Experten

Del 3

Tre timmar senare snurrade det i Yngvars huvud. Han kände sig förvirrad och omtumlad. Och inte ett dugg smartare. Informationen han hade fått sa honom ingenting. Det enda grannarna hade tryckt på var någon förvirrad tant med grodor som husdjur. Som om det överhuvudtaget hade någonting med saken att göra. Han skakade på huvudet och började sakta gå tillbaka mot parken. På vägen stannade han flera gånger och muttrade för sig själv. Som i en dimma gick han över gatan och var nära att bli påkörd flera gånger. Väl framme satte han sig på huk framför en av parkbänkarna. Han hade fått syn på någonting litet som rörde sig mellan grässtråna. Saken rörde sig mot Yngvar som förskräckt ryckte till. På marken framför honom hoppade det fram en svart-gul, tjock liten groda. Yngvar som inte var så förtjust i smådjur pep till och tog några snabba steg bakåt. Han backade rakt in några små barn som hade smugit sig fram i ren nyfikenhet. Barnen tjattrade som små höns och tittade irriterat på Yngvar då och då. "Tjenare!" sa Yngvar lite för glatt och log. Barnen svarade inte. De såg bara förundrat på den lilla grodan som nu hoppade mot dem. Ett av barnen hoppade till av lycka och tog ett steg framåt. Hon tittade blygt upp mot Yngvar och bet sig nervöst i läppen. Hennes långa fläta räckte ända ner till midjan och hennes rutiga klänning påminde Yngvar om ett schackspel. Han harklade sig och förklarade väldigt övertygande alla hemska saker som kunde hända om man rörde främmande djur. Den lilla flickan fnös men lyssnade.

Barnen berättade för Yngvar om en seriemördare med en svart kappa och en fruktansvärt ful hatt. De beskrev en otränad medelålders man med ölmage och en snygg bil. Mannen hade enligt barnen kallat sig själv för experten och dödat uppemot 90 personer. Yngvar rynkade på ögonbrynen. Utan att tänka så mycket mer på det tackade han barnen för hjälpen, tog av sig cowboyhatten och bugade djupt. Av misstag ramlade hatten ner på marken. "Attans" Grymtade Yngvar. Barnen var redan försvunna. Yngvar böjde sig stelt ned mot marken och tänkte samtidigt på hur mycket mer han borde stretcha dagligen. Han ställde sig genast upp igen när han upptäckte att den lilla svart-gula grodan hade hoppat ner i hatten. Hjälp. Motvilligt tog han ett pyttelitet steg närmare på skakande ben.