Do you remember me?

Kapitel 4-Du och jag?

~Sofias perspektiv~

Idag var det fredag.
Hela veckan bara sprang förbi.
Omar var sjuk idag så jag fick lov och gå till skolan själv.
Efter skolan tänkte jag hälsa på honom (vi bor ju trots allt grannar) eftersom jag ändå inte hade något på gång idag.
Det tog ett tag att gå till skolan även fast jag bodde ganska nära så tog det ungefär 20-30 min.
Väl framme i skolan så mötte jag Felix.

"Hej" säger han med osäker röst.

"H-hej" svarar jag honom med nästan en skakig röst.
"Är allt bra du typ skakar?"
"Allt är jätte bra,jag måste gå" sedan vänder jag på klacken och går snabbt in på tjej toaletten.

"Vad är det med mig egentligen" viskar jag till mig själv.

När jag väl är ute ur korridoren så krockar jag in i en kille.
Han hade brunt hår och jag märkte genast att det var Felix kompis Max.
Jag ramlade ner på golvet men killen bara stog där och kollade ner på mig med en arg blick.

"Se dig för!" skriker han.
"Förlåt det var verkligen inte mening j-j-jag" svarar jag honom.

Sedan går han iväg och jag reser mig sakta upp.

"Undrade vad som hade hänt honom" viskar jag till mig själv när han väl var långt borta.

När klockan ringde så sprang nästan alla ut genom korridoren.
Skoldagen var slut och jag var påväg ut genom skoldörren men han inte så lång när någon tog tag i min arm.
Jag kollade bak och såg att det var Felix.

"Vad vill du!?" skriker jag nästan åt honom.
Han bara stog där och kollade på mig medans han gick ut genom dörren och släpade med mig ut.
När vi var vid cykelstället så såg jag att det var 3 moppar/krossar som stog på rad.
Bredvid den blåa så stog en kille med fina blåa ögon och ganska kort hår som var brunt/blont typ.
Sedan den som var bredvid så stog en kille med fluffigt hår och blåa ögon.

"Vad gör vi här?" frågar jag honom med en vänligare röst en förra gången.
"Vill du ha skjuts hem?" frågar han mig.
"Allt detta för och bara fråga mig ifall jag vill ha skjuts hem!?" skriker jag åt honom.
"A-aa" svarar han med en rätt så nervös röst.
"Jag heter O-" säger han med fluffigt hår,mer hann han inte säga när jag avbryter honom och skriker åt Felix.
"DU KUNDE VÄLL HA SAGT DET INNAN ISTÄLLET FÖR ATT SLÄPA MIG HIT!!"
skrek jag åt honom sedan vände jag på klacken och började gå hemåt med snabba steg.

~Felix perspektiv~

"Det var nog ingen bra ide Felix" sa Ogge till mig.
"Tror inte jag heller" säger Oscar efter Ogge.

Jag sätter mig på moppen/krossen och åker iväg.

Det kändes som om mitt hjärta delades i två bitar och Sofia hade den andra delen som jag inte kunde få tillbaka.
Jag förtjänar inte henne för det jag har gjort mot henne kommer hon aldrig förlåta mig för.
Hon kommer ihåg mig och jag tror hon vet att jag gör det också.

~Sofias perspektiv~

Han kommer ihåg mig och jag tror han vet att jag gör det också.

När jag närmade mig Omars hus så tvekade jag lite innan men knackade ändå på hans dörr.
Jag hoppades på att han inte skulle öppna men det gjorde han.

"Hej! Vad gör du här?" frågade Omar mig med ett leende på läpparna.
"Hej! Tänkte hälsa på och kolla hur du mådde" svarar jag honom också med ett leende.
"Vad snällt men kom in om du inte är rädd för att bli sjuk!" svarade Omar med ett skratt och log mot mig.
Jag skrattade och log tillbaka till honom.

Jag gick in i huset och tog av mig skorna.
Omar gick till sitt rum och jag följde bara efter honom.
Han satt sig på sin säng och klappade med handen bredvid honom.
Hans föräldrar var inte hemma men jag hade redan träffat dom så det gjorde inget.

Han tog tag i min höft och lutade sitt huvud närmare mitt.
Jag lutade mitt huvud närmare hans och tog försiktigt min hand och satt den på sidan av hans huvud.
Hans läppar var så mjuka och mitt i allt så knackade någon på dörren i hallen.

Och jag blev förvånad över vilka som stog i dörröppningen.

-----------------------------------------

Nu börjar jag komma igång! :)
Hoppas ni gillade detta kapitel!

Puss och kram!<3