Ensam med dig i världen

11 år

Jag vaknade av att morgonljuset sken in genom fönstret i mitt rum. Mitt rum är avlångt och litet. Sängen står med kortsidan brevid fönstret och långsidan mot väggen, på andra sidan rummet står mitt skrivbord. Jag hörde mamma fixa födelsedagsfrukost där nere, så jag klev upp och tog på mig ett par svarta tights och ett svart linne, typiska skuggjägar kläder. Idag blir jag en vuxen skuggjägare vilket betyder att jag fyller 16 år. Skuggjägare räknas som vuxna tidigt bara för att vi kan dö vilken dag som helst. Vi skuggjägare är demonjägare och vårt jobb är att döda demoner så vi tar en risk nästan varje dag. Men vi har runor som gör oss snabbare, smidigare, starkare och så att vi får bättre balans. Vi har även runor som ger oss bättre hörsel och syn. Sen har vi den helande runan som vi andvänder om vi skadat oss, runan kallas också Iratze. Det finns runor för nästan allt.

Jag brukar oftast få vapen på min födelsedag, men mamma har sagt att det ska bli något annorlunda detta året och jag har en aning om vad det är. Man föds som skuggjägare ( nephilim ) eller så dricker man en ängels blod. Men det är ganska svårt att få tag på en, det är bara en skuggjägare som har sett en ängel och han var den första nephilim någonsin. Jag föddes 11.36 och min försvunna eller döda tvilling bror 11.33, klockan var bara 10.06 så jag hade fortfarande 1 timmar och 30 minuter kvar som en liten flicka. Jag hade lyckats övertala mamma om att inte göra en så stor grej av det, fast även om hon skulle fixa en stor fest skulle nog bara fem personer komma. Jag, mamma, min bästis Liza och min mormor och morfar. Min farmor och farfar har jag inte träffat sen jag var sju, dom är också skuggjägare precis som mammas familj men när min pappa dog i en strid mot några demoner så klarade dom inte av sorgen och dessutom började de ändå bli lite gamla. Dom flyttade till den mondäna världen och lever nu som vanliga personer. Dom skickar alltid en liten present på min födelsedag men inte något stort. Det värsta med min pappas död var att han hade med sig min tvillingbror den dagen, dom skulle bara till den mondäna världen för att träffa några vänner, jag och mamma ville inte följa med så dom åkte utan oss. Dom hittade min pappas kropp men aldrig min brors. När jag fick höra att dom inte hittade min brors kropp så låste jag in mig på mitt rum och grät i en månad, vi skuggjägare har väldigt starka band när det gäller syskon. Jag och Jamie hade lovat varann att vi skulle bli varandras parabatai. Parabatai är två nephilim som kämpar tillsammans livet ut, men så blir det tydligen aldrig. När jag kom ut ur mitt rum efter en månad hade jag fått en stark känsla av att han var vid liv och jag var helt säker på det men nu är jag inte så säker, jag menar det har gått 9 år nu och han har aldrig dykt upp. Sen dess har jag aldrig gråtit och jag har tränat hårdast av alla skuggjägare i min ålder bara för att kunna döda så många demoner som möjligt och hämnas min far. Jag satte mig i sängen när jag hörde mamma gå uppför våran smala trappa, vi bor i ett litet hus eftersom att vi bara är två. Huset är svart med vita knutar precis som alla andra hus i Londons skugga. Skuggjägar världen ligger under den mondäna världen så vi döper våra städer till den staden den ligger under. Ni kan inte se våran värld eftersom att det bara är dom som vet sanningen som kan se den och även oss. Vi har sommar året om bara för att solen inte når oss, så magi lyser upp våran värld.Vi kallar det ljus, så på morgonen säger vi morgonljus, mitt på dagen säger vi dagsljus och på kvällarna säger vi nattljus. Vi tar oss till den vanliga världen med hjälp av portaler. Det var så min bror Jamie och min pappa hade tagit sig till den vanliga världen.

Mamma öppnade dörren och nästan skrek grattis på 16 års dagen Maya. Hon höll i en bricka med ett glas mjölk och en tallrik med crepes,  jorgubbar, glass och chokladsås. Tack! men jag är inte 16 förren om... jag tittade på klockan och räknade sabbt ut att det var  1 timma och 16 minuter kvar. Förren om 1 timma och 16 minuter fortsatte jag meningen, Hon skrattade till och sa att hon inte orkade vänta en timma innan du får mina presenter. Hon ställde ner brickan i mitt knä och sprang ner för trappan för att hämta mina presenter. Jag började äta mina crepés. Sen kom hon uppspringande för trappan igen. Hon höll i ett smalt avlångt paket och tre lite större, hon la dom brevid mig. Jag ställde ifrån mig brickan på golvet och öppnade det smala avlånga. Innuti paketet var en stele, en stele är en stav som vi målar våra runor med man får en sån när man blir vuxen. I två av dom andra var det kläder och i det tredje var det ett stort men lätt svärd, jag älskade det med en gång. Jag åt upp min födelsedagsfrukost efteråt satt jag och mamma och pratade om allt möjligt en lång stund.  Jag tittade på klockan och upptäckte att det bara var arton minuter kvar tills jag blev sexton. Jag tog min nya stele och stoppade den i bakfickan och sa hejdå till mamma som fortfarande satt på min säng. Jag gick ut genom dörren och började gå mot parken där jag skulle möta Liza min bästis. Vi brukar alltid gå till parken på varandras födelsedagar för att där finns ett stort klocktorn som vi står och tittar på tills den är en minut över våran födelsetid. Eftersom det inte finns några fordon, mobiler eller andra tekninska föremål i Skuggvärlden är vi tvungna att gå. Fast om vi ska resa långt kan man betala en besvärjare att göra en portal, men det är väldigt dyrt. Klockor och andra små saker som vi har är drivs av magi och dom behöver fyllas på varje år. Men vi har inte råd att göra bilar och andra större saker som drivs på magi, besvärjare är väldigt kräsna.