Fri~hov1

Del 4

Tildas perspektiv

Det knackar på dörren. Pappa reser sig upp och öppnar dörren. In kommer Ludwig och Noel. Jag skiner upp när jag ser dom båda. Yes, Noel dog inte! Och Ludwig my bro! Han verkar inte arg längre! Dock vet jag ju nu efter pappas lilla terapi samtal att han inte menar att vara arg.

"He-" börjar pappa men jag avbryter honom.

"LUDDEEEEEE!" Ropar jag och kastar mig i hans armar.

"Är du arg på mig för jag skrek på dig igår?" viskar Ludwig till mig i kramen.

"Nej det är jag inte" viskar jag tillbaka innan jag släpper kramen och tittar på Noel istället.

"NOEL MIN BROR JAG TRODDE DU SKULLE DÖ" säger jag och kramar om honom.

Han skrattar till lite och klappar mig på ryggen.

"Så vad ville ni?" Frågar pappa.

"Snacka ba" säger Noel.

"Om vad?" Frågar jag nyfiket.

"Tilda gå och kolla på min mobil så länge" säger pappa och nickar åt hans mobil som ligger på sängen.

Jag skiner upp och går glatt fram till mobilen men stannar upp lite i allt och vänder mig långsamt till pappa.

"Eller vänta, nu försöker du bara få bort mig så jag inte kan höra?" Säger jag.

"Tilda gör som jag säger nu eller så lyfter jag dit dig" säger pappa med en suck och pekar på fåtöljen som står på andra sidan rummet.

Såå lätt ska han inte tro att han blir av med mig. Jag är ju ändå en tjej men stark vilja, då måste jag ju retas tillbaka.

"Men om du nu vill bli av med mig kan jag ju gå runt själv i sjukhuset, GUBBJÄVEL!" Lägger jag till och börjar ut från rummet.

Jag ska precis börja springa men pappa hinner precis få tag i mig. Han lyfter upp mig så jag hänger över hans axel samtidigt som han bär tillbaka mig in på rummet.

"Såå vart var vi?" Frågar Noel.

"Ska bara släppa ner Tilda" säger pappa och släpper ner mig.

Ilsket hoppar jag ner och sätter mig i den där jävla fåtöljen som var så viktig att sitta i, som om jag inte hörde dom härifrån?

"Får vi komma in eller så vi slipper stå i dörröppningen?" Frågar Ludwig.

Pappa nickar och dom går in och sätter sig på sängen.

Dantes perspektiv

Irriterad på Tilda envishet står jag lite argt med armarna i kors på sidan av sängen.

"Och varför är du arg då?" Frågar Noel.

"Fråga ungen som sitter i hörnet där borta...." Säger jag tyst men ändå tillräcklig högt för att Tilda ska höra.

"Och jag har gjort vad nu då?" Suckar hon.

"Spela inte dum unga dam" fnyser jag.

"Nej men seröst, VAD har jag gjort nu då?"

"Hallå hörni ta det lite lugnt, vi är på ett sjukhus" säger Ludwig.

"Käften!" Ryter jag åt honom och går med arga steg mot Tilda. Det är lite oklart vart jag fick all den här irritationen. Jag antar att jag vakna på fel sida och sen reta Tilda bara onödigt upp mig mer.

"Jag tror nog du vet varför jag är arg på dig. På din FUCKING attityd och hur du alltid ska ha sista ordet, alltid ha rätt, alltid käfta emot är bara några exempel!" Säger jag arg samtidigt som jag omedvetet knyter nävarna så som jag alltid gör när jag är arg.

Jag ser hur Tilda rycker till lite och blir lite rädd, även om hon försöker att inte visa det. Men jag känner henne för väl för att se det.

"Dante chilla, tänker du slå ditt egna barn?!" Säger Noel som ser hur jag spänner hela mig.

"Hey, hallå, backa nu" säger Ludwig och ställer sig mellan mig och Tilda.

Jävla idiot flytta på dig. Hur Noel och Ludwig försöker lugna ner mig gör mig bara argare.

"Noel, jag är rädd" säger Tilda med skakig röst och tittar på Noel.

Jag tar ett steg närmare Ludwig. Nu är jag arg på honom istället för han bara existerar och försöker lägga sig i.

