och lägga benen på ryggen fortare än kvickt?! Tänk om dom inte får varandra??? I nästa avsnitt får ni veta mer om den där lömske Rupert...och vem är den där sjukt coola tjejen i 2023 med rött hår??? Och vem är hennes snygga blonda bästa vän och sjukt häftiga kollega?? MISSA INTE NÄSTA AVSNITT >:( 

detta är tillägnat världens bästa kollega Elvira, låt oss kolla svanprinsessan filmerna och spilla bubbelvatten tillsammans TACK 

vem det än är som gjorde den här äckliga makeovern på derek: jag hoppas genuint du bränner all din mannagrynsgröt, trampar på lego (speciellt dom där bitarna med två stycken pluppar) och att den enda låt du någonsin får lyssna på igen är Hands up.