Alla blir nobbade någon gång.
De riktigt stora kända författarna och givetvis också de nykomna och oerfarna får tåla att förlagen säger nej.
Hörde Stephen King säga i en intervju att han var så van vid att bli nobbad att han inte längre lade någon större tanke vid det och många känner säkert till att J.K. Rowling blev nobbad väldigt många gånger innan hon till slut fick Harry Potter publicerad, så det säger något om hur vanligt det är.
Som författare får man lära sig att hantera motgångar.
Kan man inte det har man valt fel yrke.
Samtidigt finns det flera anledningar som kan leda till att manuset blir nobbat och de kan vara bra att känna till.
Vissa saker går ju faktiskt att undvika och göra något åt.
Gjorde en lista på saker som kan vara orsaken till att förlagen säger nej och hoppas att jag fick med det viktigaste.
Hittade mängder då jag gjorde min vanliga research innan jag skrev kapitlet, så det är inte säkert att jag fick med precis alla, men borde ha fått med de viktigaste i alla fall.
Notera att förlag oftast bara artigt tackar nej och sällan ger en orsak till varför, så man får helt enkelt göra sin egen gissning.
(Ibland säger de att de är fullbokade eller inte har möjlighet, men det behöver inte vara hela sanningen.)
~•♡•~
Historien är dålig
Orsak nummer ett och ett faktum man måste acceptera.
Betaläsarna kanske var imponerade och nöjda, men det behöver inte betyda att ett förlag skulle vara det och att historien inte håller måttet är trots allt den största anledningen till varför ett förlag säger nej.
Finns inte mycket annat att göra än att fortsätta öva, skriva något nytt och försöka igen.
Manuset är för långt/kort
Det finns regler på hur många ord som ska finnas i ett manus av en viss typ för att boken ska kunna räknas till sin genre.
Har den för få eller för många ord så blir boken bara jobbig att hantera då den ju egentligen inte passar måttet för hur den ska vara.
En roman ska t.ex. ha över 40 000 ord för att klassas som roman och för vuxna ska de helst ligga mellan 80 000 och 100 000 ord.
Böcker för tonåringar ska ha runt 55 000 ord.
Fantasy och sci-fi ska ha 50 000 till 150 000 ord.
Mysterier och skräck ska ha 40 000 till 80 000.
Romantik ska ha 50 000 till 90 000.
Dystopi ska ha 60 000 till 120 000.
Böcker för unga vuxna ska ligga mellan 60 000 och 90 000 ord och så vidare.
Den info jag hittade sökte jag på engelska då jag inte hittade det jag sökte när jag använde svenska, men att specifikt söka på hur många ord just din genre ska ha borde lösa det – om jag inte lyckats nämna just den genren redan, för i så fall så står det ju här.
Och det får givetvis avvika med en handfull ord, men att ligga någonstans i mitten är ju att rekommendera.
Skilda åsikter
Alla kan inte tycka likadant och det kan hända att manuset man skickat till förlaget råkat hamna i händerna på någon som helt enkelt inte gillar det, även om det annars är bra.
Ren otur alltså – inte mycket att göra åt den saken.
Svordomar eller andra svåra ämnen
Har nämnt svåra ämnen tidigare.
Vissa har ingenting emot svordomar medan andra inte vill ha dem i böcker alls.
Vissa finner ätstörningar och psykisk ohälsa obekvämt att läsa medan andra finner dem gripande och intressanta.
Lite samma som tidigare punkten alltså, men mer specifikt för en viss detalj, snarare än boken som helhet.
Vill man gå djupare på ämnet är det bara att backa tillbaka till mitt kapitel om författaransvar (kap.9).
Historien börjar på fel ställe/känns förvirrande
Ett ganska vanligt fel.
Berättelsen börjar kanske långt innan det faktiskt händer något eller så känns det som att början inte hör ihop med resten av boken.
Det kan vara svårt att veta exakt var en berättelse bör börja i vissa fall, medan det i andra fall är hur tydligt som helst.
Manuset är inte redo
Historien är kanske bra, men hade behövt bearbetas lite till.
Man ska inte ha för bråttom med att få ett manus klart.
Kvalitet tar tid och kräver arbete.
Ett förlag är inte intresserade av att behöva bistå med att skriva om en hel berättelse från början till slut, även om den är bra.
Saknar unik röst
Att skriva precis som alla andra är aldrig en fördel.
