Kapitel 5.

68 4 1

~Milo~

Fan, fan. Återigen fan.

Musiken är otydlig i öronen, men ändå hör jag texten.

Evercince i could remember, every side of me. Just wanted to fit in.

Oh, oh, oh.

Samtidigt som jag nynnar på låten så ser jag mig omkring, allt är mörkt och ödepelagt.

Trädkronorna visslar en melodi, en magisk melodi. Vart jag än vänder blicken så ser jag dom oskyldiga människorna. Dom, som jag...

vissel•

Jag snor runt och får panik. Handen greppar tag mig om halsen och trycker upp mig mot det fuktiga trädet.

Luft, behöver luft.

Jag kippar efter andan, men det är tungt. Handen har fortfarande ett stadigt grepp om min hals.

Jag försöker se. Vem gestalten är, ägare till den breda handen. Det är omöjligt.

Allt jag ser är svart. Allt jag tänker på är luft.

"I told you. You should stay away!" den hesa och mörka rösten tillhör en av dom.

Dom skyldiga.

"I thought this meating would be more, friendly." svarar jag och ser ner på handen runt min hals.

Handen tar en ännu hårdare grepp om min hals och jag flämtar till. Jag sträcker upp händerna i luften och greppet blir lösare.

"Milo, where is it?" säger en annan röst. Är det fler av dom här?

"What?" viskar jag.

"The code!" ryter rösten åt mig och jag kniper ihop ögonen.

Jag vill bara slippa denna skit.

"I will fix it, i promise."

"You had 1 week, where is it?!" greppet blir ännu en gång hårdare.

"I almost finished! All i need is 3 days! Then you have it!"

Greppet lossnar och jag andas, hastigt.

In, ut...

Jag öppnar ögonen och ser emot dom tre männen i svart. Fan också.

Slag.

Jag viker dubbelt av slaget som träffar magen.

Spark.

Jag stönar av smärta. Jag lägger handen över näsan, jag känner blodet sagta bildas. Det droppar på marken. Droppe efter droppe.

Efter flera slag och sparkar böjer sig den ena mannen ner och viskar,

"Next time, you're dead." och med det lämnar dom mig, sönderslagen.

Jag försöker sätta mig upp i gräset. Men misslyckas så jag faller mot marken igen och smärtan blixtar till i kroppen. Jag skriker. Rakt ut i luften.

"WHY NOW? WHY JUST ME?! LET ME DIE!" en gubbe går vingligt förbi mig och spottar ut en kommentar,

"Look like you had a fun time. Haha!" och så går han vidare.

Jag gör ett nytt försök med att sätta mig upp, jag lutar mig mot trädstammen och tar upp mobilen. Jag lägger handen över bröstkorgen och hostar.

Jag ser ner på min blodröda hand och suckar tungt, hur länge ska detta hålla på?

~~~~~~~~~~

Hallo! What the f***. Det är skola imorgon!! Jag skriver detta 7/1. Hoppas ni gillade kapitlet!

Citat: "Maybe i should leave. Sleep for a while. Then come back and see the people who still love me."

- Anonym

//kimberly

The black rose.Läs denna berättelse GRATIS!