Kapitel 6

1 0 0

-Mira!

Jag vaknade av att någon sa mitt namn. Denna någon var som vanligt Malin som alltid trodde att jag skulle dö av minsta sak.

Jag trodde inte jag skulle minas men det gjorde jag. Jag jade hållit på att drunkna. Dock visste jag inte var jag var någonstans.

Jag såg lite suddigt. Men jag såg ändå att Malins ögon vattnades. Jag såg också att en mycket rik, snål kvinna kom in i rummet. Denna kvinna var min mamma.

-Malin, kan du och jag prata utanför.

-Nej, jag vill stanna hör hos Mira..

-Det var ingen fråga. Kom med mig ut nu.

Jag blev lite nyfiken. Det verkade vara om mig, annars skulle de ha pratat här inne.

-Jag SA ju att det var en dålig idé att ni två skulle åka till Finland ensamma!!

Mamma trodde nog inte att jag hörde, men dörren var på glänt så hon hade fel.

-Jag kunde ju ändå inte hjälpa det! Hon trillade ur båten.

-Varför gjorde inte du nånting då? Frågade mamma irriterat.

-För innan jag skulle hoppa i och rädda henne så har redan en annan pojke hoppat i och räddat henne istället.

Plötsligt tystnade det. Sedan sa mamma att det var någon som ville träffa mig.

Va?

Vem ville träffa mig? Min vänner kunde ju inte vara i Finland?

Jag fick snabbt svar på den frågan.

Han är helt enkelt bästDär berättelser lever. Upptäck nu