Även om det ska finnas riktlinjer på hur man skriver ska man inte glömma sin egen röst och sin egna unika stil.
Att skilja sig ur mängden är bra så länge som man gör det på ett positivt sätt.
Man känner ingenting för karaktärerna
Det är svårt att skriva bra karaktärer, men jag hoppas att jag kunnat bidra med tips under den här bokens gång (kapitel12).
De ska kännas som riktiga personer och engagera läsaren och inte kännas som karikatyrer.
Om manuset är välskrivet och har en bra historia så är det störst risk att det är här den faller.
Känner man sig inte engagerad i karaktärerna så finns det ingenting som lockar läsaren att fortsätta.
Berättar istället för visar
Även erfarna författare har svårt här.
Att berätta hur en karaktär känner istället för att beskriva hur känslan påverkar dem är ett klassiskt exempel.
Få läsaren att känna och uppleva saker istället för att berätta vad det är för känslor som ska upplevas.
”Han var glad trots regnet” kan bytas mot ”Regnet bäddade in allt i ett grått dis medan han med ett brett leende strosade ner för gatan. Han gjorde lekfulla små skutt för att undkomma de största pölarna”.
Ett enkelt exempel då jag inte kan gå in på ämnet hur mycket som helst.
(Kommer kanske ett framtida kapitel om ämnet för den som är intresserad av att fördjupa sig.)
Överskrivning/infodumps
Har blivit nämnt tidigare, så jag går inte in djupare på det just nu.
(Bland annat i kap.11 om första kapitlet.)
För mycket dialog
Det ska inte pratas för mycket och framför allt inte i början av en bok.
Man lär känna karaktärer genom att följa dem i vad de gör och hur de beter sig.
I en dialog nämns oftast bara vem som säger vad, men inget säger vem personen med det namnet egentligen är.
Visst kan dialog identifiera en karaktär genom hur de talar, men pratas det för mycket får man ändå ingen bild av vem personen är annat än hur de uttrycker sig.
En person kan ju inte bedömas enbart efter hur de talar.
För stora ord/massiv vokabulär
Enkelt är bäst, även om man inte behöver gå ner på dagisnivå.
Använd inte allt för storstilade ord i en berättelse.
Det finns en risk att texten känns för svårbegriplig, jobbig att läsa eller att det blir mer som ett statligt dokument snarare än en berättad historia.
Avsaknad av risker/betydelser
En historia kan vara hur underbar som helst med fantastiska miljöer, levande karaktärer och perfekt grund, men om det inte är någon större risk blir det tråkigt.
Vad är poängen med historien?
Var finns risken och hur farlig är den?
Är fienden för vek och risken för låg finns ingen spänning och hela berättelsen fallerar.
(Hänvisar till kapitel 24 om fienden.)
Karaktärerna förändras inte
Om karaktärerna inte har utvecklats och är precis samma person i slutet som de var i början blir det tråkigt.
Se till att de utvecklas som personer och så att det höjer intresset.
(Det kan räcka med någon form av insikt under berättelsens gång.)
Berättelsen är inte moderiktig
Det finns lika mycket mode i författaryrket som i klädmodet.
Trender kommer och går.
Ett år vill folk ha dystopier, ett annat är mysterier populära och följs kanske av ett intresse för fantasy.
Man behöver inte anpassa sig efter vad som är på modet just nu då man skriver en bok – det kan hinna ändra innan din bok är klar.
Sedan är det upp till var och en om man vill vänta tills man känner att rätt genre är på modet för att ens egen bok ska passar in, eller om man tar chansen och skickar manuset med en gång.
Fantasy kan ju sälja trots att mysterier är inne, men det är en chansning.
Har vampyrer precis varit på modet kanske det inte finns utrymme för en ny berättelse om vampyrer precis då, men man vet ju aldrig.
Det stämmer inte överens med ansökningsbrevet
Har man utlovat spänning och drama i ansökningsbrevet och det tar tills kapitel 9 innan det faktiskt händer något skapar man en känsla av besvikelse.
Står det att huvudkaraktären är en yrkesmördare, men så blir ingen egentligen mördad då huvudkaraktären bara går runt och är allmänt hotfull så faller intresset.
Som jag sa i kapitlet tidigare – visa att du kan din berättelse.
Berättelsen ska leverera vad ansökningsbrevet utlovat.
Historien ”tvångsmatar” läsaren
Att packa på med info om hur sorgligt, spännande eller läskigt allt är blir lite jobbigt och att kasta högar med info i famnen på läsaren under berättelsens gång uppskattas inte.
