Tills döden skiljer oss åt

fYRa

"Hakim, har du baxat min tröja igen?" utbrast Dani från sitt sovrum när han desperat rotade igenom hela garderoben i hopp om att hitta sin favorittröja som även hans 13-åriga lillebror tyckte väldigt mycket om.

"Varför lackar du på mig bre? Jag har inte rört din tröja" ropade Hakim tillbaka från sitt sovrum. Dani suckade högt och ställde sig upp. Han la båda händerna för ansiktet och ville skrika, sparka sönder någonting men han behöll lugnet. Han längtade tills han kunde skaffa en egen lägenhet och flytta. Ingen skulle kunna röra hans grejer då.

Dani stormade in i Hakims rum i endast sina vita kalsonger och förde sina steg mot garderoben. Han letade och tillslut drog han upp den gröna tröjan och höll den framför sin lillebrors ögon.

"Vad fuck e dehär då?" sa han irriterat och mötte sin brors blick.

"Jag låna den en gång bre" svarade han.

"Mamma, säg åt Hakim att inte röra mina grejer."

Plötsligt tjöt ringklockan. Dani förde sina steg mot ytterdörren och såg genom kikhålet att det var Anita som stod utanför. Han öppnade snabbt upp dörren och drog in henne i lägenheten.

"Vart fan har du varit? Du har varit borta hela jävla natten utan att fucking höra av dig en enda gång" väste han i hennes ansikte. Hon himlade med ögonen. Hennes smink var gammalt och håret aningen rufsigt.

"Fattar du inte hur orolig mamma har varit?!" fortsatte han. Han hörde hur dörren till hans mammas sovrum öppnades. Därefter hörde han steg bakom sig.

"Gå" hörde han sin mamma säga innan han reste sig upp och gick in till sitt rum igen. Inte långt därefter kunde han höra både sin mammas och systers röster i hallen. De bråkade vilt och han tyckte sig även höra några slag. Han kände inte särskilt mycket empati för sin lillasyster. Hon hade blivit uppkäftig det senaste året och bad om att få kokstryk.

-

Det var kallt utomhus. Till och med inne i skolan var man tvungen att gå med vinterjacka eller flera lager tröjor på sig för att inte frysa.

"Hallå, Dani" hörde han hur en för bekant röst sa. Han suckade och vände sig om för att precis som han tänkt sig möta Leylas blick. Hennes mörka ögon såg rakt på honom.

"Vad?" sa han spydigt och himlade med ögonen. Hon la armarna i kors och tog ett steg närmre honom. Hon nådde endast upp till hans bröst.

"Varför svarar du inte på mina sms" frågade hon och höjde på ögonbrynen. Hennes mörka långa hår slutade en bit under brösten.

"Vilka sms?" Dani låtsades som att han inte visste något om de smsen hon skickat de senaste dagarna.

"Vadå vilka sms? E du trög eller?"

"Nej Leyla, du e trög som inte fattar att jag inte vill ha nått med dig!" Han såg sig omkring. Det var ingen som hörde vilket var tur det, för henne i alla fall.

"Du är chok dum, senast förr förra veckan ville du bazza" sa hon. Dani flinade mot henne.

"Exakt, ligga. Och nu vill jag inte ens de."

Leyla såg djupt in i hans ögon och han tyckte sig se hur hennes ögon tårades. Men snabbt därefter vände hon sig om och gick sin väg. Äntligen kanske han skulle få bli lämnad ifred.