Fri~hov1

TVÅ

Dantes perspektiv:

Under tiden som Sofia och Ludwig var iväg har Tilda somnat mot en soptunna. "Kan du bära henne till bilen, jag orkar inte med min rygg?" Säger jag till Ludwig. Han nickar och bär upp Tilda. Vi börjar gå mot bilen. "Fan va tung hon blivit sen jag bar henne senast" säger Ludwig när han sätter henne försiktigt i baksätet. "Bror no shit det var sju år sedan du bar henne" flinar jag.

"Dante kan jag och Ludde få skjuts hem?" Frågar Sofia. "Aa jag tänkte fråga samma sak, jag pallar inte åka kommunalt vid halv tolv på natten" säger Noel. "Mm visst för den här gången" säger jag och öppnar bildörren. "Hahaha det blir nog inte sista gången" skrattar Noel och sätter sig i passagerarsätet bredvid mig. "Nej bror, ni har också bil och körkort, ni måste bara börja köra dom också" säger jag.

"Sofia i trafiken är en fara, det är bättre att åka med dig" säger Ludwig och knäpper bältet. Sofia ger han en snabb trött blick där hon sitter bredvid honom. "Jag kan köra" försvarar hon sig. "Jo men det kan jag hålla med om, men jag kan inte vara eran taxi" säger jag."Kan vi köra nu så vi kommer hem" gäspar Sofia.

"Ja vi ska, AMEN VAFAN!" Säger jag och ställer mig på bromsen för den där jävla bilen ska kunna åka förbi. "Va?" Säger Tilda sömnigt som vaknat. "Inget, det var bara pappa som blev lite arg" säger Ludwig och kollar lite argt på mig för att jag väckte Tilda. "Oke-" börjar hon tills hon avslutar sig själv mitt i meningen.

"Vänta vad gör ni alla här? Var ni inte utspridda över hela Stockholm för nån minut sen?" Säger Tilda förvirrat. "Sov nu gumman så berättar jag imorgon " säger jag och tittar på henne genom backspegeln. "Aja, jag är för trött för att bry mig ändå" säger hon sluter sina ögon igen. "FUCKING HELL!" Skriker jag på en annan bil. Asså var Fuck är egentligen problemet med Stockholms trafik?

"Mannen, chilla lite" säger Noel. "BROR VI BLEV NÄSTAN PÅKÖRDA??" Säger jag stressat och tittar på Noel. "BROR VI KROCKAR OM DU INTE TITTAR PÅ VÄGEN OCH SVÄNGER HÖGER FÖR BILEN SOM KOMMER N-" börjar Ludwig, men mer hinner han inte säga innan vi krockar.

Tildas Perspektiv:

Jag vaknar upp med ett ryck. Va hände? Bilen står snett och jag hör bilar som tutar. "PAPPA VAD HÄNDER?" Gråter jag. Inget svar. "PAPPA?" Säger jag igen och gråter ännu mer. Som tidigare får jag inget svar. Jag tittar bredvid mig och börjar skaka om Sofia. "SOFIA!?" Gråter jag.

Paniken växter inom mig. Jag kan höra hur sirener närmar sig. Sofia svara inte heller. Jag knäpper upp bältet och lutar mig till framsätet med huvudet. "PAPPA SLUTA DET ÄR INTE KUL!" Gråter jag men känner också hur jag är lite arg.

Om han bara vill skrämmas nu vet jag inte vart jag ska ta vägen. "SNÄLLA NOEL" säger jag och skakar om hans axel, men jag får ingen reaktion. Istället sätter jag mig igen och tittar skrämt på Ludwig av situationen. "LUDWIG SVARA!". Flera ambulanser och en brandbil kommer. En ambulans människa springer fram till bilen och öppnar dörren bredvid mig. "Hej vad är det som har hänt?" Säger hon till mig. Jag börjar bara gråta ännu mer.

"P-pappa, L-Ludwig, N-N-Noel, S-Sofia, pang och krasch" hulkar jag fram mellan tårarna som sprutar. "Kom ut gumman så ska du få en filt" säger ambulans tjejen. "Men dom andra?!" Protesterar jag. "Vi ska få ut som om du kan komma ut först här" säger hon lugnt. Jag orkar inte argumentera ler så på skakiga ben går jag ut ur bilen. Direkt springer fler ambulans förare fram.

Tjejen lägger en arm om mina axlar och sätter mig vid ambulansen och ger mig en filt som jag virar om mig. "Din mamma är påväg" säger tjejen lugnande. "Jag vill inte att pappa och dom andra ska dö" hackar jag ur mig. "Ingen av dom ska dö" säger hon lugnt. "JAG SKA FAN DÖDA IDIOTEN SOM KÖRDE PÅ OSS" säger jag argt.