He is the only one

Kapitel 51

Hoppar fram tre månader.

**
"Krysta! Nelly, du måste krysta nu, okej?!" Skrek sköterskan åt mig och jag tog ett djupt andetag innan jag krystade det hårdaste jag kunde.
"En gång till sen är det över." Sa hon och jag tog ännu ett djupt andetag och krystade det hårdaste jag kunde innan mina krafter tog slut. Jag lutade huvudet bakåt i sängen och andades häftigt. Jag hörde glädjerop bredvid och framför mig.
Jag hörde bebis skrik och jag kunde inte låta bli att le när sköterskan gick fram till mig med min lilla Aubree i famnen skrikandes och lämna över henne till mig.
"Hej, Aubree. Välkommen till världen." Sa jag till henne och pussade försiktigt hennes lilla panna. Hon slutade att skrika och jag log återigen.
"Vår Aubree." Viskade jag och Niall kysste min tinning.
"Får jag?" Frågade han och höll ut armarna.
"Såklart." Sa jag och lämnade över henne till Niall. Niall tog varsamt in henne i sin famn. Han tittade på henne och log stort när hon gäspade. Han såg så lycklig ut och jag kunde inget annat än vara lycklig med honom. Aubrees lilla fingrar tog tag om Niall's pekfinger och förde det mot munnen.
"Min princessa." Sa han och kysste hennes panna försiktigt. Jag log och Niall vände blicken mot mig.
"Vår vackra familj." Sa han och log innan han vände blicken mot Aubree igen.
"Vår vackra, vackra familj." Sa jag och fnissade. Jag var lycklig att det var över, att jag kunde vara hemma med min dotter och min fästman. Vi kommer få det tufft men mamma är fortfarande här för att hjälpa oss lite innan dem åker igen.
"Mina prinsessor." Niall la Aubree i min famn och backade några steg och tog upp sin mobil ur fickan. Han knäppte några bilder och tog några selfies med oss som han la ut på sin instagram.
Min vackra familj.

** (Morgonen därpå)
Jag puttade upp sjukhusdörrarna och klev ut i den regniga oktober morgonen med Niall efter mig med Aubree liggandes i hans famn. Jag låste upp bilen och öppnade dörren åt Niall som satte Aubree i barnstolen där bak. Han smällde igen dörren och rundade bilen och hoppade in bredvid Aubree. Jag själv hoppade in i bakom ratten och knäppte fast mig. Jag startade bilen och körde försiktigt ut från parkeringen. Jag tittade i backspegeln och tittade på Niall som kollade på Aubree som tydligen hade somnat. Jag log för mig själv och fortsatte framåt.
Jag körde in på vår avfart och stannade bilen. Jag knäppte upp bältet och klev ur bilen med nycklarna i handen. Niall klev också ur bilen och rundade den för att kunna ta ut Aubree. Han tog hela stolen med sig och stängde dörren efter sig. Jag puttade upp portdörren och höll uppe den för Niall som fortsatte uppåt till vår dörr. Han låste försiktigt upp dörren och vi kliver in i hallen.
"Mamma, vi är hemma!" Skrek jag glatt och snart hör vi stegen in golvet komma närmare oss.
"Välkomna hem nyblivna föräldrar! Får se på henne." Mamma gick direkt fram till Aubree och log försiktig.
"Hon är lik sin pappa." Sa hon och tittade upp på Niall som fick ett leende på sina läppar.
Jag knäppte upp min jacka och tog av mig den och hängde den på kroken. Jag tog med mig Aubree ut i vardagsrummet och satte mig med henne i soffan. Jag kunde inte beskriva känslan över att få hålla sitt egna barn i famnen.
Niall kom också ut i vardagsrummet med ett stort leende på läpparna.
"Hon är vacker, precis som sin mamma." Sa han och satte sig ned bredvid mig och Aubree. Jag vände upp huvudet mot honom och log.
"Hon är lik sin pappa, så nej." Sa jag och fnittrade. Han log och tittade ner på Aubree.
"Killarna kommer över, dem ville se på henne." Sa han efter en stund och tittade upp på mig.
"Okej, bara dem tar de lugnt." Sa jag och log mot honom.
"Det är klart dem gör." Svarade han och flinade.
"Älskling." Sa jag efter en stund och tittade upp på Niall igen.
"Ja?" Svarade han och tittade på mig.
"Vi är verkligen föräldrar nu."
"Ja, jag kan knappt tro att det är sant." Sa han och tittade ner på Aubree igen som gäspade tröttsamt. Vi båda gav ifrån oss ett awww när det knackade på dörren. Niall sprang ut och öppnade dörren och snart hördes de röster. Snart kommer killarna på rad ut till mig i vardagsrummet.
Liam kommer först fram till mig och tittade ner på Aubree.
"Vad vacker hon är." Sa han tyst och smekte hennes lilla kind med sitt penfinger.
"Jag vet, jag kan knappt tro att hon är mitt egna barn." Svarade jag och log mot honom.
"Du vänjer dig." Sa han och skrattade. Jag log och tittade ner på Aubree igen. Jag kunde inte sluta titta på henne, hon var så vacker.
"Får jag..?" Frågade Liam och jag log.
"Såklart." Svarade jag och lämnade över Aubree till Liam som satte sig i soffan mellan Harry och Zayn.
"Hon är så vacker." Sa Zayn och tittade på mig. Jag kunde inte låta bli att le av deras söta kommentarer.
"Precis som sin mamma." Tillade Niall och la sin arm om mig.
Alla tittade bara på Aubree och jag, jag kände mig verkligen hemma nu. Min egna stora familj var samlad och jag, jag var lycklig.
"Är du lycklig?" Frågade jag Niall som precis svalt en klunk ur sitt te.
"Jag kan inte bli lyckligare." Svarade han och lät sina läppar nudda vid mina.

Så jag hoppade fram några månader so what. Det är ju alltid kul i fanfictions då barn föds och alla blir lyckliga. Några kapitel till, fast jag kommer hoppa lite i vad gäller Aubrees ålder. Vad tycker ni om denna fanfiction? Jag vill verkligen veta så snälla snälla lägg en liten kommentar, det skulle värma. Eftersom Niall och Nelly är lyckliga ska jag låta det vara så, inget mer drama utan bara lycka. Ett lyckligt slut och sen är det över. Fast några kapitel om Aubrees uppväxt osv kommer ju såklart också men jag kan ju inte skriva föralltid även om jag skulle vilja det men tyvärr. Men snälla, lägg en liten kommentar om vad ni har tyckt om denna fanfiction. Så skulle jag bli glad, tack. Älskar er, Pusshej xx