Blå svanen

Blå svanen dödade min flickvän.

Blå svanen dödade min flickvän

Jag känner sig helt förkrossad och ledsen, men mest arg, hur vågade blå svanen göra detta?! TILL MIN FLICKVÄN! Skrek jag, tyst, men högt. Jag ville döda blå svanen, jag måste döda blå svanen tänkte jag om och om igen, jag skrattade. Skrattade genom sorgen. Sorgen genom min flickvän död. Död. Död. Hon är verkligen död. Hon lever inte. Hon andas inte. HON ANDAS INTE. Jag kände sig som om att jag var den alla skulle vara rädda för, hon skulle vara mardrömmen. Jag tog sig till blå svanen, låste in blå svanen i ett rum och sa "du, det var du som gjorde det. VARFÖR? Hur vågar du? Min flickvän död, pågrund av dig." Blå svanen grät, men jävlar vilka krokodiltårar det rann ned från hennes ögon, jävla idiot. Hon sa "Hon förtjänade det." Jag blev galen, hon dödade min flickvän och säger det där! Vem tror hon att hon är!!?! Jag hon kanske är kämpe, soldat blablabla, HON DÖDADE MIN FLICKVÄN!! Jag sjöng "bust your kneecaps, oo aap dii doo aap dii doo." Blå svanen sade "nej snälla! Snälla." Med riktiga tårar den här gången, jag dödade henne, boom. Om något så förtjänade hon det. Jag började skratta, nu ligger hon själlös på marken, nu vet hon, jävla idiot. Jag skrattade högre. Jag sprang därifrån, ut, långt bort, iväg, såg en skog, jag var där inne länge, kollade på träden, kollade sedan ned på mina händer, blod på dem, jag förstod vad jag gjort, det kan inte varit jag, jag har dödat någon, jag. Jag grät, jag visste att min flickvän verkligen inte skulle velat detta, jag insåg att jag håller på att bli galen, helt jävla galen, sen kom jag på varför jag gjorde det. Haha. HAHAHAHhHHhhHahHHhahah. Jag fall ned på marken, jag var helt tom, jag var svag. Jag mår inte bra, viskade jag till mig själv. Jag tvättade bort blodet i närmsta damm. Satta på mig mina kläder, gick ut ur skogen, jag gick hem, satta på mig stiliga kläder, en kavaj, en skjorta, allt svart. Jag gick ut, såg en hel arme av folk som grät för svarta svanens död, herregud har dem redan sett? Jag gick mitt i publiken, och grät krokodil tårar, hennes mamma kom till mig och sa "Hej dina du, skulle du vilja hjälps till med blå svanens familj?" Jag tänkte ju att eftersom att detta var blå svanens mamma var det lika bra att jag sade "Oh ja, såklart, det måste vara en stor sorg, jag gör vad som helst för att hjälpa er." Hennes mamma sade "Tack så mycket, du har ett så stort hjärta." Jag skrattade lite, jag hoppas inte att hon hörde. Jag fick hjälpa till, städa och allt sånt, jag hade inga känslor längre. Jag manipulerade alla runt omkring mig att tro att jag var nåt helgon, eller det verkade åtminstone som om att de älskade mig mer än min egna flickvän någonsin gjort, jag kom på att blå svanen sagt att min flickvän förtjänade att dö, kanske hon gjorde det, haha nej såklart inte, min flickvän sa ju alltid att jag var bäst, och att om jag någonsin lämnar henne kommer hon ta livet av sig, att hon hatar mig om jag inte säger till, jag fick inte ens ta mig ut och handla lite, hon älskade mig så mycket. Den här familjen är ju bara en skam. De älskar inte mig. De älskar deras döda dotter. Men hennes mamma sade "varför stirrar du så? Tänker du på henne?" Jag sa "Jag tänker alltid på henne, hon hjälpte vår stad så väl." Då sa hennes pappa, "du kan ta hennes tron." De fattade inte, de visste inte att jag var de dem hatar. Jag sa "Mig? Ni måste ju tänka lite mer! Jag är ju bara en vanlig person! Jag har bara hjälpt er med denna sorgliga och tragiska händelse." Men hennes mamma o h pappa sa att jag var så snäll och perfekt. Jag är perfekt