kapitel 6

498 6 4
                                    

jag tittar runt i rummet och ser en spegel, jag går fram till den och slår min knyt näve i den. galas flyger överallt men det låter inte så mycket. jag tar upp en glas skiva och drar den längs underarmen. blodet börjar rinna på en gång å det svider lite gran, men det är ja värd. jag gör likadant på båda armarna..

jag går in i badrummet å låser dörren. öppnar toa skåpet, där inne ligger det en hel burk med sömntabletter. jag tar tag i burken och öppnar den, det är mer än hälften av burken kvar.

men en fråga, hur dumma är dom som lämnar en burk med sömntabletter i skåpet så jag kan ta dom?

jaja det är ju bra för mig. jag slår på kranen och tar tabletterna i min hand, sen stoppar jag dom i munnen och sväljer med hjälp av lite vatten. jag har alltid varit bra på att svälja tabletter, heheh.

men nu ska jag äntligen få träffa mina föräldrar och alla andra, nu ska jag få lämna denna planet.

jag känner hur ögonlocken blir tyngre och ja faller å på vägen ner råkar jag slå till en hylla så den ramlar ner och allt som var på den faller med den. efter det blir allt svart.

(eriks pow)

jag å dom andra i huset sitter och tittar på tv när vi hör en smäll från övervåning, vi alla tittar på varandra sen springer vi upp till emmas rum efter som hon är den ända där uppe.

när vi kommer till hons rum knakar jag på dörren men ingen öppnar, så jag öppnar dörren och går in. ingen är i rummet men på golvet ligger hons spegel helt krossad. vi går vidare till toan och trycker ner handtaget med det är låst. vi börjar sparka, slå och skrika men får inget svar. simon kommer med en kofot och bryter upp dörren.

där inne på golvet bland grejer ligger emma helt utslagen. jag går in i badrummet och fram till hon. hon blöder från båda armarna men annars ser jag inget. simon harklar sig bakom mig, jag tittar dig och där står han med en tom burk med sömntabletter. då fatar jag att hon har tagit en överdos vilket är väldigt farligt. jag tar tag i hon och springer med hon ner till sjukrummet där simon undersöker hon. hon har låg puls men hon är inte död än. simon ber oss att gå ut ur rummet då han ska magpumpa hon.

(2 timmar senare)

just nu sitter jag på mitt kontor och arbetar, jag väntar på att emma ska vakna så jag kan fråga varför hon tog alla sömntabläter och varför hon så gärna vill tillbaka till sin bror. simon har magpumpat klart emma och hon kommer vakna snart. om jag ska vara ärlig vart jag lite rädd att hon skulle dö, ifall att vi hade hittat hon några minuter senare hade hon nog varit död nu. och om hon hade döt kan vi inte tvinga hon att berätta allt hon vet om sin brors gäng. men nu när jag tänker efter HUR fan hamnade SÖMNTABLÄTERNA i HENES RUM!!!!?? jag måste prata med dom andra och fråga om dom vet nå om det.

jag kliver upp från stolen och gå ut genom dören, igenom koridåren och ner för traporna och till vardagsrummet där alla andra sitter och kollar på nån serie.

- jag har en fråga

- vad är det? frågar kim

- hur fan hamnade sömntabläterna i emmas badrum?

- jag vet inte, städade inte städeskorna utt rumet inan hon kom? säger harry

- vem av städeskorna?

- rosita, svarar liam

- jag ska döda hon!!

inan dom hinner säga nå mer går jag ut ur vardagsrumet och till städeskonas rum. där på sängen ligger rosita med ett flin på läpparna.

- så du kom på mig? frågar rosita

- du din idiot lämnade burken med tabläterna med flit! svarar jag

- ja det gjode jag för hon förtjänar å dö! svarar rosita

- jag har fått nog av dig! svara jag

efter det tag jag upp min pistol och sjuter hon i hjärtat så hon dör. jag går tillbaka till vardagsrummet och sätter mig å titar på serie med dom andra.

(emmas pow)
mitt huvud värker, mina armar värker och hella min kropp skriker av smärta. är det så här det käns att vara död?

jag öppnar sakta mina ögon och mötter ett starkt lysande ljus, är det solen? ja blinkar några gånger och sätter mig upp då ser jag att jag är i ett sjukhus rum. jag inser även att jag inte är död. när jag titar åt höger står simon där och titar på mig. inte alls crepy..

- hur mår du? frågar simon

- jag mår bra, men jag hade mått bätre om ni bara hade låtit mig dö, svara jag

- men vi kommer inte låta dig dö förens du säger alt du vet om din brors gäng, men bra försök. svarar simon

jag årkar inte äns svara så jag blundra bara och somnar.

jag hör hur flera röster pratar så jag lysnar på vad dom pratar om. jag hör att dom planerar nå men mer hinner jag inte höra inan alla tysnar...

- emma vi vet att du har vaknat och att du tjuvlysna på oss, säger erik

jag öppnar ögonen och där står: erik, simon, liam, kim, harry, 2 killar och 1 tjej som jag inte vet namnet på.

fort som fan ställer jag mig upp och börjar gå mot dören, men jag hinner inte långt förens jag ramlar ihop på golvet.

liam kommer fram till mig lyfter upp mig och bär mig till tv rummet. där lägger han mig i sofan och ger mig kontrolen. inan han går vänder han sig om och säger:

- du ska på updrag imorgon

sen går han ut. fan häller att jag far på updrag jag tänker inte göra det.

_______________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________

litte dålig uppdatering men här är ett kapitel

//en tjej

kidnappadDove le storie prendono vita. Scoprilo ora