Gisle och Geir, Ödesväv

39 Hemfrid och ofred

Gunn begrundade Ginnas läge; Nykrs gård hade verkat vara en utmärkt utväg; den var herrelös och Vigr saknade eget hem. Att den var förfallen var tråkigt men gick att åtgärda. Egentligen var det en rik gård; gärdena var vida och marken bördig. Det förfall Nykr hade utsatt den för gjorde henne bestört.

- Jag kom att tänka på en sak, sa Gunn.

- Vad?

- Om Olof stannar, samt Ragnar med besättning, kan ni nog bygga nytt i stället för att laga.

Ginna såg på sin syster; den tanken var ny, det märktes på hennes min.

- Tror du inte de tänker återvända hem snart?

- Man vet aldrig. De verkar fästa vid Tissö; gille varje vecka, och Olof dröjer sig gärna kvar, det märks. Vem har han att återvända till, mer än farbror Fridbjörn och hans folk?

- Mm, det har du rätt i. Låt oss tala med dem. Men, tänkte hon sedan högt, det är många munnar att mätta. Visthusen är tomma och Vigr äger inte hur mycket silver som helst.

- Det ordnar sig, sa Gunn. Harald är frikostig mot sina förtrogna; han har kistvis med silver. Tänk på att han har Vigr att tacka för mycket.

- Delvis; Tor var med på ett hörn också. Men det vore verkligen värdefullt. Om du talar med Harald ska jag vidtala Vigr.

- Och sedan språkas vi båda med Olof och Ragnar. De kanske inte vill, trots allt.

- Klart de vill. I alla fall Olof.

- Om bara han stannar blir det ingen hall; då blir det bara en bod.

- Då får vi fira små gillen, sa Ginna och log.

- Och stå och sova.

Gunn flinade.

Olof övervägde Ginnas förslag samtidigt som han tänkte på Soland. Där hemma ligger Hersby öde och ingen är kvar; mor och far ligger dräpta, i jord mellan stavar, Gisle och Geir har försvunnit i havet och ingen finns kvar. Jo förresten, Fridbjörn och Holmdis. De tar hand om jorden, om skörd och nästa års sådd. Och så Fjolvar, men vem blir munter i hans sällskap? Här är mer glädje, tänkte han. Här har jag fler fränder än hemma; jag är hellre med Gunn och Ginna samt deras barn. Och bland danerna finns flera som jag aktar; lika nära som Harald har jag aldrig stått en kung förut. Erik upplandskung var fjär, ja till och med tvär. Nej, än finns ingen orsak att återvända, tänkte han, i alla fall inte förrän till våren.

Ragnar och de andra soländarna var inte svåra att övertyga. Inom några dagar var de igång med att hjälpa Vigr och Ginna med gården. Det var roligt att bygga, och de blev väl undfägnade med mat och dryck. Till och med de få som ville hem slutade akta på vinden. När den vände till deras fördel var de redan fängslade av arbetet.

Det hade inte gått många dagar förrän Vigr kom med bud om ett bättre bygge. Saxarna i söder var återigen besvärliga och angrep handelsmän som färdades i gränslandet mot Jutland. Harald hade bett Vigr att samla en skara män och fara till Angeln för att bygga vidare på Virke.

- Virke, undrade Olof.

- En vall med dike som försvar mot Saxarna i söder, svarade Vigr. Ett mäktigt arbete. Folk från danernas alla öar bygger var och var annan sommar. Med förenade ansträngningar vill vi hejda saxarnas framfart.

- Är det inte en tokig tid, undrade Olof. Skördemånad och snart slakt.

- Som du vet kom annat emellan denna sommar, sa Vigr och blinkade åt honom. Annars brukar försommaren vara lämplig.