Leendet på hennes läppar

Kapitel 19

När vi kommit ut ur klassrummet var det förvånansvärt tomt i korridoren. Endast några elever stod vid sina skåp. Jag vände mig och för att hamna ansikte mot ansikte med Sam. Han hade ett brett leendet på sig när våra blickar möttes.

"Verkar som att du aldrig kommer bli av med mig" skämtade han. Jag skrattade skämtsam men innerst inne var jag fullt seriös. Klart han gillar det här, han vill ju vara runt mig.

"Okej, vi gör det bästa av situationen" han blev seriös och rätade på sig.

"Det faktum att jag är avgörande om du blir godkänd i matematik eller inte gör mig lite nervös måste jag jag erkänna, men det kan inte hjälpas." han log.

"Om du ger mig ditt nummer skickar jag schemat om tider och dagar vi kan träffas."

"Så du vill ha mitt nummer?" jag började rodna. Det var inte så jag menade.

"Jag driver, ta det lugnt Hope" jag kollade upp på honom och andades ut. Han driver, det är klart. Hur kunde jag inte förstått det.

Han rabblade upp ett nummer medan jag knappade in det på telefonen.

"Toppen, okej jag hör av mig ikväll för..."

"...ett booty call" jag blev rödare än någonsin när han sa det. Varför blir det alltid såhär. Varför ska han säga det?

Han skrattade högt när han fick se min reaktion. "Jag driver, du skulle sett din min." jag skrattade tillgjort. Det var inte kul överhuvudtaget, utan otroligt pinsamt.

"Okej...jag måste...vidare" stammade jag fram. Han nickade besviket.

"Har det hänt något mellan oss?" frågade han innan jag tänkte vände mig om för att gå så långt bort från honom som jag kunde.

Jag kollade upp och mötte hans fundersamma blick.

"Nej-j" han gav mig en nick. "och det finns inget "oss" han sprack upp i ett leende.

"Visst" han satte upp händerna i försvar. "har du undvikit mig då?" frågade han igen.

"Nej-j... jag har undvikit er alla." han såg förvirrad ut "jag skäms fortfarande en aning från vad som hände på festen och har undvikit er av den orsaken" han nickade.

"Du borde inte skämmas, du var den minsta som gjorde bort sig under den festen, du skulle sett hur det spårade efter jag skjutsade hem dig. Tro mig du har i get att skämmas för." jag log tacksamt men var inte övertygad om vad han sa. Jag kommer aldrig glömma att jag grät framför honom eller stötte på han och hans halvnakna tjej från festen. Jag kan inte ens tänka på det utan att skämmas.

"Tack! Jag måste verkligen gå men jag smsar tiderna och dagarna ikväll" han nickade innan jag lämnade honom ensam i korridoren.

Hur ska det här sluta? Planen var att vi skulle hålla avstånd, nu när vi ska träffas några gånger i veckan kommer jag bli mer intresserad av hans liv och det var just därför vi skulle hålla avstånd från varandra.

***

Jag velade i en halvtimme innan jag tog modet till mig att skicka sms:et till honom med tiderna. Det tog inte mer än några minuter innan han svarade.

Han: Jasså det blev inte mer än två ggr i veckan? ;)

Jag blev varm i hela kroppen. När jag undervisade Emily träffades vi tre gånger i veckan, men jag kommer helt ärligt inte klara av att träffa honom så många gånger i veckan. Någon måtta får det vara.

Jag: Nej tyvärr det var de enda dagarna som fungerade. Kan du de tiderna jag skickade?

Han: Min kalendern är tom för dig, jag kan ses när du än hör av dig. ;)

Mitt hjärta började slå en aning snabbare. Han måste skämta. Klart han skämtar.

Jag: Haha. Ses på onsdag.

Jag hoppades att han skulle ge sig efter mitt korta svar men såklart inte.

Han: Hur ser din fredagskväll ut?

Jag kollade runt i vardagsrummet. Einar sov i soffan och mamma och jag kollade på vårt favorit program.

Jag: En hemma kväll framför tv:n. Din då? :)

Han: Fest, dock inte lika kul när du inte är här. ;)

Jag skrattade till för mig själv. Aa eller hur.

Jag: Det tvivlar jag på.

Han: Nä, jag har ingen söt bartender att kolla på när du inte är här. Tro mig Erik är inte den jag vill ha framför mig.

Jag började rodna stort, tur att han inte ser mig just nu.

Jag: Hon i trappan från förra helgen var väldigt söt, eller hon du gick med i korridoren här om dagen. Du kan säkert kolla på dem, de är ännu sötare än mig.

Han: Nästan läskigt att du har så bra koll på mig. ;) Men var inte svartsjuk mina ögon finns bara på dig.

Det där skrev han inte, hur ska jag kunna möta honom på onsdag? Hur jag klara av att sitta helt själv med honom och försöka förklarar saker som jag inte kan. Jag vet redan nu att han inte kommer lägga fokus på matten utan på mig.