Kapitel 5

51 1 0
                                    


Flat Earth Society lärde mig ändå hur världen fungerar.

Jag insåg att trollen är mer än bara skojare. Det var vi som satte dagordningen. Jag blev refererad till, folk spann vidare på vad jag hittat på och snart upptäckte jag att det fanns flera troll därute. Hela Flat Earth Society började i princip som ett skämt då det återstartades i början av 2000-talet. Då vi hånfullt kallade bibelfundamentalister för Flat earthers bidrog vi till att skapa dem och senare hjälpte vi dem på traven genom att med våra trollkonton hitta på en massa trams som de själva sen tog på allvar. En stor del av de mer välproducerade youtubefilmerna inom foliehattsgenren görs inte av sant troende utan snarare av folk som lärt sig hantera själva tonen och stilen, och deras motivation är inget annat än antal visningar. Får de många visningar betyder det att de lyckats, att de vet vad de sysslar med. Om de själva tror på vad de klipper ihop eller om de ens vet själva vad de tror egentligen, det spelar ingen roll, det finns en enkel kvantitativ mätmetod för att avgöra huruvida de är framgångsrika eller inte.

Logiken är löjligt enkel, det är som klassisk betingning, stimuli och retning, antal visningar, röda siffror på Facebook, retweets, gillanden, vi manipuleras av denna logik, även när vi manipulerar själva. Precis som hatdelandets logik sett till att den allmänna debatten och det offentliga samtalet blir dummare och dummare, precis som de social mediernas algoritmer och dess jakt efter klick och manipulering för att sälja annonser garanterar att mänskligheten, särskilt ungdomar, särskilt tjejer, blir allt olyckligare är trollet en viktig aktör i det moderna samhället. En maktfaktor. Allt följer dessa mönster, de finns där, jag ser dem även om jag ännu inte ser dem helt klart, men mönstren finns där framför oss.

Trollen skapar till att börja med en överdriven nidbild av en politisk position, en parodi, en renodling, en ytterlighet. Syftet är oftast att driva med motståndarna. Den antifeminist som tror att det finns feminister som vill förbjuda skägg efter att ha blivit lurad av ett troll kan man hånskratta åt. Men trollandet slår även åt andra hållet. Det dyker nämligen upp folk som tror på trollandet, och gillar vad de ser. Kanske inte i första ledet, det var nog inte många feminister som gick ut och hyllade skäggförbudet, och just detta exempel avslöjades antagligen för snabbt för att det skulle hinna hända. Men om det hade fått fortgå och en "feminist" fått utstå hat från antifeminister en tid, ja då hade feminister rykt ut till hennes försvar. För så funkar folk, de är lagspelare, eller snarare huliganer anknutna till ett lag, de har valt sida och om de hör att en motståndare attackerat en av de egna, då går de genast till motangrepp.

Det var Sonja i Sällskapet som genomförde vårt första riktiga mästertrollande, ett trollande som kretsade kring PK-begreppet. Vad jag minns av användningen av PK förr så var det vad den häftigare, lite punkigare vänstern använde som skällsord mot humorbefriade tråkmånsar och menlösa mainstreammänniskor. Folk som uttryckte ytliga floskler om "mänskliga rättigheter" eller brydde sig om att köpa ekologisk frukt var politiskt korrekta, liksom de subkulturella poliser som såg till att alla klädde sig rätt och lyssnade på rätt musik, de kallades PK av de till vänster, anarkisterna med en fuck-off attityd. Kängpunkbandet Totalt jävla mörker hade till och med en låt om detta, PK-Poliskonstapel. Låten måste framstå som fullkomligt obegriplig för dagens kids, för med åren bytte PK innebörd, togs upp av extremhögern och började snart betyda ungefär allt som inte är nazism. Men ängslig konformism och humorbefriade viktigpettrar som förpestar vår omgivning har alltid funnits, oavsett om deras agenda har berört hårdrocksmotstånd eller miljömedvetenhet.

Sonja fick i alla fall idén att skapa en organisation med namnet "Kampanjen PK - det finaste vi har" och skriva en debattartikel som skickades till Dagens ETC, PK-tidningen framför andra. Detta var i början, Sällskapet var inte välordnat då och vi gjorde saker mest på skoj, för att få oss ett skratt. Sonja skrev i alla fall en debattartikel där hon, fullkomligt ologiskt, ville "ta tillbaka PK". I artikeln hävdades att PK-begreppet hade sina rötter i 1700-talet men att det "kidnappats" av extremhögern varpå en massa menlöst dravel om "att vara respektfull, inkluderande och synliggörande" radades upp innan själva poängen deklarerades, att göra 11 maj till "PK-dagen". Vi var alla på sätt och vis inblandade i trollandet då vi läste och kom med synpunkter innan det skickades in, men det var Sonja som gjorde det allra mesta. Men så hittade en av oss, Sex_Farm_Woman, en perfekt bild föreställande två kanadensiska studenter som, kunde man i alla fall se om man hade lite fantasi, formade sina händer som bokstäverna P och K, och artikeln skrevs om i vi-form, som om den var skriven av dessa två kvinnor, innan den skickades in.

Sällskapet för Ordningens Upphörande och Värdenas OmvändelseDär berättelser lever. Upptäck nu