Leendet på hennes läppar

Kapitel 31

"Nej tack, ett barn ska inte veta om...sånt." stämningen var redan obekväm.

"Jag tänker på drakar hela tiden"

Mia nickade "Där har du något du istället skulle kunna tänka på" snäste Mia till honom.

I över en halvtimme var vi kvar i poolen men tillslut hade Einar tappat intresset för bubblorna. Jag var nog den enda som inte ville lämna, det var så varmt och skönt och bara tanken att bada i en annan kall pool lockade  mig inte överhuvudtaget.

"Kan vi gå någon annanstans nu?" suckade Einar uttråkat.

"Va? Det är ju så skönt här Einar."

"Men jag vill vidare"

"Okej vart ska vi dra då?" frågade Sebastian.

Einar sken upp "Klätterväggen"

Sebastian ryckte på axlarna "Jag är på, jag känner att jag är redo att ta vägen för en andra rond." alla skrattade till, aa det kanske man inte vill missa trots allt. Vi reste oss alla upp, även jag mot min vilja.

Sam greppade tag i min handled "Vi kan stanna om du vill"

Jag tvekade och kollade på Mia, som flinade. "Gör ni det, vi kan ta honom en stund" innan jag ens hann protestera hade de lämnat bubbelpoolen och var påväg till klätterväggen.

Snopet satte jag mig återigen i det varma vattnet.

"Äntligen" Jag vände mig mot Sam med ett leende på läpparna.

"Det kanske är bäst om jag följer med honom, så han inte skadar sig" Sam suckade och puttade sig ifrån kanten för att simma så han hamnade en bit framför mig.

"Hope, har du någon aning om vad uttrycket "släppa på spärrarna" är?" jag skakade hastigt på huvudet och kollade in hans ögon.

Jag ryckt på axlarna "Jo eller det är klart jag vet, men det är inget jag vill testa på. Jag gillar att ha kontroll på saker och ting." han skrattade till och minskade avståndet mellan oss. Nu var vi bara några decimeter ifrån varandra och hjärtat pumpade extra snabbt.

Jag puttade mig modigt bort från kanten och simmade till andra sidan. Bara för att få ett avstånd, han gör mig så nervös när han är så nära, trots att jag gillar det.

"Har du känt Sebastian länge?"

"Vi träffades när vi var 14 och har hållit ihop ända sen dess" jag nickade och började göra mönster i vattnet med fingrarna.

"Ni verkar stå varandra nära"

Han nickade. "Vi hittade varandra när vi båda hade det jobbig." han skrattade till. "Dock kanske inte de yngre oss var en särskilt bra kombination tillsammans " jag rynkade på ögonbrynen.

"Hur menar du?" han ryckte på axlarna.

"Vi drogs till de sämre gängen och det har lett till en del konsekvenser." jag förstod inte helt men nickade ändå, jag ville inte tränga mig på.

Det blev tyst.

"Jag vill absolut inte snoka men, du nämnde i baren för några veckor sedan att alkoholen visar ens inre jag vilket kan leda till en del dåliga konsekvenser" han gav mig en nick.