Do you really love me? || Dramione

1, tåget

Alla karaktärer, platser etc. är fiktiva och tillhör Jk. Rowling

Notera att detta är efter kriget, Lucius sitter livstid i azkaban. 

Draco Malfoy visade sin goda sida. 

Voldemort blev besegrad.

Harry Potter, Hermione Granger samt Ron Weasley  förlät Draco  Malfoy.

Pansy är god vän till Hermione.

Dödsätarna fyllde på de tomma platserna i azkaban.

Hermione's P.O.V

—

Jag gick mot perrongen med min väska svävande bakom mig. Ännu ett år framför mig, ett år som jag skulle utnyttja till varje pris vilket borde resultera till ett jobb i ministeriet. Jag hade också blivit utsedd till prefekt för Gryffindor med Potter, något som jag såg framemot. 

Jag klev ombord på tåget och letade efter en ledig kupé, lite egentid hade varit uppskattat. Eftersom att tåget inte lämnade King's Cross förens om lite mer än 20 minuter hittade jag snabbt en ledig kupé och drog upp den tjocka boken "försvar mot svartkonst" ur min väska och bläddrade fram till sidan 283 och hamnade snabbt till ro. Inte förens högtalarna sprakade till och en röst informerade "tåget lämnar snart  King's Cross station. Vi önskar er en trevlig resa och ett stort lycka till under er näst kommande termin"  jag log för sig själv innan hon fortsatte läsa ur den tjocka svarta boken. 

Plötsligt for kupédörrarna upp och en blond kille rusade in i kupén och gömde sig kvickt under sätet, jag tänkte nyss ta ett snack med den ohyfsade killen när ett gäng flickor kom inrusande in i kupén och frågade om jag hade sett en blond kille vid namn Draco Malfoy . Det var då det slog mig, killen som rusat in i kupén var Malfoy, jag tvekade innan jag svarat att han sprungit förbi min korridor för ungefär en minut sedan och flickorna fick plötsligt en väldig fart och snart var dem alla ute ur kupén. Jag stängde kupédörren och suckade innan jag blängde åt hans svarta vans skor och berättade att flickorna var borta.

Han reste sig kvickt upp från sätet och borstade bort dammet från hans hyfsat rena kläder, damm hade samlats på hans svarta skjorta vilket han snabbt borstade av.

- Granger, sa Draco och flinade.

- Malfoy, sa jag och tittade honom upp och ner.

- Så hur kommer det sig att du försvarade mig, sa Draco och ett flin bildades på hans läppar.

- Kanske för att jag inte har lust att bevittna ett kärlekskalas i kupén där jag försöker läsa, sa jag nonchalant och tog upp min bok igen. 

- Ursäkta dig, sa han och gapade medans han höll handen mot hjärtat i ett försök till att se upprörd ut. 

Ett leende bildades på mina läppar medans jag gestikulerade ut honom ur kupén.