KABANATA 14

21.8K 584 115
                                    

Kabanata 14

His horrors formed in a neverland


"Miss ganda in a beige corset blouse and royal blue pants, pwede ka bang umepal sa buhay ko ngayon na?" It was Draven, appearing beside me after I came out of the café, which startled the shit out of me.

Muntik ko ng mabitawan ang hawak kong kape, pero kinuha niya kaagad sa'kin 'yon bago pa man mangyari ang kinakatakot ko. He was at first standing and leaning on the column beside the glass door, but he immediately responded to my reactions.

My forehead creased at him. "What the hell..? Sinasadya mo ba talaga na matapunan ako palagi ng kape, huh?"

He raised both of his arms, making his thin and threaded red long sleeves wrap around his muscles, still holding my iced coffee for me with his right hand. "Sorry..?"

Nabaling ang tingin ko sa kabilang kamay niya na hawak ang isang piraso ng babasaging bulaklak na madalas niyang ibinibigay sa'kin.

Just like what I predicted, this flower and what he's been giving me, all combined, are enough for me to build a medium-size bouquet. If my memory's right, I think it's my fifteenth time to receive a crystallized rose from him. And all of this, including him, has been going on for almost half a year already. Kulay pula pa rin ang gusto niyang ibigay hanggang ngayon.

I let out a sigh, shook my head, and tiptoed to get my drink back from him. Nang makuha ko 'yon ay tumingkayad ulit ako at kinuha naman sa kabilang kamay niya ang bulaklak bago siya talikuran at hindi na nagsalita pa.

Kaagad niya naman akong sinundan kagaya ng palagi niyang ginagawa at kinuha mula sa'kin ang mga gamit ko.

I glanced at him. "Why are you following me? Don't you have a class?"

"Meron, pero wala naman sa ten commandments ang bawal kang ma-miss, Miss." He smiled with his nose scrunching a bit.

My brow shot up. "You're now cutting?""

His eyes widened. "Hindi, ah? May kalahating oras pa naman ako, eh. Ihahatid lang kita hanggang sa sasakyan mo."

I crossed my arms and looked at his own university, just a few streets away from this plaza, where we seldom meet each other — accidentally or on purpose. "Kalahating oras..?" I glanced at my phone's time before my eyes darted back at him again. "Nasa likod ang kotse ko. Mapapalayo ka lang — kailangan mo pang umikot at bumalik ulit dito para makatawid."

"Ano naman?" His head tilted. "Kaya ko namang takbuhin 'yan, eh?"

I shook my head and let a single chuckle escape my lips. "Don't you get tired..? Of doing this for months already? Half a year, exactly."

He stared at me, "Pagod saan?" nalilitong tanong niya.

"Of putting up with me till now, of courting me every single day, and trying your best, even though I haven't once guaranteed you of my answer." I licked my lips. "Don't you feel like it's unfair..? That you have to go all out, only to be rejected and ignored most of the time?"

His forehead creased. "Saan naman galing 'yan?"

"Who else rather than me, moron? Bakit..." I rolled my eyes at him. "May iba ka pa bang nililigawan?"

His eyes widened. "Gagi, wala ah! Ikaw lang naman, Miss." He held his chest, "All yours po, walang naka-reserve na iba rito kundi ikaw lang." kinikilig na sambit niya.

I nodded my head and averted my eyes from him. Seconds later, I feel his right arm wrapping around my back. Pinagpalit niya ang posisyon naming dalawa matapos makita ang paparating na scooter na may sakay na isang lalaki. Because of what he did, the driver passed by his side instead of mine. Binalik niya rin kaagad ako sa dating posisyon namin sapagkat napunta ako sa tabi ng kalsada dahil sa ginawa niya.

The Secluded Trails of Deceit ( Ruler of Fate Series #1 )Unde poveștirile trăiesc. Descoperă acum