For every story tagged #WattPride this month, Wattpad will donate $1 to the ILGA
Pen Your Pride

ett

8.5K 239 26

Det regnvåta gräset fuktar hennes smala ben där hon sitter alldeles ensam i skräddarställning. Pannan är lutad mot den sträva, kalla stenen och hennes pekfinger följer försiktigt formerna av de inristade bokstäverna. Alexander Collin. Det är mindre än ett år sedan den första snön hade fallit och marken blivit glashal. En bil hade sladdat och inte hunnit återfå kontrollen innan den kraschade in i den bara 17 åriga pojken som avled direkt på plats. Hon vet att hans största önskan var att hon skulle fortsätta leva precis som vanligt efter hans bortgång. Aldrig att han skulle ha accepterat att hon sitter vid hans gravsten varje dag efter skolan och tyst nynnar på små melodier. De hade faktiskt pratat om just det bara några dagar innan olyckan inträffade.

"Om det kommer en dag jag är tvungen att lämna dig och du blir ensam kvar, lova mig att fortsätta vara den glada syster jag känt i hela mitt liv", hade han sagt när de satt i vardagsrummet en mörk eftermiddag.

Självklart svarade hon ja. Det var en självklarhet att hon skulle göra det för sin bror. Men aldrig att hon trodde att saknaden skulle vara så stor och smärtsam. Att hon skulle sitta vid hans gravsten varje dag och gråta precis lika mycket varje gång, var absurt för henne.

Hon snuddar försiktigt sina läppar mot den stora gravstenen, lägger varsamt ned den vita rosen hon utan tillåtelse plockat ur grannens trädgård och borstar av det fuktiga gräset som fastnat på hennes ben. Smidigt sicksackar hon runt alla gravstenar som vackert pryder kyrkogårdens mark och stänger försiktigt grinden bakom sig när hon inte längre är inom kyrkogårdens område.

Det är tidig vår och fåglarna sitter och kvittrar på trädens alla grenar. Vindarna är kyliga, men ändå behagliga och gruset knastrar härligt under hennes skor när hon går längst gatan. I brist på annat att göra tar hon upp sin alldeles för dyra telefon som hennes föräldrar köpt till henne och ser på en gång att ett meddelande ligger och väntar i hennes inkorg.

till: party brud
9:53
Tja, vi träffades på festrn igår. Vi hann bara prata en stund, för dina tjejkompisar drog bbort dig. Du sa att jag skulle hpra av mig på det här numrt, så vill du tröffas iggen?

till: okänt nummer
10:30
Ledsen kompis, hon gav dig fel nummer.

Till: inte party brud
10:32
Va, fsn vad pinsamt. Äsch, hon var ändå bara vem som helst med big books.

till: okänt nummer
10:33
Intresseklubben antecknar

till: inte party brud
10:34
Fasr hon var fan bra på att hånglla så jag erkänner att jag är lit besciken

till: kåt jävel
10:35
Gråt en flod

till: dryg jävel
10:36
Fan va trkig du var då.

till: creepy stranger
10:36
Jag är här alla dagar i veckan

Hon skakar lätt på huvudet och stoppar ned telefonen i bakfickan igen.

Vädret börjar bli sämre och mörka moln täcker himmelens alla punkter. En frustrerande suck lämnar hennes läppar när den första regndroppen faller mot hennes ansikte. Snabbt klär gåshud hennes armar och hon drar in händerna i tjocktröjan hon bär. Med armarna korsade över bröstet springer hon med snabba steg i det piskande regnet mot bostadsområdet hennes hem ligger i. När porten till trapphuset kommer inom hennes åsyn snabbar hon på stegen ytterligare. Med kvicka steg springer hon upp för stentrappan till andra våningen och öppnar dörren till den överdrivet stora lägenheten. Hon hänger upp jackan på en krok i hallen och placerar de nu dyngsura conversen på skohyllan. Utmattat leder hon stegen mot hennes rum och kryper ned under täcket i hennes dubbelsäng för en kortvarig vila.

creepy strangerLäs denna berättelse GRATIS!