Epilog

6.5K 35 9
                                    

Den hårda bänken skavde lite där jag satt och väntade på det jag väntat på hela kvällen. Jag tittade upp mot scen där Carola sjöng sin "Fångad av en stormvind" och suckade.

Rastlöst dinglade jag med benen och tog upp mobilen ur innerfickan på jeansjackan som hängde över mina axlar. Hon var halv nio. Det var snart dags.

Min blick letade sig upp mot scen ingen när Måns Zelmerlöv studsade fram över den. Några av tonårstjejerna som stod bakom avspärrningen skrek högt och sträckte ut händerna när Måns sprang förbi dem och uppmanade alla att ta upp sina sång böcker och slå upp sida 23 och tillsammans med honom och Carola sjunga "Jag vill vara din Margareta".

När refrängen kom sjöng jag med så gott jag kunde och just då kom tyvärr Carola förbi och tryckte upp mikrofonen hon hade i handen i ansiktet på mig. Min röst löd falskt i högtalarna. En kameraman zoomade in på mitt ansikte samtidigt som förmodligen alla barnfamiljer i hela Sverige såg mitt ansikte anta en tomatröd färg.

Resten av låten satt jag helt knäpptyst och försökte tona ner den rosiga färgen i mitt ansikte. Tanten och farbrorn som satt bredvid mig sjöng glatt med och fick mig att undra varför Carola inte valt tanten bredvid istället. Hon hade ju i alla fall inte något att skämmas över.

När Carola gått bakom scenen ställde sig Måns i mitten på den.

''Nu kommer ögonblicket som många har väntat på. De nästa artisterna har fått kämpa hårt för att komma hit där de är idag. De ska sjunga sin nya låt som ingen har hört, bara sett texten till." Måns gjorde en konstpaus och orkestern i bakgrunden satte igång en liten trumvirvel. ''Välkomna killarna Felix, Oscar, Omar och Ogge som tillsammans bildar bandet The Fooo!''

Nu skrek alla tjejer som stod bakom avspärrningen. Och jag förtid varför, jag skulle också ha gjort det om jag var med en tjejkompis eller inte satt bredvid ett äldre par. För killarna som sprang in på scen var så jävla bra.

Oscar sprang först och genast satte låten igång och lät honom ta sin del i första versen. I refrängen bedövades nästan ljudet från högtalarna de galna tonårstjejerna.

När Ogge sjöng i den andra refrängen hittade han mig i publiken. Hans ögon glittrade när de såg in i mina och jag log stort.

''Ogge!'' Skrek en tjej som satt några rader bakom mig.

Jag slängde en irriterad blick över axeln till och såg surt på den blonda tjejen som skrikit Ogges namn, min Ogges. När jag vände mig mot scen igen mötte jag ett retsamt flin på Ogges läppar. För att förtydliga att det inte var kul hav jag honom samma blick som jag gav till Blondinbella. Tyvärr fick det honom bara att flina ännu större.

Ogge som hade övergett de andra killarnas dans gav mig en slängkyss innan han vände sig om och sjöng med i refrängen.

Under resten av killarnas uppträdande log jag överdrivet stort och försökte sjunga med.

Efter att de sjungit ''Build a girl'' öppnade tanten bredvid mig munnen. ''Känner du pojken på scen?''

Jag log och nickade. ''Det är min pojkvän.'' Skrek jag för att överrösta musiken.

''Har ni varit ett par länge?'' Nu var det tantens man som flikade in i skrik-samtalet.

Jag ryckte på axlarna. Egentligen vet jag inte ens när vi blev ihop. Det bara blev så med tiden och det var inte förrän media uppmärksammat om bandet och någon hade tagit en bild på mig och Ogge tillsammans hand i hand och skrivit ''The Fooo-Ogge har en flickvän'' som jag började se mig på det sättet.

''Ni är åtminstone fina tillsammans.'' Log tanten och sedan vände de sig åter mot scen där killarna nu sjöng ''Whistle''.

Jag tänkte på det tanten sa. ''Fina tillsammans''. Fast egentligen kunde hon ju inte se det. Även fast vi satt på andra raden var det en bra bit till scen och eftersom att killarna dansade hela tiden och sprang från ena änden av scenen till den andra kunde hon ju omöjligt se hur Ogge såg ut. Dessutom tror jag inte att gamlingar som hon brukade läsa skvallertidningar där det stod om kända tonårskillar och deras flickvänner.

Epilog - "It's just sex" One shotDär berättelser lever. Upptäck nu