Min knutna hand träffar den gråvita trädörren för sjätte gången när jag ilsket försöker få kontakt med personen som ockuperar badrummet. Jag samlar kraft för att låta knogen möta dörrens hårda yta en sista gång, sekunden min hand flyger genom luften öppnas dörren med ett ryck. Min hand faller ner vid sidan av min kropp och mina ögon smalnar vid åsynen av min lillebror.
"Du kan fan inte vara där inne i en fucking timme Love!?" Jag trycker undan hans lilla kropp och går in i det ljusa badrummet. Solens starka strålar reflekteras mot det vita kaklet som pryder väggarna. Det starka ljuset får mina ögon att bränna och jag blinkar några gånger för att vänja mig.
Kristallblåa ögon tittar tillbaka på mig när jag granskar min spegelbild. Min hand dras genom det trassliga gyllenblonda håret som pryder mitt huvud. Mamma tjatar konstant om att längden på mitt hår börjat få mig att se ovårdad ut. Hon har rätt, håret går nedanför öronen nu. Men det betyder inte att jag tänker låta mamma få sin vilja igenom och raka av allt. Dessutom diggar tjejer det långa håret, de säger att det får mig att se ut som en drömprins.
Min varma hand möter silverkranens kalla yta när jag vrider på vattnet. Kalla droppar av vatten hamnar i mina handflator och träffar sedan mitt trötta ansikte. Jag svär lite för mig själv när jag inser att jag lyckats få hälften av vattnet på det mörkgrå golvet. Allt för ofta klagade mina föräldrar på att det skapades sjöar på golvet när jag spenderade min tid här inne.
Femton minuter senare lämnar jag det vita huset på Söder och går med snabba steg mot tunnelbanan. Vita hörlurar blir länken mellan min telefon och mina öron. Tonerna från någon Snook låt ekar genom lurarna och omedvetet gungar jag lite på knäet. Något som får tanten bredvid mig att slänga några irriterade blickar på mitt gungande knä. Jag höjer musiken tills de vita plopparna blir mörkorangea och vickar på knäet ännu lite mer. Trots den höga musiken lyckas jag urskilja den höga suck som lämnar tantens läppar när hon granskar mig. Ett flin sprider sig på mina läppar och jag kan inte hjälpa att känna mig lite nöjd.
Den svala luften får mig att dra den svarta skinnjackan lite tätare om mig och får mina steg att bli lite snabbare. En liten suck rullar av min tunga när jag ser den välbekanta skolbyggnaden torna sig framför mig. Av vana drar jag fram ett cigarett och tänder den innan jag går in. Med kroppen lutad mot ett tjockt ekträd och cigaretten i mungipan, granskar jag människorna som springer in på gymnasiet. Mina ögon stannar kvar lite extra när jag ser en tjej med svart jacka, kämpa med att trycka upp skoldörren. Jag kan inte låta bli att skratta lite åt åsynen, det ser ganska komiskt ut.
Jag slänger en blick på klockan som pryder skolväggen och fimpar stressat min glödande cigarett när jag inser att jag börjar om några minuter. Mina vita nikeskor knastrar mot gruset när jag springer uppför trapporna och trycker upp den tunga dörren. Blickar vänds mot mig när min närvaro gör sig känd i korridoren, men det är inte något jag reflekterar över. Desto längre in jag kommer i skolan, ju högre blir ljudet av mina vänners skratt. Jag ökar takten på mina steg när jag skymtar Ludwig och Axel stå vid deras skåp.
"Shuee grabbar!" Säger jag till de mörkhåriga killarna och drar in båda i en sidokram. Ludwigs solkyssta ansikte lyser upp i ett stort leende när han ser mig, något som smittar av sig på både mig och Axel.
"Vart är Dante?" Mina ögonbryn dras lite närmare varandra när jag granskar den fulla korridoren i jakt efter den isblonda killen.
"Sen tror jag, ingen nyhet direkt." Skrattar Axel och dunkar mig i ryggen innan han drar med Ludwig till deras lektion. Själv kommer jag knappt ihåg vilken lektion jag har, men lite längre bort ser jag några ur min klass och väljer därför att följa efter dem.
Mitt ansikte är nersjunket i min handflata medan jag försöker hålla upp tyngden av min mosade hjärna. Vår lärare pratar som aldrig förr, orden som lämnar hennes läppar leder konstant in på nya sidospår. Därför stängde jag av öronen för ett tag sedan. Istället låter jag ljudet av mina tankar fylla min hjärna. Jag vet inte varför, men på senaste tiden tar mina tankar mer plats än tidigare. Vilket skapar en klump i magen som jag konstant gömmer undan djupt inom mig.
"Dahlia, du är med Noel." Jag rycker till när mitt namn ekar över klassrummet och förvirrat tittar jag upp mot läraren. Hennes blick är fäst på någon bakom mig, jag vrider min kropp och tittar bakåt. Mina ögon möter ett par gråblåa, jag granskar tjejen som tydligen ska bli min partner. Dahlia, jag märkte ganska fort att hon måste vara Dantes syrra.
Deras ansikten är snarlika, båda har skarpa käkben och genomborrande ögon. Hennes ljusrosa läppar spricker upp i ett leende när hon tittar på mig och jag låter ett likande spridas på mina. Hon var vacker, med det blonda håret som föll nerför hennes axlar och de där ögonen. Jag var tvungen att slita bort mina ögon från hennes, jag var rädd att jag skulle fastna i dem. Istället fäste jag min blick på tavlan medan jag ännu en gång lät tankarna fylla mitt huvud.