"På riktigt Dante, backa" säger Ludwig och puttar mig lite bakåt så jag hamnar längre bort från Tilda, som förövrigt har ställt sig lite närmare Noel med tårar som tyst rinner ner för hennes kinder.

"ASSÅ SLUTA TJAFSA MOT MIG JAG TAR HAND OM MITT BARN HUR FUCK JAG VILL!" Ryter jag mot Ludwig, fast det är även menat mot Noel, jävligt mycket åt Noel.

"VADÅ MED VÅLD ELLER?" Säger Ludwig argt.

"NEJ SÅKLART INTE MEN HON MÅSTE JU FATTA PÅ NÅGOT SÄTT MEN DET VERKAR JU INTE GÅ IN I HENNES HUVUD?" Säger jag argt och pekar på mitt huvud i ett försök av att göra en demonstration.

"HAR DU NÅGONSIN TÄNKT VARFÖR? HUR HON KANSKE HAR ADHD ELLER NÅGOT LIKNADE?" Säger Ludwig.

Det gör mig bara argare. Jasså, nu ska Ludwigs "jag-har-ADHD-nu-ska-jag-hjälpa-andra-snyft-snyft" sida komma fram också!

"DU SNACKAR INTE SÅ OM MITT BARN!" Säger jag argt och puttar honom hårt.

"DET VAR JU DU SOM STOD FÖR NÅGRA SEKUNDER SEN OCH KALLA HENNE TRÖGFATTAD MED ANDRA ORD!" Argumenterar han tillbak.

"JA KANSKE FÖR ATT HON ÄR D-" börjar jag men hinner inte avsluta min mening.

"HÅLL FUCKING KÄFTEN!" Säger Ludwig och slår till mig.

Argt går han förbi mig och drar med sig Tilda ut till korridoren och stänger argt dörren. Noel står och stirrar argt på mig.

"SLÄPP MITT BARN!" Skriker jag argt genom dörren.

Noel tar ett steg närmare mig.

"Dante för fan tagga ner nu annars kommer ju socialen ta henne! Han går ut med henne utanför rummet för att hon inte ska behöva se dig arg, sin egna fucking pappa som står och kallar henne trögfattad!" Säger han argt.

"MEN HON MÅSTE JU FATTA NÅN JÄVLA GÅNG OCH LUDWIG MÅSTE FUCKING SLUTA LÄGGA SIG I!" Säger jag argt och slår hårt till väggen. Ajdå, en spricka.

"HAN BRYR SIG BARA OM HENNE! DU DOCK, BORDE-" börjar Noel men dörren slås upp av Steffi.

"Dante va fan gör du?!" Säger hon argt när hon kommer in.

"OCH VA FAN GÖR DU HÄR?!" Säger jag argt tillbaka.

Jag ser hur hennes ilska också bubblar upp nu. Fan nej, jag vill inte göra henne arg...

"JA EN LÄKARE RINGDE OCH SA ATT SOFIA VAKNAT SÅ JAG TÄNKTE HÄLSA PÅ, SÅ GÅR JAG FÖRBI EN ARG GRÅTFÄRDIG LUDWIG, EN HULKANDE TILDA, ARG NOEL OCH FÖRBANNAD DANTE!" Säger hon argt tillbak.

"Oj sorry..." säger jag skamset medans Noel snabbt slinker ut genom dörren.

"Fan ta dig Dante" suckar hon.

"Förlåt älskling" säger jag och kramar om henne.

"Mm" säger och och ger mig en försiktig kyss.

Men hon drar ifrån och stirrar bestämt på mig. Jag ser lite förvirrat på henne.

"Men egentligen borde du gå ut och säga förlåt till en gråtande Ludwig Kronstrand och Tilda Lindhe"

———————————————————————————

Nämen se där, nu var kapitel fyra klart som btw är skriven av amatör nummer 2. Okej men på tal om något annat, att Dante ska bli pappa!!! Det är heeeelt sjukt och är så glad för deras skull! Vi fick igår göra lite ändrat i framtiden dock pga av detta men tänk inte på det ni, det är långt fram i boken🤗

Puss och ta han om er!

/Yours truly, två amatörer