Lämna lite rum åt läsarens egen fantasi och packa inte allt i ansiktet på läsaren.
Stilen matchar inte genren
Alla genrer har en viss stil som hör ihop med genren.
Att skilja sig ur mängden är bra, men det ska inte låta helt fel i förhållande till genren.
Att karaktärer och berättandet låter för modernt i en historik berättelse till exempel skär sig med historien.
Bästa sättet att lära sig rätt stil är att själv läsa sin egen genre.
Som jag nämnt redan i början av boken – vill man bli en bra författare måste man först vara en bra läsare.
Stilen passar inte moderna tider
Sagan om ringen är mycket populär, men om man läser den så inser man att den inte alls är skriven som dagens böcker.
(Bilbo kom 1937 och Sagan om ringen kom 1949.)
Gamla böcker har ett helt annat språk än vi använder när vi skriver idag, vilket nog blir ganska tydligt när man läser dem.
Moderna läsare vill ha moderna böcker, även om de förstås samtidigt ska passa genren.
(Ingen sa att författaryrket var lätt.)
Gamla böcker kan ha en stridsscen som utspelar sig på två sidor, medan man idag förväntar sig lite mer än två sidor som ägnas åt ett helt krig, bara för att ge ett exempel.
Dessutom kan det finnas föråldrade könsroller, rasism och andra inslag som inte är uppskattade idag.
Det gäller att hålla sig uppdaterad som författare.
Manuset ser inte ut som det ska
(fel format)
Hänvisar till kap.2 för att göra en lång historia kort...
Respektlös representering av andra
(kultur, stereotyper etc.)
Åter igen en blick tillbaka till kap.9.
Man ska veta vad man pratar om och inte kränka någon med fördomar och okunskap.
Del av en serie
Misstaget jag gjorde själv.
Som ny författare vet inte förlaget om det du skriver säljer bra, så en serie (även om det bara är två böcker) är oftast helt uteslutet.
Säljer första boken dåligt är de bundna att även ge ut nästa, eller riskera dålig publicering om de inte gör det.
Det är en alldeles för stor risk.
Visst klarade Harry Potter sig, men jag är ganska säker på att en serie på 7 böcker avskräckte de flesta förlag, vilket förklarar varför så många förlag tackade nej trots att det helt klart var en bra bok.
Helt omöjligt är det väl inte, men det är som sagt en stor risk.
Vill man vara säker bör man satsa på ett ensamt verk som får presentera dig för omvärlden som författare.
Sen kan man börja med serier – förutsatt att första boken ger ett positivt resultat.
När jag insåg det här misstaget kändes det uppenbart och man känner sig lite dum för att man inte tänkte på det tidigare.
~•◇•~
Det var en lång lista, men det borde vara allt i alla fall.
Här kommer en liten bonus för den som orkat så här långt:
Du har använt ”Jag har skrivit sedan jag var X år gammal” som en merit.
Knappast något som skulle fälla din ansökan, men det är helt onödig information som man kan bespara förlaget.
Man kan ha skrivit sedan man var 3 år utan att det för den skull betyder att man är bra.
Hur länge man skrivit har ingen betydelse och får en bara att framstå som en okunnig nybörjare.
För att inte tala om vad det säger om dig om boken inte är bra.
Samma sak är det med att tillägga att man ”drömmer om att bli författare/publicerad”.
Är det inte din dröm att bli författare eller publicerad så skulle du inte skicka ett manus till ett förlag.
Alla som skickar ett manus till ett förlag vill bli författare, så skippa det uppenbara. ;)
Det var det.
Hoppas att kapitlet var till nytta och gav lite att fundera på.
Längre fram i den här boken överväger jag gå in på ”pro edition” i vissa ämnen för de som verkligen vill fördjupa sig i mer avancerade kurser.
Har varit ganska mild hittills för att bara hjälpa folk att utvecklas.
Har man nyligen börjat skriva ska man inte belasta sig med allt för hårda regler då det riskerar att ta glädjen ur skrivandet, men det kan ju finnas några som vill gå mer på djupet och utvecklas då man kanske anser att man övat tillräckligt på grunderna.
Är det något som skulle intressera?
Har planer på en bättre förklaring på ”visa istället för berätta” och en grundlig genomgång av dialoger.
Har inte gjort så mycket efterforskningar än, men har hittat ganska bra källor som i alla fall jag fann intressanta. :)