35 Fångna i Finnveden

2 0 0

Gisle och Geir snubblade framåt i natten; bitvis verkade de gå genom stiglös skog; ris och gräs strök mot byxorna. Varje gång de föll hölls de upprätt av händer som grep hårt om håret. Handlaget var omilt, men de slapp stupa på näsan bland stock och sten.

Gisle hade fått en sele spänd om ryggen och på den lastad flera föremål. Han undrade vad, det var inte gott att avgöra; av tyngd och rörelser tyckte han sig märka att det var vapen, kanske deras egna. Beskt att bära egna vapen utan att kunna bruka dem, tänkte han. Men jag skrapar märken i marken; märken åt Gangulf och Karl att följa.

De gick hela natten, eller det som återstod av den, och de gick under tystnad. Gisle och Geir kunde inte säga något med munnen full med mossa och stigmännen tycktes stumma. Bara någon gång kom det ett ord, en tillsägelse att göra på det ena eller andra sättet. Rösten är djup som nattens mörker, tänkte Geir. Är de verkligen flera? Utöver Gisles kvävda väsande genom näsan hördes bara en andhämtning, en som var tyst, lugn och långsam. Om han är ensam är det en kämpe av sällsynt slag; en som slog oss fyra. Å andra sidan tog han oss om natten; kanske fanns där andra som slog Gangulf och Karl?

Geir beundrade motvilligt mannens förmåga att bemästra mörkret, ensam och med bunden gisslan. Å andra sidan, tänkte han; duglig stigman nyttjar natten.

I den första dagern bekräftades hans aningar; där fanns bara en till utöver Gisle och han själv. Gryningsljuset avslöjade en kraftig bjässe; man eller jätte, tänkte han. Jätte slöt han sig till när han anade mannens slitna kläder och långa toviga skägg och hår. Snart för han oss till underjorden och där blir vi kvar till Ragnarök.

På morgonen kom de till en gård. När de gick över gårdstunet kom en kvinna emot dem.

- Finnvid, var hälsad.

- Gå och hämta karln din, jag har fångat färdmän.

- Nej, utropade kvinnan, inte ännu fler. Är det inte marknad snart? Vi har inte rum!

- När du får din förtjänst finner du det mödan värt.

- Här kommer han. Se, ropade hon, vad Finnvid för med sig i dag!

- Förbannade Finnvid, sa karlen och skrattade. Ska du fylla hela fähuset? Efter höstmånad måste de vara borta, annars får vi inte in fäna.

- Ta det lugnt, sa Finnvid. Efter marknaden är de borta. Tungt trälgöra finns det gott om, mer än där finns trälar. Betänk alla nya gårdar i bygden. Där är många munnar att mätta.

- Även dessa munnar, sa kvinnan och nickade åt Gisle och Geir.

- Jag vet, sa karlen; men de gäldar gott eftersom det råder brist på gårdsfolk.

- Ta nu in dem och bind dem bra. Tukta dem om de tredskas.

- Jag vet nog hur vi brukar göra. Härifrån kommer de alla fogliga som lamm. Utom de som dog.

- Död träl gäldar illa; nyter gör nytta.

- Ja ja, sa mannen och föste Gisle och Geir mot fähuset.

- Förresten, har Hosse och Tasse återkommit? Jag har inte sett dem sedan i natt. De hindrade färdmännens fränder medan jag band deras händer.

- Nej. Det var märkligt. De kanske tuggar på deras länder.

- Det tror jag inte; de hade nyss ätit.

- Det var märkligt. Än så länge har ingen rått på dem.

- Till i natt; jag befarar det värsta.

Gisle och Geir, ÖdesvävLäs denna berättelse GRATIS!