39 Hemfrid och ofred

2 0 0

Ragnar, Olof och besättningen dröjde i Tissö. Endera var vinden oförlig eller så firade man gille. Efter blotet och brödrakungarnas bränning hade de undfägnats rikligen natten igenom. Och när systrarna hade fött firades flitigt i flera dagar. Sedan dröjde det inte länge förrän man förberedde bröllop. Detta ville framförallt Olof bevista, och vem var Ragnar att neka honom nöjet? I själva verket föredrog också han gästabud i Tissö framför att tomhänt återvända till Soland. Besättningen tänkte likadant; man kunde gott dröja ännu en tid.

Gunn och Ginna var vid det här laget erfarna brudar och vana vid bröllop; Gunn hade haft Halfdan och Bausi före Harald, Ginna Aesir före Vigr.

- Tror du det hinner bli ännu flera innan vi dör, funderade Ginna när hon och systern satt samman en kväll någon tid efter bröllopet.

- Ens ödestråd är vansklig att veta, sa Gunn, den löper lite som den vill. Vi människor besvärjer och ber så gott vi förmår, sedan blir det som det blir.

- Jo, det blir som det blir. Men det vore gott om vi finge leva längre samman med våra nya makar längre än med de förra.

- Vigr verkar vän, sa Gunn. En god husfar och en skicklig stridsman.

- Det är han, sa Ginna. Och han står Harald nära. Det underlättar, då saknas hinder för oss att ses.

- För oss och för våra barn. Har du förresten tänkt på hur fort de växer?

- Ja, och det känns i armen också.

- Jag vet. Det spelar ingen roll hur stark man är, att kånka på en klump som Biorn sliter på senorna.

- Du har väl honom i duk?

- Om dagen ja, men på natten bär jag för hand. Än du?

- Samma, men ibland låter jag Amma bära.

- Är det därför du har slutat att se sömnig ut.

- Kanske det. Du ser också pigg ut. Och du är vacker i din nya kjortel.

- Tack! Ammas syster hjälper mig, sa Gunn. Vad har man annars gårdsfolk till?

Ginna tystnade och tänkte; sedan sa hon:

- Att rusta den gård man har övertagit.

- Är det mycket att göra, frågade Gunn.

- Det kan man säga, sa Ginna. Nykr var inte bara en illgärningsman, han vanskötte gården också. Efter att du skar halsen av honom hankade gårdsfolket sig fram efter bästa förmåga. Och den var inte stor; eländigare skara har jag sällan sett. När vi kom dit var trälarna trasiga och hunger rådde; åkrarna var illa besådda, fäna få och visthuset tomt. Nu ska vi skaffa ordning på torpet. De som finner sig får stanna, de får föda och kläder; övriga må gå.

- Vem väljer annan husbonde?

- Där var några kvinnor, mödrar till Nykrs barn; de fruktade för sina avkomlingars liv. Vi gav dem åt naborna.

- Det blir nog bäst för alla; rädda trälar är farligt husfolk. Hur går det med skörden?

- Där är inte mycket att skörda. Vi bärgar det som finns, resten får vi köpa. Vigr har silver. Nästa år sår vi, samt skördar.

- Säg till om något saknas; Harald och jag ger er villigt den hjälp ni behöver.

- Vi lånar gärna smeden och hans drängar. Där är mycket att göra åt hall och uthus. Vintern kommer fortare än man minns, och då måste husen vara hela. Just nu skär vi halm och vass. Taken läcker.

Gisle och Geir, ÖdesvävLäs denna berättelse GRATIS!