Summertime

Kapitel 6

Att läsas till tonerna av:

Bobby Hackett – It's Wonderful
Billie Holiday – Stormy Weather
Chet Baker – Why Dont You Know What Love Is
Lena Horne – Sometimes I Feel Like A Motherless Child

---

Mr Hull blev allt mer osammanhängande och talade om Jesica och någon Darin. Då och då trodde Conrad att Hull trodde att Conrad var Darin. Darin var tydligen en homofil, som på något vis haft ett förhållande med Jesica.

Hull satte igång en stenkaka med "It's wonderful". Det var inspelningen med Jack Teagarden, som var en av Conrads favouriter. Han dansade vaggande och blundade. Conrad undrade vad som skulle hända. Vad kunde vara nästa steg i denna galenskap?

"Jag skall straffa dig för det du gjorde mot Jesica, pederastsvin!", skrek han till Conrad, "Jag skall göra det mot dig som du gjort mot henne."

Under pistolhot så tvingades Conrad upp på bordet. Byxorna drogs ner till anklarna och därefter våldtog Hull honom, samtidigt som han skrek "homofilsvin" till honom. Smärtan och förnedringen var olidlig. Conrad grät ulkande.

"Där fick du känna det hon fick känna. Kändes det bra?", väste agent Hull.
"Jag har aldr...", försökte Conrad.
"Håll käften. Nu skall du befrias från din skuld. Den del du har haft inuti henne skall bort från din kropp."

Conrad blev åter bunden vid stolen. Denna stod nu vid ett bord. Han tänkte att galenskapen nådde ytterligare en dimension när mr Hull började duka bordet.

I ett hörn stod en liten kokplatta. Hull satte en stekpanna på den och startade värmen.

"Du skall få äta upp din synd.", skattade agenten galet och tog fram en sax. En sax som förmodligen inte skulle kunna ta sig genom köttet på ett enkelt sätt. En sax som skulle få tugga sig genom.

Agentens sträva hand tog åter tag i hans penis. Han kände den hårda metallen från saxen. Saxen började knipa kring den yttre huden nere vid penisroten. Bara smärtan av detta var olidlig. Varje instinkt i kroppen sade åt honom att slåss, men han kom inte loss och pistolen som godtyckligt riktades mot honom var också svår att hantera.

Han förökte komma på något att säga som skulle få det hela att sluta. Några ord som övertygade. Det kändes dock hopplöst att prata med en människa som var så fullständigt borta. Han trevade efter en repstump, att försöka dra i. Första gången han hade blivit bunden så hade Hull enkelt ryckt upp knutarna. Hade Conrad tur så hade han för vana att knyta lättöppnade knutar och lita på att pistolhotet skulle räcka för att passivisera motståndaren.

---

Chad hade fått sällskap. Mannen som arbetade som chaufför åt mrs Centeno hade kommit dit. Uppdraget var enkelt: Döda de båda männen. Agenten visste för mycket och fotografen hade gjort för mycket.

Sambandscentralen hade kontaktat flygbasen och talat om att ytterligare en agent med fånge skulle komma in. De kunde därför bara åka rakt in.

Musik hördes från baracken. De båda männen bytte en undrande blick. Chauffören ryckte på axlarna och sade att det var dags att gå in. Dörren var olåst, så de rusade in för att se agent Hull stå med en sax i handen, med fången bunden vid ett dukat bord. De kom av sig av den otroliga synen. Denna tvekan gav Hull chansen att skjuta chauffören.

Chad kastade sig i skydd bakom väggen bredvid ytterdörren. Hull rusade efter sin kollega. Chad tog tag i hans ben när han kom ut på trappan. Hull föll handlöst ned för trappan. Chad tryckte pistolen i Hulls nacke och lät pistolen bränna av.

---

När Chad hade ringt så blev mr Centeno vansinnig. Han hade kastat saker omkring sig och svurit högt. När han hade lugnat ner sig, så ringde han upp Jesica. Han hotade henne och talade om för henne vad han skulle göra med henne om hon inte genast kom hem. Han hotade också att skada barnen.

Jesica Centeno var van att foga sig, och verkade göra det nu också. Hon skulle komma hem ochhon skulle berätta vad som hade hänt. Sedan skulle hon kanske få en chans, och kanske mr Cleveland också skulle få göra det, om de aldrig träffades igen.

---

Conrad hade till slut hittat repstumpen. När agent Chad Loughlin kom in så slog han till honom med den varma stekpannan. Det fräste till då den träffade honom i ansiktet.

Conrad band agenten och satte honom i bilen. När de körde ut från området så höll han upp polisbrickan, och lyckligtvis var inte bevakningen lika kraftig när man körde ut ur området.

Han körde direkt till villan där mrs Centeno bodde. Han knackade på och Jesica öppnade dören. Hon såg skärrad ut.

Hon sade att hon inte kunde träffa honom; att han måste gå. Hon skrek till honom att han inte visste vad kärlek är och att det de haft var en meningslös dröm. Hon hånade honom som naiv som trott att det skulle kunnat bli något mellan dem.

Han gick därifrån. Visste inte vad han skulle göra. Han kunde ju inte döda FBI-agenten. Han visste att han inte kunde leva utan henne. Inte förrän nu visste han vad verklig kärlek var. Att man måste ha älskat och förlorat, för att verkligen känna den.

Till slut bestämde han sig för att hämta sina saker på värdshuset. Han skulle åka dit och ta dem, för att sedan återvända till sitt eget liv. Så gott det nu skulle gå. Den enda som sett dem ha sex hade ju dött. Conrad visste inte att Chad hade sett dem kyssas.

Han lät chad sitta kvar i bilen då han gick upp och tog sina saker. Han log när han såg den obäddade sängen. Han önskade att det kunde vara de två igen, men insåg naturligtvis det orealistiska. Hon var mrs Centeno, och verkade vilja ha det så. Han hade trott att han var mer än en förströelse för en rik kvinna, att hon verkligen hade älskat honom.

---

Janica var helt knäckt. Hon hade sett hur hennes ord bröt ner honom. Varje ord gjorde att det såg ut som om han krympte en tum.

Hon gick upp i sin säng, drog täcket över sitt huvud och grät. Hon ville inte lämna honom, men hon måste, annars skulle ingen av dem få leva.

---

Conrad släppte av Chad på en smal landsväg. Han hoppades det skulle ge ett tillräckligt försprång. Han vägrade låta Jesica komma undan med det hon hade gjort. Han ville att hon skulle säga det till honom, och denna gång medan hon tittade honom i ögonen.

Han ringde på dörrklockan igen. Det tog lång tid innan dörren öppnades. Hon förklarade att chauffören som normalt höll koll på dörren inte var hemma. Han såg att hon hade gråtit och torkade bort en tår från hennes kind.

"Vi kan väl prata?", frågade han.
"Ja, ingen verkar vara kvar i huset, så det är nog ofarligt.", svarade hon
"Kom in", sade hon.

De satte sig vid matsalsbordet och där föddes idén om ett nytt liv tillsammans. De åkte till galleriet för att ta alla pengar ur kassaskåpet.