He is the only one

Kapitel 43

Jag klev sakta ur bilen och gick runt den, jag tog Niall's hand och vi gick sakta in till receptionen. Jag skulle träffa läkaren idag för att kolla om mitt barn mår bra, det är redan fyra månader kvar! Jag är jätte spänd och längtar över att få hålla mitt barn i famnen och säga "detta är mitt barn."
"Hej, vi ska på undersökning på Nelly Smith." Sa Niall till den unga tjejen i receptionen. Hon såg ut att vara minst i 20-årsåldern, hon tuggade tuggummi fast med öppen mun och smaskade.
"Kan du vara snäll och stänga munnen när du tuggar?" Frågade jag så vänligt som möjligt. Hon sneglade på mig men hon gjorde som jag sa och slutade tugga med öppen mun.
"Rum 13." Sa hon tillsist och vi tackade och gick fram till hissen. När den kom till vår våning klev vi in och tryckte på andra våningen. Det tog minst en minut för den att komma till vår våning och vi klev ur och gick till vårt rum.
"Här." Niall hittade rummet och vi gick in i rummet. Jag satte mig på sängen i väntan på doktorn och Niall satte sig på stolen bredvid.
"Jag tycker detta ska bli läskigt." Sa jag till Niall och kliade mig i nacken.
"Ta ett djupt andetag. Det kommer gå bra, älskling." Sa han och tog min hand och kysste den.
"Tack, Niall." Sa jag och kramade om honom.
"Nelly Smith?" En läkare kom in i rummet med ett block i ena handen och en penna i andra.
"Japp." Svarade jag och la mig ner i sjuksängen.
"Dra upp tröjan är du snäll." Sa han och jag drog försiktigt upp tröjan fast inte så han kunde se BH:n, det skulle va pinsamt.
Han sprutade något gelé på magen vilket var iskallt och använde nån sak som han körde rundor på magen. Vet inte vad det är så kan tyvärr inte berätta för er, jag har aldrig gjort detta. Gissa nu varför jag var nervös och ville ha Niall med?
"Här ser man barnet." Sa doktorn plötsligt och pekade på skärmen. Där såg man mitt lilla liv.
"Pojke eller flicka?" Frågade jag nyfiket och hoppades på en flicka.
"En flicka." Sa han och jag kände glädje ruset inom mig. Jag vände huvudet mot Niall som log mot mig.
"Glad att det är en tjej? Jag med, då kan jag ta hand om mina små tjejer." Viskade han och kysste min panna. Jag skrattade till för jag var så glad och tittade på skärmen igen.
"Hon mår väl bra?" Frågade jag nyfiket igen.
"Jadå, allting ser jätte bra ut." Han tog bort saken och gick och hämtade lite papper. När han kom tillbaks torkade han av gelén från magen och vi kunde lämna.
"Tack så mycket, doktorn." Sa jag och tog hans hand. Vi sa hejdå och gick ut från rummet. När jag kommit ut från rummet kliver jag in i någon.
"Oj förlåt!" Killen vänder sig om och jag ser direkt vem det var, Luke.
"Luke?" Säger jag frågande och tittar förskräckt på honom.
"Hej på er." Säger han glatt. Jag tittar upp på Niall som ser osäker ut.
"Hur mår ni då?" Frågar han och ler stort mot oss.
"Luke, det är inte läge nu." Säger jag och försöker gå därifrån men stannar när jag märker att Niall inte är bakom mig.
Han står och pratar argt med Luke. Jag slår mig i pannan och går fram till dem.