Det var slut. Snart skulle hon vara död. Hon vet det. Jasmine kurade ihop sig ännu mer, fast inte till någon nytta - men det kändes skönt att ha försökt. Att hon inte hade gett upp på direkten, hon försökte i alla fall hålla så mycket värme så möjligt. Fast den största delen hade lämnat hennes kropp och svepts med i vinden. Hur hade hon kunnat varit så dum? Vem ger sig ut i en skog när personen i själva verket vet att det kommer blåsa upp till storm? Jo, hon. För att det skulle gå snabbare att ta sig hem. Jasmine fnös till, men det lät mer som ett ensamt kvidande. En tyst viskning i mörkret. Kylan höll henne som ett järn grepp när hon ensam, övergiven och desperat efter hjälp låg hjälplös under ett lager nyfallen snö. Hon orkade inte ens gråta, det var för hemskt. Dessutom hade hennes tidigare tårar redan i början av snöstormen fryst fast på hennes kind. Små, små fastfrysta tårar som satt fast i hennes ögonfransar glänste i månens kalla sken. Om hon ändå skulle dö... då kan hon väl ändå få njuta av den vackra scenen som utspelade sig rakt framför hennes ögon? Vacker - men hemsk. Det gick knappt att se någonting, trädens vassa svarta konturer var som bortblåsta. Allt var vitt, vitt av alla miljontals små snöflingor som dansade i den kalla, intensiva vinden som ständigt svepte över området. Trots att all hennes kroppsvätska borde ha fryst för länge sedan trängde sig några ensamma tårar genom ögonen och rann sakta nerför hennes nedfrysta kind. Men den frös lika snabbt som den kom. Ljudet av vinden som ven genom trädkronorna var avslappnande, tröttheten kom krypandes och drog i ögonlocken. Hon började plötsligt känna sig behagligt dåsig samtidigt kylan nöp och slet i hennes hud. Det var en underlig känsla. Om hon blundar nu... kommer hon aldrig slå upp ögonen? Tanken var som en kniv i bröstet på henne, hon är så ung... och dum.
"14 åring hittats död, förfrös i snöstorm"
Jasmine kunde se de stora löpsedlarna framför sig. Eller var hon så viktig? Hon kanske bara skulle få en liten slarvig skriven ruta i ett hörn av Aftonbladet och expressen? Eller skulle hon ens få en ruta? Folk blir mördade, det händer naturkatastrofer, terror attacker och politik bråk - hon kanske inte ens är särskilt viktig i det här sammanhanget? En tanke fyllde plötsligt hennes huvud och denna tanke fick henne att må illa. Tänk om någon inte ens hittar henne? Hennes föräldrar, släkt och vänner kanske får leva sitt liv med frågorna "är hon död?" "lever hon fortfarande?" "Är hon kidnappad?" "Eller har hon... rymt? Men varför?"
Alternativ 1 kommer ha det rätta svaret. Hon kommer vara död. Ett sorgligt lik som aldrig fick uppleva sin skolbal, 9:ornas internationella prov, börja på Gymnastiet eller få välja ut sin studenthatt. Hon kommer få ta del av allt det där uppifrån ett moln och tänka "det där skulle ha varit jag."
Hon tog en sista blick på världen runt om henne, eller det hon kunde se. Ibland kunde man se en lucka mellan alla snöflingorna och då kunde hon skymta månen eller träden. Med ett djupt, rosslande andetag med blicken fäst på himlen - himlen hon alltid älskat. Som hon snart kommer befinna sig i - slöt hon ögonen och förberedde sig för att dra sitt sista andetag.
