Hur kan du säga saker - A.L.J

"Han"

Jag tänker hoppa nu. Jag vet att det inte är det du vill, men så ont gör det att sakna dig. Varför? Varför lämnade du mig? Varför lämnade du oss? Du kunde ju ha berättat!

Någon tar tag i min arm och jag vänder mig om. En ung kille runt 20 års åldern står där och håller i min arm. Jag kollar rakt in i hans vackra blå-grå ögon och en tår börjar sakta rulla ner för min kind. Killen drar in mig i en liten kram. Jag tror inte på kärlek vid första ögonkastet men vad kan man då kalla detta.

"Tack!" viskar jag sakta. Killen drar ifrån kramen, "Axel" säger han. "Nova", svarar jag.
Månens sken lyser upp det mörka havet. "Du kanske borde söka dig tryggt. Ska jag följa dig hem?". "Jag klara mig", svarar jag. Egentligen vill jag att han ska hålla om mig hela vägen hem men det säger ja ju inte, jag menar vi träffade ju varandra för 10 min sedan. "Okej", svarar han men låter mig ändå bara åka ensam halvvägs. "Tack", säger jag en gång till medans jag kollar ner i marken. Han tar tag i mitt huvud så att vi båda kollar in i varandras ögon, och han ler ett sånt där töntigt vackert leende. Jag fick hans snap och lovade att snapa så fort jag var hemma.
"Gonatt Juni"

Ytterdörren smälls igen och huset blir tyst. Det är mamma som lämnat huset. Jag sätter mig upp i sängen medans jag tar upp mobilen och ser en massa notiser bland annat en hel del av Axel. Jag skickar iväg en snap "tjo",till en aningen orolig Axel. Det tar några minuter tills han svarar. "Godmorgon!" står det i snapen jag öppnat. Jag väntar en stund innan jag skriver "ses?". "Absolut, Espresso house om 2 timmar", får jag tillbaka. Snabbt flyger jag upp ur sängen, går ut i köket och försöker hitta något ätbart. Det fick bli en rostad macka med en skiva ost på.

Redan 1 timme har gått och jag vet fortfarande inte vad ja ska ha på mig, för idag är sen sån dag när alla klädesplagg är fula. det fick bli ett par blåa slitna jeans och en stickad tröja. Sedan sätter jag mig på stolen framför mitt sminkbord och börjar sminka mig. Jag brukar vanligtvis bara göra ögonbryn, lite concealer och mascara så det fick det bli idag också.
På senaste tiden har jag inte velat gå ut nästan alls. Förutom då när det är skola när jag måste de. Jag saknar också Ludwig jätte mycket. Han är verkligen så stöttande genom detta! Att förlora sin bästa vän tar hårt på en. *mobilen darrar till*. Ett sms från Ludwig" heej! Länge sen sist, ska vi hitta på nått?". " Senare! ska träffa en kompis", svarar jag för att inte göra honom allt för hyped. "ok"

Jag skickar iväg en snap på Espresso house loggan för att visa var jag är. Det står att snapen är öppnad men inget svar. Sedan ser jag honom, det snygga chokladbruna håret och det vackra leendet. "Hej", säger han och ger mig en kram. "Hej", svara jag. Jag beställer en Chailatte och Axel samma sak. "Jag betalar", säger han och sedan letar vi upp ett ledigt bord. Vi pratar om allt och ingenting. Tydligen är han och Ludwig bra kompisar. Visst det kunde man ju ana. Ludde pratar ofta om någon Axel och att de snart skulle göra Sveriges starkaste debut. Senare kom saken kommer på tal...natten jag stog på Västerbron. Jag kollar ner på mina händer som vilar på bordet tills Axel tar tag i dem. Jag försöker allt för att stoppa tårarna men när jag ska öppna munnen forsar tårarna.

"Jag förstår inte någonting... hon berättade aldrig att hon mådde dåligt. Jag saknar Juni jätte mycket så att ingen nånsin kan förstå. Hon gjorde allt för mig och vi kämpade genom vått och torrt tillsammans." Axel lyssnar och håller om mig.

Det har gått någon timma sen jag och Axel sågs. Han är verkligen jätte trevlig, snäll, söt, snygg och allt det där. Det var verkligen skönt att få prata ut. Jag sätter mig på golvet i mitt rum och börjar pilla med mobilen. Det börjar bli ganska tråkigt nu. Jag går in på meddelanden och skickar iväg ett sms till Ludwig "ses typ nu?". "Visst är i studion men du kan väl komma hit? det är ok för dom andra killarna också". Ludwig har ett band med Axel och två andra killar, Dante och Noel. Noel är också nära vän och Dante har jag väl hängt med någon gång. Tio minuter senare står jag utanför ett stort hus jag fått vägbeskrivning till av Ludwig. Jag knackar försiktigt på dörren och där står Axel. "Tjoo" säger han och vi möts i en kram och sedan uppstår en stel tystnad som ändå inte varade så länge eftersom Noel trängde sig förbi, gav mig en kram och började sedan pladdra på om allt som hänt på senaste. Axel visade vägen ner till en källare där då studion ska vara. När vi kommer ner sitter Ludwig framför ett mixerbord och Dante övar in någon text.

*en halvtimme senare*
jag sitter i soffan och skrollar genom Instagram. Jag hittar även Axels Instagram och trycker på 'följ'. Ludwig sätter sig hos mig och börjar prata massa gamla minnen och om Juni men just nu är det enda jag kan tänka på är Axel. Jag kollar upp och ser honom sitta framför mixerbordet med Noel. När han märker mig ler han snabbt men fortsätter sedan jobba igen.

*23.43*
Ludwig körde hem mig då jag var så trött så att jag nästan somnade i Axels soffa. Innan jag låser upp ytterdörren säger Ludwig "så.. du och Axel." "Vadå" svarar jag trött. "Jo men jag ser ju att du gillar honom". Jag fnyser men känner ändå hur jag rodnar. "Aja men du vet Axel gick just igenom ett break up så jag skulle rekomendera att vara försiktig." säger Ludwig. Jag himlar lite med ögonen men sedan ger jag honom en snabb kyss på kinden och säger "gonatt!" innan jag stänger dörren efter mig.

Okej så jag vet inte riktigt hur detta kommer att gå då jag inte har några planer alls. Jag vet heller inte hur ofta jag kommer att uppdatera och hur länge ett kapitel kommer ta att skriva. Hoppas ni gillade första delen även fast mina skiljetecken och ordval inte är korrekta elr bra alls. /E