Vill informera om att jag inte bryr mig om hur korrekt jag är i mina meningar. Jag skriver just nu bara för att jag ska upprätthålla mitt skrivande under sommaren.
Oscar hade inte kommit tillbaka till lägenheten, varken under kvällen eller natten. Jag hade därför varit hemma helt själv och fortsatt att packa mitt bagage. Det var mycket som skulle med eftersom att vi skulle vara borta i två hela månader - om inte mer. Vi hade inte bokat någon biljett för hemresan utan vi hade bestämt oss för att ta det som det kom. Två månader var vår grovplan eftersom vi skulle gå på en del bröllop och tillställningar med mina föräldrar. Sedan ville jag självklart umgås med mina föräldrar då de från och med nu bor på heltid nere i Italien. Allt hade dock varit så mycket skönare om jag slapp ha med mig Oscar. Att vara med honom var inte på samma sätt längre, jag var mest irriterad på honom och ville att han skulle försvinna ur min åsyn.
Grejen var dock den att jag saknade honom så mycket när han inte var hemma. Som under natten, nu när han inte sov hemma, så saknade jag att ha honom bredvid mig i sängen. Det är alltid en sådan trygghet att höra hans andetag bredvid mig. Han behöver inte hålla om mig eller något liknande, bara hans närvaro gör mig trygg. Utöver det saknade jag inte honom på något sätt. Jag var ganska glad att jag slapp bråka för ett tag och bara fokusera på mig själv istället.
Utöver att packa lyxade jag till kvällen med en spakväll för mig själv. Jag passade på att vaxa mina ben, måla naglarna, fila fötterna, tvätta håret och smörja in kroppen. Det kändes liksom skönt att göra sig fräsch inför resan så att det första jag gör i Italien inte är att vaxa benen eller vara tvungen att tvätta håret. Istället kunde jag spendera den tiden på något annat.
Nästa morgon vaknade jag av att väckarklockan ringde 03:45. Snabbt flög jag upp ur sängen och drog på mig mina reskläder som bestod av ett par svarta helt vanliga träningstights, en stor grå hoodie som egentligen var Oscars och sedan ett par vita strumpor. Över det skulle jag ha en svart lång trenchcoat. Svårare än så hade jag inte tänkt göra det. Håret lät jag bara hänga men jag tog några snoddar från sängbordet och fäste dem kring min handled. Det kunde hända att jag ville sätta upp håret senare på flygplatsen eller på flyget, därför var det bra att ha några tillhands.
På bara några minuter var jag färdig - redo för att åka till Italien. Jag försökte få kontakt med Oscar ett flertal gånger men han svarade varken i telefon eller på sms. Jag testade även att ringa till hans vänner men ingen av dem svarade heller. Vi hade bokat en taxi som skulle ta oss till Arlanda, därför ville jag gärna veta om han skulle hänga på eller inte. Med en djup suck drog jag ut alla fyra resväskor i hallen. Min telefon lade jag ner i min handväska som jag skulle ha som handbagage. I väskan hade jag min dator, laddare, tuggummi, pass, våra biljetter, pengar och lite annat smått och gott.
När klockan slog tio över fyra drog jag ut våra väskor och ställde dem i hissen. Jag skickade ner dem till entréplanet. Medan de åkte ner i hissen släckte jag alla lampor i lägenheten och låste sedan dörren bakom mig. Det var jobbigt att lämna lägenheten eftersom att jag visste att jag inte skulle vara i den förrän om några månader igen. Jag andades ut lugnt och rusade nerför trappan till entrévåningen. Jag klickade på hissknappen och dörrarna öppnades långsamt upp. I hissen stod de fyra väskorna och väntade på att bli hämtade.
Utanför porten stod taxin redo att hämta upp mig. Taxichauffören som var en äldre man klev ur förarsätet och hjälpte mig att lyfta in väskorna i taxibilen. Jag satte mig i baksätet på den högra sidan och spände fast säkerhetsbältet. Kort senare satte han sig i förarsätet och kontrollfrågade mig om det var till Arlanda jag skulle.
Resan ut till flygplatsen gick snabbare än vad jag hade trott. Väl framme i parkeringszonen för taxibilar på Arlandas terminal 5, betalade jag för resan och klev sedan ur bilen. Med raska steg gick jag och hämtade en vagn där jag kunde lägga de fyra stora väskorna. Taxichauffören hjälpte mig att lasta dem på vagnen och sedan begav jag mig in i den stora hallen. Klockan var omkring fem på morgonen och det var redan fullproppat med människor som sprang till höger och vänster. Stressade resenärer orienterade sig i folkmassan, trötta ungdomar låg på sitt bagage och ett dussin barn som låg i barnvagn skrek.
Tröttsamt drog jag min bagagevagn genom folkmassan bort mot SAS incheckningsdiskar för flygningen mot Italien. Många andra checkade in på touchskärmar men jag behövde inte göra det. Gång på gång slängde jag en blick mot klockan och räknade efter hur långtid Oscar hade på sig att ta sig hit för att hinna med flyget. Han hade två timmar tillgodo, därför hoppades jag för hans skull att han skulle hinna. Det var annars bortkastade pengar att betala honom en resa. Fast för honom var det kanske ingen större big deal, han tjänade ändå massor med pengar, därför kunde han vaska en flygbiljett hit och dit.
Den trevliga tjejen som jobbade med att ta emot bagaget log glatt mot mig när det var min tur att checka in mitt bagage. När hon sedan såg att det var fyra bagage - bara för mig blev hon däremot lite tveksam. Hon frågade om mitt pass och mina personuppgifter, vilket jag lämnade fram.
"Det står här att ni är två i sällskapet", sa tjejen bakom disken med en skånsk dialekt.
"Ja, min pojkvän ska också med men han är lite sen", svarade jag.
"Hmm, okej..." Hon såg väldigt tveksam ut till mitt svar men drog på ett leende ändå. "Jag kan checka in hans bagage också men han får checka in sig själv här för att få sitt boardingpass".
"Det blir bra", svarade jag stelt och lyfte upp den första väskan på bandet. Jag hade aldrig varit bra på att kommunicera med människor på det här sättet, därför blev jag otroligt stel varje gång jag pratade med någon jag inte kände. När hon hade checkat in allt bagage fick jag tillbaka mitt pass samt fick min biljett till flyget.
